KAPITEL 33

1 Herren sa till Mose: ”Lämna denna plats, du och folket som du förde ut från Egypten. Gå till det land som jag med ed lovade åt Abraham, Isak och Jakob, då jag sa: Jag ska ge det åt din ätt. 2 Jag ska sända en ängel framför dig och driva bort kanaaneerna, amoreerna, hettiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, 3 och föra dig till ett land som flödar av mjölk och honung. Men jag ska inte gå upp med dig, för du är ett trotsigt folk, och jag kunde då förgöra dig på vägen.” 4 Folket sörjde när de hörde de stränga orden, och ingen tog på sig sina smycken.

5 För Herren hade sagt till Mose: ”Säg till Israels söner: Ni är ett trotsigt folk. Om jag bara ett ögonblick gick med dig skulle jag förgöra dig. Så lägg nu bort dina smycken, jag ska besluta vad jag ska göra med dig.” 6 Folket tog då av sig smyckena och var utan dem alltifrån berget Horeb.

Mötestältet

7 Mose tog tältet och slog upp det långt utanför lägret. Han kallade det mötestältet. Och den som ville rådfråga Herren fick gå ut till mötestältet utanför lägret. 8 Varje gång Mose gick ut till tältet ställde sig folket upp. De blev stående vid ingången till sitt tält och såg efter Mose tills han hade gått in i tältet. 9 När Mose kom in i tältet sänkte sig molnstoden och blev stående vid ingången till tältet. Och Herren talade med Mose. 10 När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet reste sig alla upp och tillbad, var och en vid ingången till sitt tält. 11 Och Herren talade till Mose ansikte mot ansikte, som när en man talar till en annan. Sedan vände Mose tillbaka till lägret. Hans tjänare, en ung man vid namn Josua, Nuns son, lämnade inte tältet.

12 Mose sa till Herren: ”Du har sagt åt mig att leda detta folk dit upp. Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig. Ändå har du sagt: ’Jag känner dig vid namn och jag ser på dig med nåd.’ 13 Om du ser på mig med nåd, visa mig då din väg så att jag förstår vem du är och blir sedd av dig med nåd. Och tänk på att detta är ditt folk!”

14 Herren sa: ”Min närvaro ska gå med dig och jag ska ge dig ro.” 15 Mose svarade: ”För oss inte upp härifrån om inte din närvaro går med. 16 För hur ska man kunna veta att du ser på mig och ditt folk med nåd om inte du går med oss? Då kommer jag och ditt folk att skiljas ut bland alla andra folk på jorden.” 17 Herren svarade Mose: ”Jag vill också göra detta som du begärt, för jag ser på dig med nåd och jag känner dig vid namn.”

18 Mose sa: ”Låt mig få se din härlighet!” 19 Han svarade: ”Jag ska låta all min godhet gå förbi framför dig och jag ska ropa ut namnet Jahve inför dig. Jag ska vara nådig mot den jag vill vara nådig mot, och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig mot. 20 Men mitt ansikte får du inte se, för ingen människa kan se mig och leva.” 21 Sedan sa Herren: ”Se, här är en plats nära mig. Ställ dig på klippan. 22 När min härlighet passerar ska jag ställa dig i en klyfta i klippan och skyla dig med min hand tills jag passerat. 23 Sedan ska jag ta bort min hand och du ska se min rygg. Men mitt ansikte kan ingen se.”

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt