KAPITEL 12

Gud blir vred på Mirjam och Aron

1 Mirjam och Aron kritiserade Mose för hans kushitiska hustru, för han hade tagit en kushitisk kvinna till hustru. 2 De sa: ”Är det bara Mose som Herren talar genom? Talar han inte genom oss också?” Detta hörde Herren. 3 Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan på jordens yta.

4 Plötsligt sa Herren till Mose, Aron och Mirjam: ”Gå ut till mötestältet, alla tre!” Och alla tre gick dit. 5 Då steg Herren ner i en molnpelare och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och bägge kom fram. 6 Han sa:

”Lyssna till mina ord!

Finns en Herrens profet ibland er

visar jag mig för honom i en syn

och talar med honom i en dröm.

7 Så är det inte med min tjänare Mose.

I hela mitt hus är han betrodd.

8 Jag talar med honom förtroligt,

tydligt och inte i gåtor.

Han får se Herrens gestalt.

Så hur kunde ni då utan fruktan

kritisera min tjänare Mose?”

9 Herrens vrede flammade mot dem, och han lämnade dem.

10 När molnet lyfte från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av lepra. Aron vände sig mot Mirjam och såg att hon hade lepra. 11 Då sa Aron till Mose: ”Min herre, tyng oss inte med denna synd som vi i oförstånd begått! 12 Låt henne inte vara som ett dödfött barn vars kropp är till hälften förstörd när det kommer ur moderlivet.”

13 Mose ropade till Herren: ”Gud, bota henne!” 14 Herren svarade Mose: ”Om hennes far hade spottat henne i ansiktet hade hon fått skämmas i sju dagar. Håll henne isolerad utanför lägret i sju dagar. Sedan kan hon föras tillbaka.”

15 Så Mirjam hölls isolerad utanför lägret i sju dagar. Folket bröt inte upp förrän hon hade förts tillbaka.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt