KAPITEL 9

En fredsfurste föds

1 Men mörkret ska vika där själanöd nu råder. Förr lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i framtiden ska han ge ära åt trakten längs havsvägen, landet på andra sidan Jordan, folkslagens Galileen.

2 Folket som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus.

Över dem som bor i dödsskuggans land strålar ljuset fram.

3 Du ska föröka folket, men det ökar inte glädjen.

Men i din närvaro ska de glädjas, 

som man gläds under skördetiden,

som man jublar när krigsbytet delas.

4 För deras tunga ok, deras skuldrors klubba

och deras plågares käpp, ska du bryta som på Midjans tid.

5 Varje stövel buren i strid och varje nedblodad mantel

ska bli bränsle för elden.

6 För ett barn föds åt oss, vi får en son.

Herradömet är lagt på hans axlar,

och hans namn är:

Enastående Rådgivare, Mäktig Gud,

Evig Far, Fredsfurste.

7 Herradömet ska bli stort med bestående fred

över Davids tron och hans rike.

Det ska befästas och stödjas

med rättvisa och rättfärdighet

från nu och till evig tid.

Härskarornas Herre ska göra detta i sin lidelse.

Herrens vrede mot Israel

8 Herren sänder ett budskap mot Jakob, det slår ner i Israel.

9 Hela folket ska veta, Efraim och Samarias invånare,

som stolt och högmodigt säger:

10 ”Tegelstenar har fallit, vi bygger upp med huggen sten.

Mullbärsfikonträd har huggits ner, vi ersätter med cedrar.”

11 Herren reser upp Resins motståndare mot dem

och hetsar deras fiender,

12 arameerna från öster och filisteerna från väster.

De slukar Israel med sitt gap.

I allt detta blidkas inte hans vrede,

hans hand är ännu höjd.

13 Folket vänder inte om till honom som slår dem,

de söker inte härskarornas Herre.

14 Så Herren ska på en dag 

hugga av både huvud och svans från Israel,

både palmtopp och sävstrå.

15 De äldsta och ansedda är huvudet,

profeten som lär ut lögn är svansen.

16 Folkets ledare vilseleder, och de som leds går under.

17 Därför gläds ej Herren över deras unga män

eller förbarmar sig över deras faderlösa och änkor.

För alla är gudsfientliga, lever i ondska, och talar vettlöst.

I allt detta blidkas inte hans vrede, hans hand är ännu höjd.

18 För ondskan brinner som en eld och förtär tistel och törne.

Den antänder snårskogen vars rök virvlar upp i skyn.

19 Landet brinner genom vreden från härskarornas Herre,

och folket blir eldens bränsle.

Ingen skonar sin broder.

20 De skär upp åt sig till höger men förblir hungriga,

de slukar till vänster men blir inte mätta.

Alla äter köttet på sin egen arm:

21 Manasse äter Efraim och Efraim Manasse,

och båda angriper Juda.

I allt detta blidkas inte hans vrede, 

hans hand är ännu höjd.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt