KAPITEL 13

Nehemjas reformer

1 Den dagen lästes ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling, 2 för de hade inte mött Israels söner med mat och vatten utan lejde Bileam mot dem för att förbanna dem. Men vår Gud vände förbannelsen till välsignelse. 3 När folket hade hört lagen separerade de alla främlingar från Israel.

4 En tid innan hade prästen Eljashib, en släkting till Tobia, fått tillsynen över kamrarna i vår Guds hus. 5 Han hade gjort i ordning ett stort rum åt Tobia, där de tidigare lagt matoffret, rökelsen, kärlen, det tionde av säd, vin och olja som var bestämt åt leviterna, sångarna och dörrvakterna, samt offergåvan till prästerna.

6 När allt detta hände befann jag mig inte i Jerusalem, för i Babels kung Artaxerxes trettioandra regeringsår hade jag rest till kungen. Efter en tid bad jag kungen om tillstånd 7 och återvände till Jerusalem. Där fick jag veta allt det onda som Eljashib gjort för Tobias skull, då han hade gjort i ordning ett rum åt honom i förgårdarna till Guds hus. 8 Jag blev ursinnig och kastade ut allt Tobias bohag ur rummet. 9 Sedan befallde jag att rummen skulle renas. Och jag ställde åter in kärlen i Guds hus, jämte matoffret och rökelsen.

10 Jag fick också veta att leviterna inte hade fått sin andel. Leviterna och sångarna hade alla därför återvänt till sina marker istället för att sköta sin tjänst. 11 Jag tillrättavisade styresmännen och sa: ”Varför har Guds hus blivit försummat?” Jag samlade leviterna och satte dem i tjänst igen. 12 Hela Juda förde fram sitt tionde av säd, vin och olja till förrådshusen. 13 Jag satte prästen Shelemja, Sadok den skriftlärde och Pedaja, en av leviterna, till att ha tillsyn över förrådshusen, och till assistent fick de Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. För de ansågs pålitliga och skulle nu ansvara för utdelningen till sina bröder.

14 Tänk därför på mig, min Gud, och radera inte ut mina kärleksgärningar för min Guds hus och tjänsten där.

15 De dagarna såg jag i Juda dem som trampade vinpressarna på sabbaten. Och de tog hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor, fikon och annat som kunde bäras, och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde sina livsmedel på den dagen.

16 Tyrierna som bodde i staden förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna, även i Jerusalem! 17 Då tillrättavisade jag stormännen i Juda och sa till dem: ”Hur kan ni bete er så uselt och vanhelga sabbatsdagen? 18 Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud sände all denna ofärd över oss och denna stad? Och nu ökar ni vreden över Israel genom att vanhelga sabbaten!” 19 Så snart det började mörkna vid Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att portarna skulle stängas och inte öppnas igen förrän efter sabbaten. Jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna så att inga varor kunde föras in på sabbaten. 20 Köpmän och försäljare av alla slags varor övernattade då utanför Jerusalem. Det inträffade ett par gånger. 21 Men jag varnade dem och sa: ”Varför övernattar ni vid muren? Om detta upprepas ska jag göra er illa!” Från den stunden kom de inte mer på sabbaten. 22 Sedan befallde jag leviterna att de skulle rena sig och komma och hålla vakt vid portarna så att sabbaten kunde hållas helig. Tänk också därför på mig, min Gud, och skona mig i din stora kärlek.

23 I de dagarna såg jag också judar som tagit sig kvinnor från Ashdod, Ammon och Moab. 24 Av deras söner talade hälften ashdoditiska eller de andra folkens språk. De kunde inte tala hebreiska. 25 Då tillrättavisade och förbannade jag dem. Några slog jag och drog i håret. Jag påbjöd dem att lova med ed vid Gud och sa: ”Ni får inte ge era döttrar åt deras söner. Inte heller ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva. 26 Var det inte på grund av sådant som Israels kung Salomo syndade? Bland de många folken fanns ingen kung som han. Han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Likväl fick de främmande kvinnorna honom att synda. 27 Och nu får vi alltså höra om er att ni gjort detta ondskefulla och varit otrogna mot vår Gud genom att gifta er med främmande kvinnor!” 28 En son till Jojada, översteprästen Eljashibs son, var svärson till horoniten Sanballat. Därför drev jag iväg honom från mig.

29 Glöm dem inte, min Gud, för de har besudlat prästämbetet, prästernas och leviternas förbund. 30 Så renade jag folket från allt främmande. Och jag fastställde uppgifterna för var och en av prästerna och leviterna. 31 Jag sa också vid vilka tider de skulle komma med vedoffret och det första av grödan.

Tänk på detta, min Gud, mig till godo!

Ester

Föregående

© Ragnar Blomfelt