KAPITEL 5

1 Om någon kallas att vittna under ed om något han sett eller fått vetskap om, men vägrar vittna, då syndar han och bär på skuld. 2 Eller om någon omedvetet rör vid något orent – den döda kroppen av ett orent vilddjur eller av ett boskapsdjur eller av ett småkryp – då är han oren och har ådragit sig skuld. 3 Eller om han omedvetet rör vid en människas orenhet – allt orent som orenar – och han sedan får vetskap om det, så har han dragit på sig skuld. 4 Eller om någon tanklöst avlägger en ed – att göra ont eller gott, oavsett vad någon tanklöst styrker med en ed – och han först är omedveten men sedan inser vad han gjort, så har han dragit på sig skuld i något av detta. 5 Och den som dragit på sig skuld i något av dessa fall ska bekänna den synd han begått. 6 Han ska som straff för sin synd föra fram åt Herren ett hondjur från småboskapen: ett får eller en get, som syndoffer. Prästen ska bringa försoning åt honom för hans synd.

7 Om han inte har råd med ett sådant djur ska han som straff för sin synd bära fram åt Herren två turturduvor eller två ungduvor, en till syndoffer och en till brännoffer. 8 Han ska bära fram dem till prästen, som först ska offra den som är avsedd som syndoffer. Prästen ska vrida nacken av den utan att slita av huvudet. 9 Han ska stänka något av syndoffrets blod på altarets sida. Resten av blodet ska pressas ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer. 10 Den andra duvan ska han offra som brännoffer på föreskrivet sätt. På detta sätt bringar prästen försoning för honom för den synd han begått, och han får förlåtelse.

11 Om han inte har råd med två turturduvor eller två ungduvor, ska han som offer för sin synd bära fram drygt två kilo fint mjöl som syndoffer. Han ska inte hälla olja eller lägga rökelse på det, för det är ett syndoffer. 12 Han ska bära fram det till prästen, som ska ta en handfull av mjölet som påminnelseoffer och bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldoffer. Det är ett syndoffer. 13 På detta sätt bringar prästen försoning för honom för den synd han begått i något av dessa fall, och han får förlåtelse. Resten ska tillhöra prästen, liksom vid matoffret.

Skuldoffret

14 Herren talade till Mose: 15 Om någon handlar trolöst och oavsiktligt syndar kring något som är helgat åt Herren, då ska han föra fram som ett skuldoffer åt Herren en felfri bagge av småboskapen, eller motsvarande värde i silversiklar efter helgedomsvikt. Det är ett skuldoffer. 16 Han ska ge ersättning för sin synd mot det heliga och lägga till en femtedel. Detta ska han ge åt prästen som ska bringa försoning för honom genom skuldofferbaggen, och han får förlåtelse.

17 Om någon omedvetet syndar och bryter mot ett av Herrens bud och gör något otillåtet, drar han på sig skuld och får ta sitt straff. 18 Han ska som skuldoffer föra fram till prästen en felfri bagge av småboskapen, eller dess värde. Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han begått oavsiktligt och omedvetet, får han förlåtelse. 19 Det är ett skuldoffer, för han har dragit på sig skuld inför Herren.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt