KAPITEL 12

Jerusalems belägring och räddning

1 Ödesord, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, som spänner ut himlen, grundlägger jorden, och formar anden i människan: 2 Lyssna! Jag gör Jerusalem till en bägare som berusar alla omgivande folk. Och när Jerusalem belägras ska även Juda drabbas. 3 Den dagen gör jag Jerusalem till en tung sten för alla folk. Alla som lyfter den ska skada sig. Och jordens alla folk ska samla sig mot henne. 4 Den dagen, säger Herren, ska jag slå alla hästar med panik, och ryttarna med vanvett. Över Judas hus ska mina ögon vaka, men folkens alla hästar ska jag slå med blindhet. 5 Då ska Judas stamfurstar tänka: ”Jerusalems invånare är min styrka, för härskarornas Herre är deras Gud.”

6 Den dagen gör jag Judas stamfurstar till brinnande fyrfat bland ved, och till flammande facklor bland kärvar. De ska förtära alla omgivande folk, åt höger och vänster. Men Jerusalem ska åter befolkas på sin egen plats – i Jerusalem! 7 Herren ska frälsa Judas tält först, så att inte Davids hus och Jerusalems invånare ska överträffa Juda i ära. 8 Den dagen ska Herren beskydda Jerusalems invånare. Den dagen ska den svagaste bland dem vara som David, och Davids hus ska vara som Gud, som Herrens utsände framför dem.

Den genomborrade

9 Den dagen tänker jag utrota alla folk som kommer mot Jerusalem. 10 Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande. Då ska de se upp till mig som de genomborrat. De ska sörja över honom som man sörjer ende sonen, och gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde. 11 Den dagen ska sorgen i Jerusalem vara lika stor som sorgen vid Hadad-Rimmon på Megiddoslätten. 12 Landet ska sörja, var släkt för sig:

Davids hus och släkt för sig

och deras kvinnor för sig,

Natans hus och släkt för sig

och deras kvinnor för sig,

13 Levi hus och släkt för sig

och deras kvinnor för sig,

Shimeis släkt för sig

och deras kvinnor för sig,

14 alla övriga släkter var för sig

och deras kvinnor för sig.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt