KAPITEL 2

Spioner sänds till Jeriko

1 Josua, Nuns son, sände i hemlighet ut två spioner från Shittim och sa: ”Gå och undersök landet och särskilt Jeriko.” De gav sig iväg och kom in i ett hus där det bodde en prostituerad vid namn Rahab. Där övernattade de. 2 Men det berättades för kungen i Jeriko: ”Några israeliter har kommit hit i natt för att utforska landet!” 3 Då sände kungen i Jeriko bud till Rahab och sa: ”Lämna ut männen som kom till dig och tog in i ditt hus! För de har kommit för att utforska hela landet.”

4 Men kvinnan hade tagit de båda männen och gömt dem. Hon sa: ”Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom. 5 Och när porten skulle stängas i skymningen gick männen ut. Men jag vet inte vart de tog vägen. Skynda er efter dem så får ni tag i dem!” 6 Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linhalmen som hon hade brett ut där. 7 Kungens män satte efter dem på vägen mot Jordan till vadställena. Och stadsporten stängdes så fort förföljarna hade gett sig av.

8 Innan männen lagt sig för att sova kom Rahab upp på taket 9 och sa: ”Jag vet att Herren gett er det här landet. Vi är skräckslagna för er, och alla här i landet skälver på grund av er. 10 Vi har hört hur Herren torkade ut Röda havets vatten framför er när ni drog ut från Egypten, och vad ni gjorde med de två amoreiska kungarna Sichon och Og öster om Jordanfloden. Ni förintade dem fullständigt. 11 När vi hörde det blev vi modlösa och förlorade all kraft på grund av er. För Jahve er Gud är Gud uppe i himlen och nere på jorden.

12 Lova mig därför med ed vid Herren att visa godhet mot min familj eftersom jag visat godhet mot er. Ge mig ett säkert tecken på det. 13 Låt dem få leva, min far, min mor, mina bröder och mina systrar och alla som tillhör dem. Rädda oss från döden!”

14 Männen sa till henne: ”Med vårt eget liv svarar vi för ert. Om du inte röjer våra planer ska vi visa godhet och trohet mot dig när Herren ger oss landet.”

15 Så firade hon ner dem från fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren, så hon bodde i själva muren. 16 Hon sa till dem: ”Gå upp i bergen så att era förföljare inte råkar på er. Göm er där i tre dagar tills förföljarna återvänt. Sedan kan ni fortsätta.” 17 Männen sa till henne: ”Vi är fria från eden du tog av oss, 18 om du inte, när vi kommer in i landet, binder det här röda snöret i fönstret där du firade ner oss, och likaså om du inte har din far, din mor, dina bröder och alla som tillhör din fars husfolk samlade hemma hos dig. 19 Går någon ut genom dörren till ditt hus blir han skyldig till sin egen död, och vi är utan skuld. Men om man bär hand på någon som är med dig inne i huset, blir vi skyldiga till dennes död. 20 Och röjer du våra planer är vi fria från eden som du tog av oss.” 21 Hon svarade: ”Det blir som ni sagt.” Så sände hon iväg dem. De gav sig av, och hon fäste det röda snöret i fönstret.

22 De gav sig iväg upp i bergen och blev där i tre dagar tills förföljarna återvänt. De hade sökt längs hela vägen utan att finna dem. 23 Sedan kom de båda männen tillbaka från bergen och gick över Jordanfloden. De kom till Josua, Nuns son, och berättade allt som hade hänt dem. 24 De sa till Josua: ”Herren har verkligen gett hela landet i våra händer, och alla som bor i landet skälver på grund av oss.”

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt