KAPITEL 3

Rut och Boas på tröskplatsen

1 Ruts svärmor Noomi sa: ”Min dotter, jag vill se till att din framtid blir trygg och god. 2 Boas är vår släkting, och du har varit med hans tjänstekvinnor, eller hur? Och just i natt kastar han korn på sin tröskplats. 3 Så tvätta och parfymera dig och klä upp dig. Gå ner till tröskplatsen, men ge dig inte till känna för honom förrän han ätit och druckit. 4 Ta reda på var han lägger sig. Gå dit och lyft täcket vid hans fötter och lägg dig där. Han ska då tala om för dig vad du ska göra.” 5 Rut svarade: ”Jag ska göra allt du säger.”

6 Så hon gick ner till tröskplatsen och gjorde allt vad hennes svärmor hade sagt till henne. 7 När Boas hade ätit och druckit och var glad i hågen, gick han och lade sig intill sädeshögen. Då smög hon dit och lyfte på täcket vid hans fötter och lade sig där. 8 Vid midnatt ryckte mannen till. Han böjde sig framåt och såg där en kvinna vid sina fötter! 9 ”Vem är du?” frågade han. Hon svarade: ”Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din vinge över din tjänarinna, för du är min återlösare.”

10 Då sa han: ”Herren välsigne dig, min dotter! Du har visat större kärlek än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika. 11 Så var nu inte rädd, min dotter. Jag vill göra för dig allt vad du begär, för alla i stadsporten vet att du är en respektabel kvinna. 12 Det är sant att jag är din återlösare. Men det finns en annan återlösare som är närmare än jag. 13 Stanna här i natt. Om han i morgon vill återlösa dig, gott, då får han göra det. Men om han inte vill återlösa dig, då gör jag det, så sant Herren lever! Ligg kvar här tills det blir morgon.”

14 Så Rut låg vid hans fötter till morgonen, men hon steg upp innan folk kunde känna igen varandra. Boas sa: ”Det får inte bli känt att kvinnan kom hit till tröskplatsen.” 15 Och han sa till Rut: ”Kom med sjalen du har på dig och håll ut den.” Hon gjorde så, och han mätte upp flera liter korn och la det på henne. Sedan gick hon in i staden.

16 När Rut kom till sin svärmor, frågade hon: ”Hur gick det, min dotter?” Hon berättade då allt vad mannen hade gjort för henne. 17 Och Rut sa: ”Han gav mig de här kornen och sa: Du ska inte komma tomhänt hem till din svärmor.” 18 Noomi sa: ”Min dotter, ta det nu lugnt tills du vet hur det här slutar. För den mannen kommer inte att vila förrän han får det ordnat redan i dag.”

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt