KAPITEL 9

Jobs svar på Bildads första tal

1 Då svarade Job:

2 Naturligtvis vet jag att det är så.

Men hur kan en man stå rättfärdig inför Gud?

3 Om han vill föra talan mot Gud,

kan han ej svara honom en gång av tusen.

4 Gud är vis i hjärtat och väldig i kraft.

Vem trotsar honom och förblir välbehållen?

5 Han flyttar berg utan varning

och välter dem i sin vrede.

6 Han skakar jorden så att den rubbas

och dess pelare skälver.

7 Han befaller solen att inte skina.

Han förseglar stjärnorna.

8 Han ensam sträcker ut himlen

och vandrar över havets böljor.

9 Han gjorde Stora Björn, Orion,

Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.

10 Han gör outgrundliga storverk,

oräkneliga mirakler.

11 Han passerar mig, jag ser honom ej.

Han drar vidare, jag märker det ej.

12 Han rycker åt sig,

vem kan stoppa honom?

Vem kan säga till honom:

”Vad håller du på med?”

13 Gud håller inte igen sin vrede.

För honom hukar Rahabs hop.

14 Så hur skulle jag kunna svara Gud

och välja mina ord mot honom?

15 Även om jag är oskyldig kan jag inte svara,

bara be min domare om nåd.

16 Om jag ropar och han svarar,

så tror jag inte han lyssnar på mig.

17 För han krossar mig med storm

och ger mig sår på sår utan skäl.

18 Han låter mig inte hämta andan

utan fyller mig med bitterhet.

19 Gäller det styrka? 

Han är den starke!

Om det gäller rättvisa, säger han:

”Vem ställer mig till svars?”

20 Även om jag har rätt skulle min mun fälla mig.

Är jag oskyldig skulle han förklara mig falsk.

21 Jag är oskyldig!

Jag vill inte veta av mig själv,

jag föraktar mitt liv.

22 Det spelar ingen roll, därför säger jag:

Oskyldig eller kriminell – han förgör bägge.

23 När ofärd bringar plötslig död,

hånar han de oskyldigas prövning.

24 Världen är lagd i den ondes våld.

Gud sätter ögonbindel på domarna.

Är det inte han, vem är det då?

25 Mina dagar är snabbare än en löpare,

de hastar iväg utan att se något gott.

26 De far förbi som vassbåtar,

likt en örn störtande mot bytet.

27 Om jag säger:

’Jag ska glömma min klagan,

och ändra uppsyn och vara glad.’

28 Likväl bävar jag för alla mina kval,

för jag vet att du inte frikänner mig.

29 Jag står som skyldig,

så varför anstränga sig i onödan?

30 Även om jag tvättar mig med snö

och renar händerna med lut,

31 ska du ändå sänka ner mig i dyn

så att mina kläder avskyr mig.

32 Gud är inte en människa som jag,

så att jag kan svara honom:

”Vi möts båda i rätten.”

33 Det finns ingen medlare mellan oss

som kan lägga handen på oss båda.

34 Må Gud ta bort sin käpp från mig

så att hans terror inte skräckslår mig.

35 Då skulle jag tala utan rädsla för honom.

Men nu kan jag inte det.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt