KAPITEL 14

Miraklet vid Röda havet

1 Herren sa till Mose: 2 ”Säg till Israels söner att de vänder och slår läger framför Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet. Mitt emot Baal-Sefon ska ni slå läger vid havet. 3 Farao kommer att säga att Israels söner virrar omkring i landet och att öknen har fångat dem. 4 Jag ska förhärda faraos hjärta så att han förföljer dem, och då ska jag förhärliga mig på farao och hela hans här. Och egyptierna ska förstå att jag är Jahve.” Israels söner gjorde så.

5 När kungen av Egypten fick höra att folket hade flytt fick farao och hans tjänare en ny inställning till folket, och de sa: ”Vad har vi gjort? Vi släppte israeliterna och nu har vi ingen som tjänar oss!” 6 Så han lät spänna för sin vagn och tog med sig sina män. 7 Han tog 600 utvalda vagnar och alla andra vagnar i Egypten, med officerare på dem alla. 8 Herren förhärdade farao, kungen av Egypten, så att han förföljde Israel när hela folket i tillförsikt drog ut. 9 Egyptierna förföljde dem med alla faraos hästar, vagnar och ryttare och hela hans här. De hann upp dem där de slagit läger vid havet nära Pi-Hahirot, mitt emot Baal-Sefon.

10 Farao närmade sig, och Israels söner upptäckte till sina fasa att egyptierna var på väg mot dem! Och de ropade till Herren. 11 De sa till Mose: ”Fanns det inga gravar i Egypten eftersom du fört oss hit för att dö i öknen? Varför i hela världen förde du oss ut från Egypten? 12 Var det inte det vi sa till dig i Egypten: ’Låt oss vara i fred, vi vill tjäna egyptierna.’ Det hade varit bättre för oss att tjäna egyptierna än att dö i öknen.” 13 Mose sa till folket: ”Var inte rädda! Stå fasta och se hur Herren ska frälsa er i dag. För de egyptier ni ser i dag ska ni aldrig någonsin mer få se. 14 Herren ska strida för er, och ni ska vara stilla.”

15 Sedan sa Herren till Mose: ”Varför ropar du till mig? Säg till Israels söner att fortsätta gå. 16 Lyft din stav och sträck ut handen över havet och klyv det, så att Israels söner kan gå torrskodda genom havet. 17 Lyssna, jag ska förhärda egyptiernas hjärtan så att de följer efter dem. Jag ska förhärliga mig på farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare. 18 Egyptierna ska förstå att jag är Jahve när jag förhärligar mig på farao, på hans vagnar och ryttare.”

19 Guds utsände, som gick framför Israels här, flyttade sig och gick bakom dem. Molnpelaren som gick framför dem flyttade sig och tog plats bakom dem, 20 så att den kom mellan egyptiernas och israeliternas härar. Molnet kom med mörker, men det lyste likväl upp natten, så att de två härarna förblev åtskilda.

21 Mose sträckte ut handen över havet. Herren drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten och som förvandlade havet till torrt land. Vattnet klövs itu, 22 och Israels söner gick torrskodda genom havet medan vattnet stod som en mur på båda sidor. 23 Egyptierna förföljde dem med alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och satte efter dem till havets mitt.

24 Strax före gryningen såg Herren ner på egyptiernas här från pelaren av eld och moln. Och han skapade panik bland dem. 25 Han gjorde hjulen på deras vagnar tröga så att de blev tungkörda. Då sa egyptierna: ”Vi måste fly för Israel, för Jahve strider för dem mot Egypten.”

26 Och Herren sa till Mose: ”Sträck ut handen över havet, så ska vattnet vända tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och ryttare.” 27 Då sträckte Mose ut handen över havet, och i gryningen vände vattnet tillbaka till sin plats. Egyptierna försökte fly från det, men Herren vräkte dem i havet. 28 Vattnet vände tillbaka och täckte vagnarna och ryttarna, hela faraos här som hade följt efter dem ut i havet. Ingen undkom.

29 Men Israels söner gick torrskodda genom havet medan vattnet stod som en mur på båda sidor. 30 Den dagen frälste Herren Israel från egyptierna. Och Israel såg deras lik på stranden. 31 När Israel såg den väldiga makt som Herren hade manifesterat mot egyptierna, fruktade folket Herren. Och de trodde på Herren och på hans tjänare Mose.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt