1 2 3 4

KAPITEL 1

Jonas kallelse och flykt

1 Herrens ord kom till Jona, Amittajs son:

2 ”Ställ dig upp. Gå till storstaden Nineve och ropa mot den, för deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.” 3 Men Jona stod upp och flydde till Tarshish, undan Herrens ansikte. Han gick ner till Jafo och fann ett skepp som skulle till Tarshish. Han betalade för resan och gick ombord för att resa med dem till Tarshish, undan Herrens ansikte.

4 Herren slungade då en stark vind över havet. Det blev en så våldsam storm att skeppet höll på att krossas. 5 Sjömännen blev förskräckta och alla ropade till sin egen gud. Och de vräkte lasten överbord för att lätta skeppet.

Men Jona hade gått ner under däck och låg i djup sömn. 6 Kaptenen gick till honom och sa: ”Hur kan du sova? Upp och ropa till din gud! Kanske ska den guden tänka på oss så att vi inte går under.”

7 Männen sa till varandra: ”Kom, vi kastar lott så vi får veta vem som är skuld till det onda som drabbat oss.” Så de kastade lott och den föll på Jona. 8 Då sa de till honom: ”Berätta för oss vem som är skuld till detta onda som drabbat oss. Vad för arbete har du? Var kommer du ifrån? Från vilket land är du? Vilket folk tillhör du?”

9 Han svarade dem: ”Jag är hebré och fruktar Jahve, himlens Gud, som skapat havet och det torra landet.” 10 Då blev männen helt förfärade och sa: ”Vad har du gjort!” För han hade berättat för männen att han flydde undan Herrens ansikte. 11 Havet stormade alltmer och de sa: ”Vad ska vi ta oss till med dig så att havet lugnar sig för oss?” 12 Han svarade: ”Ta och släng mig i havet så blir havet lugnt. För jag vet att det är på grund av mig som den här starka stormen har drabbat er.”

13 Männen rodde för att komma åter till land. Men det var förgäves för havet stormade allt värre mot dem. 14 Då ropade de till Jahve och sa: ”Jahve! Låt oss inte gå under för att vi tar den här mannens liv. Låt inte oskyldigt blod komma över oss, för du, Jahve, har gjort som du ville.” 15 Sedan tog de Jona och slängde honom i havet. Då lade sig havets raseri. 16 Männen greps av stor fruktan för Jahve, och de offrade slaktoffer åt honom och gav löften.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt