Något om översättningen av Psalmernas bok

Psalmernas bok har alltid varit högt älskad av den kristna församlingen. Och det är förmodligen den bok i Gamla Testamentet (GT) som läses mest efter skrifterna i Nya Testamentet (NT). Psalmernas bok är också den bok i GT som det citeras mest från i NT.

Det är vanligt runt om i världen att bibelutgåvor med just NT och Psalmernas bok ges ut tillsammans. Svenskbibel blir en del av denna tradition när nu Psalmernas bok inkluderas i svenskbibel.se.

Översättningen av Psalmernas bok kom i en beta-version oktober 2014. Den blev klar april 2016. Kortare kommentarer tillfogades januari 2017, och i februari samma år inkluderades Psalmernas bok i appen YouVersion tillsammans med svenskbibels version av NT.

Översättningen av Psalmernas bok har utgått från samma grundläggande principer och målsättningar som NT (se ”Information”). Eftersom genren i Psalmernas bok är poesi så har boken fått en mer idiomatisk prägel jämfört med NT. Samtidigt är den här och var mer ”ordagrann” än andra svenska översättningar. Framför allt är intentionen att svenskbibel ska vara en folkets bibel, dvs en bibel på det vanliga folkets språk, så långt det nu är möjligt utan att avsteg görs från grundtextens budskap och utan att det blir en parafras.

Översättningen presenterar flera nyheter jämfört med andra svenska översättningar av Psalmernas bok. Här ska nämnas några:

Jahve 

Att Gud ges många namn i Bibeln vet den insatte. Av dem står ett namn i förgrunden – JHVH. Det förekommer ca 6000 gånger i den hebreiska grundtexten av GT. När vokaler skrivs ut blir stavningen i svensk litteratur ofta Jahve och det är också den stavning som är vald i svenskbibel. Den exakta betydelsen av detta gudsnamn är inte helt klarlagd, men ”Han som är”, är en vanlig tolkning.

Vissa engelska översättningar väljer att alltid skriva LORD (med versaler) när det står JHVH i grundtexten (svenska översättningar = HERREN).

Andra översättningar väljer att återge gudsnamnet mer ordagrant och skriver alltid Yahweh (eller någon liknande stavning).

Den nya evangelikala översättningen Holman Christian Standard Bible (HCSB) går en mellanväg och väljer att ibland återge gudsnamnet med Yahweh, annars LORD.

Svenskbibel har valt att ansluta sig till HCSB:s linje, dvs att ibland återge JHVH med Jahve. Det gör svenskbibel unik på svensk mark.

Det finns för- och nackdelar med samtliga alternativ. Men jag anser att det i vissa sammanhang är fördelaktigt att mera direkt synliggöra det faktiska gudsnamnet. Huvudprincipen, som svenskbibel delar med HCSB, är att skriva Jahve när det uttryckligen i sammanhanget talas om Guds ”namn”, antingen i själva versen eller i den närmaste kontexten. Det är ganska naturligt och rimligt att skriva Jahve i de sammanhang där det i kontexten talas om Guds namn och där samtidigt JHVH förekommer i grundtexten. Om det i sådana sammanhang är det bästa att översätta HERREN kan ifrågasättas, bl.a. eftersom HERREN ju egentligen är en titel och inte ett namn.

Likaså har jag ansett det vara fördelaktigt att skriva Jahve av stilistiska skäl ibland, t.ex. för att undvika den stilistiskt osköna och egendomliga översättningen ”HERREN Herren” där det i grundtexten står JHVH Adonai. Då blir det istället det mer naturliga ”Jahve Herren” i svenskbibel. För att se några typiska exempel på i vilka sammanhang svenskbibel översätter Jahve, se Ps 8:2, 16:2, 18:32, 20:8, 30:3, 33:12, 71:5, 16, 83:19, 110:1.

Och på de ställen där svenskbibel inte återger JHVH med Jahve, så används istället det traditionella HERREN (med versaler), och det förblir den klart vanligaste översättningen av JHVH också i svenskbibel.

Sela blir symbolen <>

Ordet Sela utgör lite av en prövning för varje översättare. Vad ska man egentligen ta sig till med detta ord som ingen vet vad det betyder? Och dessutom förekommer det hela 71 gånger i Psalmernas bok.

Antingen kan man bara skriva ut det som det står, rätt upp och ner. Så gör en del översättningar.

Eller så kan man visserligen skriva ut det, men placera det så långt i marginalen som möjligt så det liksom hamnar i skymundan, och kanske dessutom låta det stå i kursiv.

Eller så kan man som en del översättningar helt enkelt låta bli att återge det i texten. Man plockar bort det.

Eller så kan man försöka ge det en översättning, t.ex. som en del engelska översättningar: ”interlude”.

Svenskbibel har valt en annan väg. Svenskbibel väljer att markera ordet med symbolen <> varje gång det förekommer i texten.

Jag ska inte här räkna upp alla möjliga tolkningar kring ordet Sela, men kort nämna bara om en tolkning, som jag menar är möjlig och kanske till och med sannolik.

Det är möjligt att ordet Sela kunde ha som uppgift att för t.ex. körledaren, musikerna och/eller sångarna markera en paus. (Det syns också i bibelöversättningar att styckebrytningar rätt ofta sker just där detta ord förekommer.) Egentligen är en symbol detsamma som vissa översättningars ”interlude” som betyder just paus/mellanspel. Men risken med att skriva ”paus” i texten blir ju att folk då kommer att utläsa det, och då blir det nästan lika illa som att ha Sela i texten.

Skriver man ut ordet tvingar man läsaren att utläsa det. Och det kommer då alltid att upplevas mer eller mindre som ett störande moment, både i den privata läsningen men framför allt i den offentliga sammankomsten vid högläsning. Och det är ju lite synd och tråkigt att ofta behöva avbryta hebreisk poesi med ett konstigt ord som ingen förstår betydelsen av. När svenskbibel nu istället för Sela skriver ut symbolen <> så går man bara förbi utan att utläsa något ord. (Men självklart kan man, om man vill, ändå utläsa ordet Sela, vid symbolen, om man känner för det.) En symbol förhindrar alltså effektivt att rytm, harmoni och textens skönhet avbryts av ett för alla obegripligt ord.

Och det är mycket möjligt dessutom att denna lösning är det som mest och bäst återspeglar trohet mot texten eftersom det faktiskt kan vara så att Sela aldrig var tänkt att utläsas utan bara var avsett att markera någonting, och främst kanske för körledaren, musikerna och/eller sångarna. Ungefär som med de symboliska paustecknen i notsystemet som används för att markera tystnad i musiken.

chäsäd

Svenska översättningar brukar välja att översätta detta ord med ”nåd”. Och ett av skälen till det är nog att Luther översatte så. Engelska/amerikanska översättningar använder vanligtvis uttryck som ”steadfast love”, ”lovingkindness”, ”loyal love”, ”faithful love”, osv.

Svenskbibel väljer att ansluta sig till denna huvudfåra och översätter ordet med ”trogen kärlek”, och ibland av stilistiska skäl endast ”kärlek”.

Chäsäd är ett mångfacetterat ord som förekommer ca 125 gånger i Psalmernas bok. Det finns inget enskilt ord i något språk som kan täcka allt vad ordet innefattar. Det har en bred innebörd. Men trogen kärlek, kärlek, godhet, nåd, är sådant som främst ryms i ordet. Men som många översättningar ger uttryck för, så verkar det ofta vara just Guds trogna kärlek mot sitt utvalda förbundsfolk som står i förgrunden när chäsäd dyker upp. Och denna vanliga och högst rimliga tolkning har svenskbibel valt att ansluta sig till.

Psalmer utan rubriker

Bläddrar man fram till Psalmernas bok i olika biblar så ser man att det varierar om översättarna valt att förse psalmerna med rubriker eller inte.

Jag har ansett att nackdelarna överväger med rubriker över psalmerna.

Huvudskälet är att det vid alltför få tillfällen är så att en ensam rubrik i början på en psalm lyckas täcka in vad en hel psalm handlar om.

I en majoritet av psalmerna är innehållet inte helt enhetligt från första vers till sista, utan författaren/författarna har flikat in flera budskap i den psalm de komponerat. Och sådant låter sig inte fångas med en enskild rubrik i början på en psalm.

Ett alternativ skulle kunna vara att klämma in flera rubriker i psalmerna. Så som ju vanligen görs i de flesta andra böcker i Bibeln. Men det finns ingen sådan tradition när det kommer till Psalmernas bok. Och det finns flera skäl till det. Dels är det ju fråga om poesi, och sådana texter vill man av naturliga skäl inte avbryta med rubriker insprängda. Och dels skulle det vara problematiskt eftersom det ofta helt enkelt är för svårt att veta exakt vad vissa textstycken i psalmerna har för relation till kringliggande text. Och ibland har en vers eller verser i en psalm ingen tydlig eller direkt relation till omgivande text utan står nästan lite fristående med ett eget budskap. Likt grenar i ett träd.

I prosatexter, som i tex NT, är förhållandet annorlunda. Där är det normalt betydligt lättare att lägga in rubriker också i den löpande texten och inte bara i början på kapitlen. Det blir inte störande, och dessutom är det inte speciellt svårt eftersom texterna och verserna där har en integration med kontexten som är mer uppenbar.

Men i Psalmernas bok riskerar det att bli missvisande med rubriker i en majoritet av psalmerna. Och rubriker kan i Psalmernas bok också lätt leda till att man inte ser lika tydligt de enskilda psalmernas hela rikedom med alla de budskap som Gud lagt ner där.

Det är ju inte så lyckat om rubriker får som effekt att delar av en text riskerar att beslöjas, eller försvinna under radarn så att säga. Och tyvärr finns alltför ofta risk för detta om psalmerna i början förses med rubriker.

Av nämnda skäl saknar svenskbibel rubriker i Psalmernas bok.