Herren och avgudarna
1 Lyssna till det ord som Herren talar till er, ni av Israels hus. 2 Så säger Herren:
”Gör inte som folken.
Skräms inte av himlens tecken
bara för att folken skräms av dem.
3 För folkens seder är tomhet.
De hugger ett träd i skogen,
en hantverkare formar det med yxan,
4 de pryder det med silver och guld,
de fäster det med hammare och spik
så det står stadigt.
5 Som fågelskrämmor på ett gurkfält
står de där stumma.
De måste bäras eftersom de inte kan gå.
Var inte rädd för dem,
för de kan varken göra ont eller gott.”
6 Jahve, ingen är som du.
Du är stor och ditt namn är stort och mäktigt.
7 Vem skulle inte frukta dig, du folkens Kung?
Det tillkommer dig.
För bland folkens alla visa och i alla deras riken
finns ingen som du.
8 De är alla enfaldiga dårar,
vägledda av tomma trägudar.
9 Hamrat silver hämtat från Tarshish
och guld från Ufas.
Det är verk av snickare och guldsmed,
klätt i violett och purpurrött.
Allt tillverkat av konstnärer.
10 Men Jahve är den sanne Guden.
Han är den levande Guden,
den evige Kungen.
Jorden bävar för hans vrede,
folken uthärdar inte hans raseri.
11 Säg följande till dem: ”Dessa gudar gjorde varken himmel eller jord. De ska utrotas från jorden och under himlen.”
12 Herren skapade jorden med sin kraft,
grundlade världen med sin visdom,
spände ut rymden med sitt förstånd.
13 När han dundrar brusar himlens vatten.
Han får regnskyar att stiga
från jordens ände.
Han förser regnet med blixtar.
Han för ut vinden från sitt förrådsrum.
14 Alla människor är enfaldiga dårar.
Varje guldsmed ska skämmas
över sina avgudar.
För hans gjutna gudabild
är bländverk utan ande.
15 De är tomhet, verk att skratta åt.
De ska förstöras när straffet kommer.
16 Jakobs Gud är inte som de,
för han skapade allting
och Israel är hans egen stam.
Jahve är hans namn,
han som är över härskarorna.
Fångenskap hotar
17 Packa ihop och lämna landet, ni belägrade.
18 För så säger Herren:
”Den här gången slungar jag bort
de boende i landet.
Jag ansätter dem för att de ska finna mig.”
19 Min skada är hemsk!
Mitt sår är obotligt.
Men jag säger:
Det här är min plåga som jag måste bära.
20 Mitt tält är förstört och alla linor avslitna.
Mina söner har lämnat mig och försvunnit.
Ingen är kvar som kan resa mitt tält
och spänna ut mina tältdukar.
21 För herdarna är enfaldiga
och söker inte Herren.
Därför går det ej väl för dem,
och hela deras hjord är skingrad.
22 Det hörs något, lyssna, det kommer!
Ett väldigt mullrande från landet i norr.
Det gör Judas städer till en ödemark,
ett tillhåll för schakaler.
Jeremia ber
23 Jag vet, Herre,
människan råder inte själv över sin väg,
en gående man styr ej själv sina steg.
24 Disciplinera mig, Herre, men rättvist,
inte i vrede, så att jag blir till intet.
25 Ös din vrede över folken som inte erkänner dig,
över släkten som inte anropar ditt namn.
För de har helt slukat Jakob, gjort slut på honom
och ödelagt hans boning.
10:1-16. Om avguderiets dårskap, se även Jes 44:9-20.
10:25. Jfr Ps 79:6-7.
© Ragnar Blomfelt