Nineve straffas
1 Fördömelse över blodstaden!
Du är full av lögn och skövling
och upphör aldrig att plundra!
2 Piskor som smäller,
vagnshjul som dånar!
Galopperande hästar,
framrusande vagnar!
3 Ryttare stormar fram!
Flammande svärd,
blixtrande spjut!
Mängder av slagna,
högar av lik, otaliga döda,
folk snubblar över lik.
4 Allt på grund av hennes
ständiga otukt.
Hon, den bedårande horan,
svartkonsternas härskarinna,
som förslavar folken med sin otukt
och folkstammar med sina svartkonster.
5 Lyssna!
Jag är emot dig,
säger härskarornas Herre.
Jag lyfter din kjol över ansiktet
så att folken ser din nakenhet
och kungarikena din skam.
6 Jag slänger dynga på dig,
föraktar dig
och gör dig till ett spektakel.
7 Alla som ser dig
ryggar tillbaka från dig och säger:
”Nineve är ödelagt!
Vem tycker synd om henne?”
Var kan jag finna tröstare åt dig?
8 Är du bättre än Thebes
som var belägen
vid Nilens strömmar?
Hon omgavs av vatten,
med havet som vall,
vatten som mur.
9 Kush och Egypten
var hennes gränslösa styrka,
Put och Libyen var hennes allierade.
10 Ändå fördes hon bort
i landsflykt och fångenskap.
Hennes barns huvuden
krossades i alla gathörn.
Lott kastades om hennes höga herrar,
och alla hennes stormän
bands med kedjor.
11 Även du ska bli berusad
och gömma dig.
Även du ska söka skydd mot fienden.
12 Alla dina borgar
är som fikonträd med mogen frukt.
Om de skakas faller det fikon,
rakt i munnen på den som vill äta.
13 Se! Ditt folk
är som kvinnorna hos dig.
Ditt lands portar står vidöppna
för fienden.
Dina bommar förtärs av eld.
14 Ös upp vatten
innan belägringen.
Förstärk dina fästen.
Stig ner i leran
och trampa i murbruket.
Stärk tegelformen.
15 Där ska elden förtära dig
och svärdet utrota dig.
Det ska sluka dig som gräshoppor.
Gör dig talrik som gräshoppor,
som gräshoppssvärmar!
16 Dina köpmän är fler
än himlens stjärnor.
Likt gräshoppor plundrar de
och flyger iväg.
17 Dina prinsar är som gräshoppor,
dina härförare som gräshoppssvärmar.
De stannar inom murarna
när det är kallt,
men när solen bryter fram
sticker de iväg, ingen vet vart.
18 Assurs kung,
dina herdar sover,
dina förnäma män slumrar,
ditt folk är skingrat över bergen,
och ingen samlar ihop det.
19 Det finns ingen bot för din skada.
Ditt sår kan ej helas.
Alla som hör vad som hänt dig
klappar i händerna,
för vem drabbades inte ständigt
av din ondska?
© Ragnar Blomfelt