1 2 3 4 5

KAPITEL 1

Klagosång över Jerusalem

א Aleph

1 Hon sitter så ensam,

den folkrika staden.

Hon har blivit änka,

den stora bland folken.

Drottningen bland länder

har blivit slav.

ב Beth

2 Hon gråter så bittert om natten

med tårar på kind.

Hon saknar tröstare

bland alla sina älskare.

Hon är förrådd av alla vänner

som blivit hennes fiender.

ג Gimel

3 Juda har gått i exil

efter förtryck och tungt slaveri.

Hon bor bland hednafolk

och finner ingen frid.

Alla hennes förföljare

kom över henne

mitt i hennes fasa.

ד Daleth

4 Vägarna till Sion sörjer,

för ingen kommer till högtiderna.

Alla hennes portar är öde,

hennes präster suckar,

hennes jungfrur gråter.

Själv har hon bitter sorg.

ה He

5 Hennes fiender har makten.

Hennes motståndare har det bra.

På grund av hennes många synder

har Herren plågat henne.

Fienden drev hennes barn 

framför sig som fångar.

ו Waw

6 Dottern Sion har mist all sin prakt.

Hennes furstar liknar hjortar

som inte kan finna bete.

Kraftlösa flyr de undan jägaren.

ז Zayin

7 Jerusalem minns 

i dagar av nöd och hemlöshet

alla rikedomar hon förr ägde.

När hennes folk föll i fiendehand 

fanns ingen hjälpare.

Hennes fiender såg med hån

på hennes undergång.

ח Cheth

8 Eftersom Jerusalem syndat så grovt

har hon blivit oren.

Alla som ärat henne föraktar henne,

för de har sett henne naken.

Hon suckar och vänder sig bort.

ט Teth

9 Orenhet fläckar hennes släp.

Hon tänkte inte på slutet.

Hennes fall är häpnadsväckande

och det finns ingen som tröstar.

Herre, se mitt betryck,

fienden triumferar!

י Yod

10 Fienden grep

efter alla hennes rikedomar.

Hon såg hednafolk

gå in i hennes helgedom,

sådana som du förbjudit

inträde i din församling.

כ Kaph

11 Hela hennes folk suckar

medan de söker efter bröd.

De byter rikedomar mot mat

för att överleva.

Titta, Herre!

Se hur föraktad jag är!

ל Lamed

12 Är ni helt likgiltiga,

ni som går vägen förbi?

Titta och se!

Finns en smärta som min,

det som drabbat mig

och som Herren plågat mig med

på sin brinnande vredes dag?

מ Mem

13 Från höjden sände han eld

som penetrerade mina ben.

Han lade ut nät för mina fötter

och stötte bort mig.

Han lämnade mig övergiven

och utmattad dagen lång.

נ Nun

14 Mina synder bands samman till ett ok.

De knöts ihop av hans hand

och lades på min nacke.

Herren bröt min kraft

och gav mig i deras våld

som jag inte kan stå emot.

ס Samek

15 Herren förkastade 

alla krigsmän hos mig.

Han samlade en armé mot mig

för att krossa mina unga män.

Herren trampade 

jungfrun dottern Juda 

som en vinpress.

ע Ayin

16 Därför gråter jag,

mina ögon, det bara flödar!

För ingen tröstare är mig nära,

ingen som ger liv åt min själ.

Mina söner har övergetts,

fienden har triumferat.

פ Pe

17 Sion sträcker ut sina händer,

men ingen tröstar henne.

Herren har befallt att grannfolken 

ska bli Jakobs fiender.

Jerusalem har blivit något orent

för dem.

צ Tsade

18 Herren är rättfärdig,

för jag trotsade hans ord.

Lyssna nu, alla folk,

och se mitt lidande!

Mina jungfrur och unga män

har gått i fångenskap.

ק Qoph

19 Jag ropade på mina älskare,

men de förrådde mig.

Mina präster och äldste

dog i staden

medan de sökte efter mat

för att överleva.

ר Resh

20 Herre, se min nöd!

Jag är så fylld

av oro och ångest,

för jag har varit så trotsig!

Ute tar svärdet mina barn,

inne är det som döden.

שׁ Shin

21 De hör mina suckar,

men ingen tröstar mig.

Alla mina fiender hör om min ofärd 

och gläds över ditt verk.

Låt dagen komma som du kungjort,

så att det går dem som det gått mig.

ת Taw

22 Låt all deras ondska

komma inför dig!

Behandla dem

som du behandlat mig

på grund av alla mina synder.

För jag suckar så ofta

och mitt hjärta är sjukt.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt