KAPITEL 9

Israels folk bekänner sina synder

1 Den tjugofjärde dagen i samma månad samlades Israels söner. De höll fasta iklädda säcktyg och med jord på huvudet. 2 De som var av Israels ätt avskiljde sig från alla främlingar. De stod och bekände sina synder och sina fäders skuld. 3 De reste sig från sin plats och läste ur Jahve deras Guds lagbok under en fjärdedel av dagen. Nästa fjärdedel bekände de och tillbad Jahve sin Gud.

4 Jeshua, Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade högt till Jahve sin Gud.

5 Leviterna Jeshua, Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia, Shebanja och Petaja sa:

”Stå upp och prisa Jahve er Gud,

från evighet till evighet!

Lovat vare ditt härliga namn,

som är upphöjt

över allt lov och pris.

6 Du ensam är Jahve.

Du gjorde himlen,

himlarnas himmel

med hela deras härskara,

jorden och allt därpå,

haven och allt däri.

Du uppehåller allt med liv.

Himlens härskara tillber dig.

7 Du är Jahve Gud

som utvalde Abram

och förde honom ut från Ur i Kaldeen

och gav honom namnet Abraham.

8 Du fann hans hjärta trofast inför dig.

Du slöt förbund med honom,

att ge åt hans ättlingar 

det land som beboddes av

kanaaneer, hettiter, amoreer, 

perisseer, jebusiter och girgasheer.

Du höll dina ord, för du är rättfärdig.

9 Du såg våra fäders nöd i Egypten

och hörde deras rop vid Röda havet.

10 Du utförde tecken och under mot farao,

alla hans tjänare

och mot allt folket i hans land.

För du visste hur arrogant

de behandlade våra fäder.

Du gjorde dig ett namn,

som är detsamma i dag.

11 Du klöv havet framför dem,

och de gick genom havet på torr mark.

Deras förföljare kastade du i djupet,

som en sten i väldiga vatten.

12 Du ledde dem,

om dagen med en molnpelare,

om natten med en eldpelare,

som lyste upp vägen de skulle gå.

13 Du steg ner på berget Sinai

och talade till dem från himlen.

Du gav dem rätta föreskrifter,

sanna lagar,

goda bud och befallningar.

14 Du gav dem kunskap

om din heliga sabbat.

Du gav dem befallningar,

bud och lagar

genom din tjänare Mose.

15 Du gav dem bröd från himlen mot hungern

och vatten ur klippan mot törsten.

Du befallde dem att gå

och ta i besittning det land

som du högtidligt lovat dem.

16 Men våra fäder blev arroganta och obstinata.

De vägrade lyssna på dina befallningar.

17 De vägrade lyssna

och tänkte inte på undren

som du utfört bland dem.

De var obstinata och valde

i sin upproriskhet en ledare

för att återvända till sitt slaveri.

Men du är en förlåtande Gud,

nådig och barmhärtig,

tålmodig och rik på kärlek.

Du övergav dem inte,

18 fastän de gjorde sig en gjuten kalv

och sa: ”Här är din gud

som fört dig upp från Egypten.”

Och de gjorde sig skyldiga

till grova hädelser.

19 Men i din stora barmhärtighet

övergav du dem inte i öknen.

Molnpelaren vek inte

ifrån dem om dagen

utan ledde dem på vägen.

Och eldpelaren lyste om natten

på vägen de skulle gå.

20 Du gav din gode Ande

för att undervisa dem.

Du nekade dem ej manna till mat,

du gav dem vatten mot törsten.

21 Fyrtio år sörjde du för dem i öknen

så att de inget saknade.

Deras kläder blev inte utslitna,

och fötterna svullnade ej.

22 Du gav dem riken och folk

och tilldelade dem deras gränser.

De erövrade länder från Sichon,

kungen av Heshbon,

och kung Og av Bashan.

23 Deras söner gjorde du talrika

som himlens stjärnor.

Du förde dem in i landet

som du lovat deras fäder

att få komma till och ta i besittning.

24 Så deras söner kom

och tog landet i besittning.

Inför dem kuvade du kanaaneerna

som bodde i landet.

Du gav dem i deras hand,

kungarna och landets folk,

och de gjorde vad de ville med dem.

25 De intog befästa städer och bördig mark.

De tog över välutrustade hus,

utgrävda brunnar,

vingårdar, olivlundar

och fruktträd i mängd.

De åt sig mätta och feta

och njöt av din rika godhet.

26 Men de gjorde uppror

och trotsade dig.

De kastade din lag

bakom sin rygg.

De dödade dina profeter

som varnade dem

för att få dem att vända om till dig.

Och de gjorde sig skyldiga

till grova hädelser.

27 Då gav du dem

i deras fienders våld

som förtryckte dem.

Men i sin nöd ropade de till dig

och du hörde dem från himlen.

I din stora barmhärtighet

gav du dem befriare som frälste dem

från deras fienders våld.

28 Men så fort de kom till ro

gjorde de åter

det som var ont i dina ögon.

Då överlämnade du dem

åt deras fiender

som fick härska över dem.

Men de ropade åter till dig

och du hörde det från himlen.

Gång på gång räddade du dem

i din barmhärtighet.

29 Du varnade dem

för att få dem att återvända till din lag.

Men de var arroganta

och vägrade åtlyda dina bud.

De syndade mot dina föreskrifter,

som ger en människa liv

när hon följer dem.

De var envisa och obstinata

och vägrade åtlyda.

30 Du hade tålamod med dem i många år.

Du varnade dem med din Ande

genom dina profeter.

Men de lyssnade inte,

så du gav dem

i de främmande folkens våld.

31 Men i din stora barmhärtighet

gjorde du inte slut på dem.

Du övergav dem inte,

för du är en nådig

och barmhärtig Gud.

32 Och nu, vår Gud, du store,

väldige och fruktade Gud,

du som håller förbundet

och är trogen i kärlek:

Betrakta det inte som något obetydligt,

de svårigheter som drabbat oss,

våra kungar och furstar,

våra präster och profeter,

våra fäder och hela ditt folk,

från de assyriska kungarnas dagar

till denna dag.

33 Du är rättfärdig

i allt som drabbat oss.

För du har visat dig trofast

medan vi betett oss ont.

34 Våra kungar, ledare,

präster och fäder

höll inte din lag.

De lyssnade inte på dina bud

och de varningar du gav.

35 De levde i sitt eget rike

med alla dina goda gåvor,

i det rymliga och bördiga land

som du skänkt dem.

Trots det har de varken tjänat dig

eller vänt om

från sina onda gärningar.

36 I dag är vi slavar.

I landet du gav våra fäder,

till att äta dess frukt och allt gott där,

där är vi slavar.

37 Dess rika skörd tillfaller kungar

som du satt över oss

på grund av våra synder.

De härskar över våra kroppar

och vår boskap som de behagar.

Vi är i stor nöd.”

38 På grund av allt detta sluter vi ett fast förbund och nedtecknar det. Det sigillförsedda dokumentet är undertecknat av våra ledare, leviter och präster.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt