KAPITEL 2

Rut möter Boas

1 Noomi hade en släkting på sin mans sida som hette Boas. Han var en välbärgad och framstående man i Elimeleks släkt. 2 Moabitiskan Rut sa till Noomi: ”Låt mig gå ut på åkern och plocka ax efter någon som är vänlig mot mig.” Hon svarade henne: ”Gå, min dotter.” 3 Då gick Rut och kom till en åker. Hon plockade där ax efter skördemännen. Det hände sig att marken tillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt.

4 Boas kom just då dit från Betlehem. Han hälsade skördemännen: ”Herren vare med er!” De svarade: ”Herren välsigne dig!” 5 Boas frågade sin tjänare som var skördemännens förman vem den unga kvinnan tillhörde. 6 Tjänaren som var förman för skördemännen svarade: ”Det är en moabitisk kvinna som återvände med Noomi från landet Moab. 7 Hon bad att få plocka och samla ax bland kärvarna efter skördemännen. Så hon kom i morse och har hållit på tills nu. En liten stund har hon varit inne och vilat.”

8 Då sa Boas till Rut: ”Lyssna, min dotter: Gå inte och plocka ax på någon annan åker. Ge dig inte av härifrån. Håll dig nära mina tjänstekvinnor. 9 Uppmärksamma var männen arbetar på åkern, och följ kvinnorna. Jag har förbjudit männen att röra dig. Blir du törstig, gå då till krukorna och drick av det som männen öser upp.” 10 Då föll Rut ner med ansiktet mot marken och sa: ”Varför är du så vänlig mot mig och tar dig an mig, fast jag är en främling?” 11 Boas svarade: ”Det har berättats för mig allt vad du gjort för din svärmor efter din mans död. Du lämnade din far och mor och ditt hemland och följde med till ett folk som förr var dig obekant. 12 Herren ska löna dig för det du gjort! Må du bli rikt belönad av Jahve, Israels Gud, när du nu kommit för att söka skydd under hans vingar.” 13 Hon sa: ”Min herre, du har varit så vänlig mot mig, för du har tröstat mig och talat hjärtligt till din tjänarinna, fastän jag inte är som någon av dina tjänstekvinnor.”

14 Vid måltiden sa Boas till Rut: ”Kom hit och ät av brödet och doppa det i vinättikan.” Så hon satte sig bredvid skördemännen och han gav henne rostad säd. Hon åt sig mätt och fick över. 15 När hon reste sig för att plocka instruerade Boas sina män: ”Låt henne få plocka mellan kärvarna också, och förödmjuka henne inte. 16 Ni kan även dra ut ax ur knipporna åt henne och låta dem ligga så att hon får plocka upp dem. Och klandra henne inte!”

17 Rut plockade ax på åkern ända till kvällen. Därefter klappade hon ut vad hon plockat, drygt tjugo liter korn. 18 Hon tog det med sig in till staden. Hennes svärmor fick se vad hon plockat. Rut tog också fram och gav Noomi det hon hade fått över efter att ha ätit sig mätt. 19 Då sa hennes svärmor: ”Var har du plockat i dag, och arbetat? Välsignad vare han som tagit sig an dig!” Då berättade hon för sin svärmor vem hon arbetat hos: ”Mannen som jag arbetat hos i dag heter Boas.” 20 Noomi sa till sin svärdotter: ”Välsignad vare han av Herren, som inte upphört vara god mot de levande eller de döda!” Noomi fortsatte: ”Den mannen är vår nära släkting, en av våra återlösare.”

21 Moabitiskan Rut sa: ”Han sa också att jag skulle hålla mig i närheten av hans män tills de var färdiga med hela hans skörd.” 22 Då sa Noomi till sin svärdotter Rut: ”Min dotter, det är bra att du går med hans tjänstekvinnor, för annars kunde du råka ut för något.” 23 Så Rut höll sig till Boas tjänstekvinnor och plockade ax tills korn- och veteskörden var avslutad. Och hon bodde hos sin svärmor.

Nästa

Föregående

2:20. återlösare. En släkting vars uppgift var att bevaka/beskydda/befria anhöriga som på olika sätt behövde hjälp (3 Mos 25:25, 47-49, 5 Mos 25:5).

© Ragnar Blomfelt