KAPITEL 5

Nehemja stoppar förtryck av fattiga

1 Folket, även kvinnorna, började klaga högt över sina judiska bröder. 2 Några sa: ”Med våra söner och döttrar är vi många. Vi måste få säd, så att vi kan äta och överleva!” 3 Andra sa: ”Vi tvingas pantsätta våra åkrar, vingårdar och hus för att få säd mot svälten.” 4 En del andra sa: ”Vi har varit tvungna att låna pengar på våra åkrar och vingårdar för att kunna betala skatt till kungen. 5 Vi är av samma kött och blod som våra bröder, och det är ingen skillnad på våra och deras söner. Ändå må vi tvinga våra söner, samt döttrar, till slaveri. Några av våra döttrar har redan blivit slavar, och vi står maktlösa. Och våra åkrar och vingårdar tillhör andra.”

6 Jag blev helt ursinnig när jag hörde deras ord och hur de klagade. 7 Efter att noga övervägt så tillrättavisade jag stormännen och styresmännen. Jag sa till dem: ”Ni ockrar mot era bröder!” Därefter kallade jag till stormöte mot dem, 8 och sa: ”Vi har så långt vi kunnat köpt ut våra judiska bröder som var sålda till andra folk. Ska nu ni sälja era bröder så att vi måste köpa dem tillbaka?” De teg och blev svarslösa.

9 Jag sa: ”Ni beter er illa. Ni borde leva i fruktan för vår Gud, så att folken som är våra fiender inte får orsak att håna oss. 10 Även jag och mina bröder och mina tjänare har lånat dem pengar och säd. Men låt oss avskriva skulden. 11 Återlämna till dem redan i dag deras åkrar, vingårdar, olivlundar och hus. Och avskriv den ränta på pengar, säd, vin och olja som ni har på dem.” 12 De svarade: ”Vi ska återlämna det och inte utkräva något av dem. Vi ska göra som du sagt.” Så jag kallade till mig prästerna och lät dem svära på att de skulle göra som de lovat. 13 Jag skakade också ur mantelvecket och sa: ”Var och en som inte håller sitt löfte må Gud skaka bort från hans hem och allt han äger. Ja, han må bli utskakad och utblottad.” Hela församlingen sa: ”Amen!” och prisade Herren. Och folket gjorde som de hade lovat.

Nehemjas generositet

14 Från den dag då jag utsågs till deras ståthållare i Juda – från kung Artaxerxes tjugonde regeringsår till hans trettioandra, tolv år – avstod jag och mina bröder från den mat som en ståthållare har rätt till. 15 De som var ståthållare före mig hade lagt bördor på folket. De hade tagit mat och vin av dem samt drygt 400 gram silver. Även deras tjänare uppvisade härskarfasoner mot folket. Men så gjorde inte jag eftersom jag fruktade Gud. 16 Och jag fortsatte att arbeta på muren, och alla mina tjänare deltog där i arbetet. Och vi skaffade oss ingen mark.

17 Vid mitt bord åt 150 man av judarna och deras styresmän, förutom de som kom till oss från grannfolken. 18 Varje dag stod jag för en oxe, sex utvalda får, fåglar, och var tionde dag olika sorters vin i mängd. Likväl begärde jag ej det underhåll som ståthållaren hade rätt till, för arbetet tyngde ju folket så hårt. 19 Tänk på mig, min Gud! Räkna mig till godo allt vad jag gjort för detta folk.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt