KAPITEL 16

Jobs svar på Elifas andra tal

1 Då svarade Job:

2 Jag har hört tillräckligt av det där!

Ni är alla usla tröstare.

3 Är det ingen ände på dina tomma ord?

Vad upprör dig så att du måste svara?

4 Jag kunde också tala som ni

om ni vore i mitt ställe.

Jag kunde svamla ihop något

och skaka huvudet mot er.

5 Men istället skulle jag tala uppmuntrande till er,

och med läpparnas tröst skänka lindring.

6 Talar jag, lindras inte mitt lidande.

Tiger jag, skulle det då lämna mig?

7 Men nu har Gud utmattat mig.

Du har ödelagt hela mitt husfolk.

8 Att du skrumpnat mig har blivit mitt vittnesbörd.

Min tärda kropp står upp och vittnar mot mig.

9 Han sliter sönder mig i vrede och hatar mig.

Han skär tänder mot mig.

Min motståndare stirrar vasst på mig.

10 De gapar mot mig

och ger mig hånfulla örfilar.

De går alla emot mig i flock.

11 Gud utlämnar mig åt råskinn,

kastar mig i de ondas händer.

12 Jag levde i trygghet när Gud krossade mig.

Han grep mig i nacken och slog mig i bitar.

Han gjorde mig till sin måltavla.

13 Hans skyttar omringar mig.

Utan nåd genomborrar han mina njurar

och öser ut min galla på marken.

14 Genom ständiga slag 

bryter han ner mitt försvar.

Han stormar mot mig som en krigare.

15 Jag har sytt säcktyg över min hud

och begravt min styrka i stoftet.

16 Mitt ansikte är rött av gråt

och jag är helt svart om ögonen.

17 Ändå har jag inga våldsamma händer

och min bön är ren.

18 Du jord, dölj inte mitt blod,

låt mitt rop aldrig vila!

19 Jag har redan mitt vittne i himlen,

min försvarare i höjden.

20 Min medlare är min vän,

jag gråter inför Gud.

21 Min medlare skaffar rätt åt en man inför Gud,

så som en människa försvarar sin nästa.

22 För om bara några år

vandrar jag vägen utan återvändo.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt