Varje bibelöversättning har sina särskilda kännetecken. Så även svenskbibel. Här ska nämnas några utmärkande drag.

 

Fred

Det grekiska ordet eirene som har sina rötter i det hebreiska shalom kan sägas betyda fred och allmänt välbefinnande. Svensk översättningstradition har använt det snäva ordet ”frid” där eirene förekommer. Men ”frid” är inte alltid det bästa ordet och kan istället leda tankarna bort från vad det på ett djupare plan handlar om. 

När en svensk idag hör ordet ”frid,” så går tanken gärna till något som rör känslolivet, om inre ro. Men i flera sammanhang där eirene används i NT så handlar det mycket lite om det som rör känslolivet. Det handlar mera om ett objektivt tillstånd.

Ett utmärkt exempel är Rom 5:1. ”Då vi nu har förklarats rättfärdiga av tro har vi fred med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.”  Svenskbibel ger här en ny översättning med ordvalet ”fred”. Detta därför att både den närmaste kontexten (verserna omkring) och den vidare kontexten (kapitlet) och den större kontexten (hela brevet) gör det nästan nödvändigt med ”fred” och inte ”frid” här. I versen handlar det inte om att vi får rofyllda känslor när vi förklarats rättfärdiga. Utan det handlar om att vi inte längre är Guds fiender utan Guds vänner. Vi lever i ett fredsförhållande med Gud. Att detta i förlängningen sen också kan innebära känslor av frid är det ingen som förnekar, men den verkligheten är mycket starkt underordnad i just denna kontext. Här handlar det om att ett fientligt tillstånd har förvandlats till vänskap med Gud. Och i en sådan vänskap med Gud lever en kristen i oavsett om hon har frid eller oro i själen.

Det är på liknande sätt i inledningen till flera brev. Till exempel Efes 1:2. ”Nåd till er och fred från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus”. Inte heller i sådana här sammanhang är det först och främst en önskan om att mottagarna ska få angenäma fridskänslor. Utan aposteln syftar på en särskild fredsrelation som följer på nåd. En fredsrelation i förhållande till Gud som vi har genom tron. Eftersom vi har fått nåd har vi fred med Gud, dvs vi är Hans vänner och står i ett gott förhållande till Honom. Detta kan sen förstås också komma att betyda känslor av frid, men det är underordnat i dessa inledningshälsningar. 

Vi ska se på ett tredje exempel, Mark 5:34. ”Min dotter, din tro har botat dig. Gå i fred och var helad från din plåga

En sjuk kvinna hade blivit botad (eller ”frälst” som ordet kan översättas). Hon hade med andra ord genom tron på Jesus även blivit Guds vän och kommit i ett rätt förhållande till Gud. Hon befann sig nu i ett objektivt fredstillstånd med Gud. Hon ”skakade av rädsla” (motsatsen till frid) men hade trots det nu fred med Gud. Och i detta fredstillstånd manades hon att gå vidare. Jesus sa alltså inte åt henne att gå i väg med rofyllda känslor, utan att gå i väg med Gud som sin gode vän. Det handlar alltså om en faktisk objektiv verklighet (helande och frälsning) som kvinnan nu hade fått del av. Och ”fred” är ordet som bäst återger detta faktum.

Men ordet ”frid” är inte borttaget från svenskbibel. Det finns kvar i texten lite här och där då sammanhanget gör det rimligt att det mera handlar om ett allmänt välbefinnande. 

Och ibland när det inte är helt lätt att avgöra vilken betydelse – känslodimensionen eller den objektiva dimensionen – som är den starkare, då ges ibland en not med den alternativa översättningen. 

Svenskbibel översätter dessutom ibland ordet med harmoni, eftersom en sådan översättning bättre och tydligare än frid/fred förklarar vad författaren i vissa sammanhang vill säga. Det sker främst i kontexter där författaren även ger uppmaningar att ta avstånd från sådant som splittring, oordning, oenighet och bråk. Se t.ex. Rom 12:18, 1 Kor 14:33, 1 Thess 5:13. 

En översättning som uteslutande översätter ordet eirene med ”frid” gör inte rättvisa åt bibeltexten. Det skulle inte heller en översättning göra som uteslutande översatte ordet med ”fred” eller ”harmoni.” En översättning måste hela tiden låta sammanhanget avgöra vilket ord som är mest lämpligt. Den strävan har svenskbibel.

Lärare

Svensk översättningstradition (Normalupplagan, 1917, Bibel 2000, Svenska Folkbibeln) återger det grekiska ordet didaskale med ”Mästare”. Svenskbibel bryter nu den traditionen och väljer en ordagrann översättning med sitt ”Lärare”. Det är inte fel med ”Mästare”, men det finns egentligen ingen större anledning att frångå ordets grundbetydelse här. Ordet kommer från didasko som betyder att lära

Men ordet ”Mästare” finns kvar på några ställen. I Lukasevangeliet förekommer nämligen ordet epistata som betyder just ”Mästare”. Det förekommer där vid sex tillfällen och översätts då alltid i svenskbibel med ”Mästare”.

Med andra ord, svenskbibel har valt att vara konsekvent och översätta ”Lärare” respektive ”Mästare” när grundtexten har de orden.

Och detta är inget unikt för svenskbibel, de flesta engelska översättningar gör på samma sätt.

Kristus

Svenskbibel har valt översättningen ”Kristus” varje gång grundtexten har Christos. Svenskbibel avviker därmed från svensk översättningstradition, som ofta översätter Christos med ”Messias”.

”Kristus” och ”Messias” är nu förstås samma sak. Kristus (Christos) är den grekiska motsvarigheten till hebreiskans Messias (Mashiach). Båda titlarna betyder den smorde.

Jag har inte ansett att det finns någon större anledning att hålla på tradition och frångå grundtextens ordval i denna sak.

Grundtexten har dock ”Messias” vid två tillfällen (Joh 1:41, 4:25) och det återger då också svenskbibel troget. 

Att Svenskbibel har valt ”Kristus” istället för ”Messias”, dvs återge grundtexten ordagrant, får också den konsekvensen att titeln Kristus blir uppvärderad och får ett djup som det tidigare inte har haft. Kristus blir nu inte bara ett andra ”egennamn” som man snabbt hastar förbi, utan det fylls med ett djupare innehåll. Det kommer varje läsare av svenskbibel att upptäcka.

Att svenskbibel överallt översätter Christos med ”Kristus” istället för ”Messias” är dock inget unikt. De flesta engelska översättningar gör likadant.

Slav

På Jesu tid var slaveriet vida utbrett. Sannolikt var även många bland den israeliska befolkningen slavar. När det därför handlar om människors relationer, där någon är slav och någon herre, så återger svenskbibel med få undantag doulor med ordet slav. När det emellertid handlar om relationen människa och Kristus/Gud, så återges ordet som regel med ordet ”tjänare”. 

Genom att doulos nu översätts slav i nämnda sammanhang så blir det för nutida läsare mer levandegjort och konkret den sociala kontext som skildras i texterna. Ordvalet gör att dåtida förhållande beskrivs mer naket och tydligt. Ordet ”tjänare” är användbart, men passar inte lika bra eftersom ”tjänare” i vår tid ger associationer till något annat än slav. I dag kan man få höra politiker, poliser, läkare m.fl. säga att de vill vara allmänhetens tjänare. Men sådana fria och välbeställda tjänare var det inte fråga om på den tiden.

Så för att trognare och bättre åskådliggöra den slav-herre relation som var så vanlig och självklar på Jesu tid, så översätter svenskbibel ordet doulos ofta med slav.

Den fallna naturen

Det grekiska ordet sarx brukar i svensk översättningstradition återges ”kött/köttet”. David Hedegårds översättning hade däremot oftast ”den syndiga naturen” eller ”den onda naturen”.

I NT har ordet sarx ett vitt spektra av betydelser. Det kan beroende på sammanhang avse t.ex. kroppen, det mänskliga, det världsliga, den fallna naturen och även bokstavligen kött. Men det vanliga är att ordet avser den svaga, förgängliga, gudsfrånvända fallna mänskliga naturen.

Svenskbibel har alltså vad gäller just detta ord valt en mer dynamisk översättning genom att ofta översätta sarx med ”den fallna naturen” eftersom det på ett konkret och omedelbart sätt kan förstås och uppfattas av den moderna människan. Översättningen ”kött/köttet” är uteslutet med tanke på den målgrupp och den målsättning som svenskbibel har.

Men eftersom sarx ändå är ett viktigt teologiskt begrepp så ger svenskbibel som regel fotnoter med alternativ översättning, och där återges den förr så vanliga översättningen ”kött/köttet”.

Fördömelse

Grundtextens ord ouai har i svenska översättningar återgetts med ”ve”. I svenskbibel finns däremot inte ordet ”ve” med längre. Det beror på att svenskbibel är en modern översättning riktad till nutida människor. Jag har medvetet ansträngt mig för att undvika otidsenliga ord och begrepp, så som det står i informationen till denna översättning. Och ”ve” som självständig interjektion används knappast längre varken i det svenska talspråket eller skriftspråket. Och skulle det dyka upp vid något tillfälle så sker det förmodligen i mer komiska sammanhang. 

Det grekiska ordet har två betydelser beroende på sammanhanget. (1) Det kan antingen vara fråga om att det uttrycker ett mycket starkt ogillande, ett fördömande. (2) Eller det kan vara fråga om ett djupt beklagande.

Svenskbibel översätter därför detta ord olika beroende på kontext. I t.ex. Matt 23 där ordet förekommer flera gånger är det uppenbart att det är första betydelsen som gäller, och därför översättningen ”fördömelse”. I t.ex. Matt 24:19 blir översättningen ”Det blir hemskt för”, eftersom kontexten där är helt annorlunda. I t.ex. Upp 18:10 där ordet är dubblerat (förstärkt) i grundtexten blir översättningen ”Hur fruktansvärt.”

Man bör tänka på att de gånger svenskbibel översätter ouai med ”fördömelse” det inte ska uppfattas liktydigt med en önskan om förtappelse eller dylikt. Utan det ska i de fallen uppfattas ungefär på samma sätt som när formuleringen används i vår samtid, dvs något som uttrycker skarpast möjliga ogillande.

Skatteindrivare

Det grekiska ordet telones syftar på en person som var involverad i den omfattande verksamheten för skatteindrivning som var vida utbredd på Jesu tid. Överallt indrevs både tullar och alla möjliga slags skatter av dessa telonai.

Hur ska då ordet bäst översättas?

Ordet ”publikan” kommer från latinet och inte från grekiskan. Det är ett för nutidsmänniskan obegripligt ord och kräver en ordbok för att förstås. Så det ordet är uteslutet för en modern översättning.

Ordet ”tullindrivare” är inte helt fel, men ordet är alltför snävt och gör inte rättvisa åt det som bibeltextens telones handlar om. Och i värsta fall kan läsare få associationer till den begränsade tullverksamhet som pågår i vår tid.  

”Skatteindrivare” är inte heller ett optimalt ordval, men berättar ändå bäst och tydligast för oss vad det då var frågan om. 

Med detta val ansluter sig svenskbibel också till den vanliga engelska översättningen – ”tax collectors”.

Dagslön, m.m.

Svenskbibel är en modern översättning riktad främst till vanliga kristna och nykristna. Även icke-kristna ska kunna läsa den med behållning. 

I en översättning med sådana målgrupper är man förpliktigad att översätta så att läsare inte ska behöva gå till uppslagsverk för att begripa vad på den tiden högst vanliga ord och uttryck betyder. Därför undviks så långt som möjligt otidsenliga uttryck i översättningen.

Detta innebär att ord vad avser pengar, tid, längd och vikt omvandlas till svenska förhållanden. Det kan därför t.ex. bli ”dagslön” istället för ”denar”, ”vid femtontiden” istället för ”nionde timmen”, ”kilometer” istället för ”stadier”. Osv.

Därmed får läsaren en mera direkt läsförståelse vilket gör att läsningen kommer att upplevas betydligt smidigare för gemene man.

Det kan självfallet ligga ett kulturellt värde i att behålla den tidens speciella ord och uttryck inom nämnda områden, men en översättning styrs av målgrupper och målsättning, och för svenskbibel blir det därför helt naturligt att prioritera sådant som underlättar för en nutidsmänniska att förstå texterna.

Avvända Guds vrede

Det finns tre besläktade grekiska ord (hilasmos, hilasterion, hilaskomai) som sammantaget förekommer vid sex tillfällen i NT – Luk 18:13, Rom 3:25, Hebr 2:17, 9:5, 1 Joh 2:2, 4:10. Innebörden i orden är i stort detsamma, det handlar om att stilla, avvända Guds vrede. Om detta råder bred enighet särskilt inom den evangelikala världen.

Det som är speciellt med översättningen av svenskbibel är att själva innebörden i grekiskans ord nu tydliggörs i texten på ett sätt som inte tidigare skett inom svensk NT-översättning. 

Om vi går till engelska översättningar så kan vi där ibland finna ett ord som på ett bra sätt lyfter fram innebörden bakom grekiskans uttryck, och det är ordet propitiation. Ordets teologiska innebörd är tydlig: ”The turning away of wrath by an offering.” Några engelska översättningar som använder ordet propitiation i t.ex. Rom 3:25 är English Standard Version, Holman Christian Standard Bibel, New American Standard Bible, King James Bible.

Man kan därmed säga att det är tillsammans med sådana översättningar som svenskbibel nu delar gemenskap när det kommer till dessa grekiska ord.

……………

Se Video om ”propitiation” (försoningen) av Wayne Grudem, professor i Teologi och författaren till bästsäljaren Systematic Theology. 


Fler exempel på särskilda kännetecken ges här: svenskbibel2016.

Kännetecken vad avser Psalmernas bok kan läsas här.