1 2 3 4

KAPITEL 1

Noomi och hennes svärdotter, moabitiskan Rut

1 I de dagarna när domarna styrde blev det svält i landet. Då begav sig en man från Betlehem i Juda med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moab. 2 Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans söner Mahlon och Kiljon. Familjen var efratiter från Betlehem i Juda. De kom till Moab och slog sig ner där.

3 Så dog Noomis man Elimelek, och hon blev ensam med sina båda söner. 4 Sönerna tog sig moabitiska hustrur. Den ena hette Orpa och den andra Rut. De levde i Moab ungefär tio år, 5 sedan dog även sönerna Mahlon och Kiljon. Så Noomi blev ensam kvar, utan söner och make.

6 Då bröt Noomi upp med sina svärdöttrar för att återvända från Moab. För hon hade hört i Moab att Herren hade besökt sitt folk genom att ge dem bröd. 7 Hon lämnade platsen där hon bott, och hennes båda svärdöttrar följde henne. De vandrade åter till Juda. 8 Men Noomi sa till sina båda svärdöttrar: ”Återvänd till era mödrars hus igen! Må Herren visa er godhet, så som ni visat godhet mot de döda och mot mig. 9 Må Herren låta er finna trygghet med hem och make.” Hon kysste dem, och de storgrät. 10 De sa till Noomi: ”Nej, vi vill återvända med dig till ditt folk.”

11 Men Noomi svarade: ”Vänd tillbaka, mina döttrar! Varför skulle ni följa mig? Har jag fler söner i mitt moderliv som kan bli män åt er? 12 Vänd tillbaka, mina döttrar. Gå! Jag är för gammal att gifta om mig. Och även om jag ännu såg hopp för mig, om jag redan i natt gav mig åt en man och därtill födde söner, 13 skulle ni då vänta tills de blev vuxna? Skulle ni avhålla er och leva utan man? Nej, mina döttrar! Det är mycket bittrare för mig än för er, för Herrens hand har drabbat mig.”

14 Då storgrät de igen. Orpa kysste sin svärmor, men Rut höll sig intill henne. 15 Noomi sa då: ”Se, din svägerska återvänder till sitt folk och sina gudar. Vänd om och följ din svägerska!”

16 Men Rut svarade: ”Tvinga mig inte att lämna dig, att återvända och inte följa dig. För dit du går vill jag gå, och där du bor vill jag bo. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. 17 Jag vill dö där du dör, och där vill jag begravas. Herren må behandla mig strängt om något annat än döden skiljer mig från dig.” 18 När Noomi såg att Rut var fast besluten att gå med henne avslutade hon samtalet.

19 Så gick de tillsammans till Betlehem. När de anlände kom hela staden i rörelse på grund av dem. Och kvinnorna sa: ”Är det Noomi?” 20 Hon sa till dem: ”Kalla mig inte Noomi, utan Mara, för den Allsmäktige har gjort livet mycket bittert för mig. 21 Rik reste jag härifrån, tomhänt förde Herren mig tillbaka. Varför kallar ni mig Noomi? Herren har ju vittnat mot mig, den Allsmäktige har gjort mig illa.”

22 Så Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska svärdotter Rut, som hade följt med från Moab. De anlände till Betlehem när kornskörden började.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt