KAPITEL 65

Herrens svar

1 Jag lät visa mig för dem som inte frågade efter mig,

jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig.

Till ett folk som inte anropade mitt namn sa jag:

”Här är jag, här är jag.”

2 Dagen lång har jag sträckt ut mina händer

till ett trotsigt folk som vandrar en dålig väg 

och följer sina egna tankar.

3 Detta folk förargar mig ständigt rakt upp i ansiktet.

De offrar i trädgårdar och tänder rökelse på tegelstenar.

4 De sitter i gravkamrar 

och tillbringar nätter på hemliga ställen.

De äter svinkött och har oren mat i sina kärl.

5 De säger: ”Håll dig undan och rör mig inte

för jag är mer helig än du!”

De får min vrede att ryka,

en eld som brinner hela dagen.

6 Lyssna, det står skrivet framför mig:

Jag ska inte vara tyst förrän jag vedergällt dem,

ja, vedergällt dem rakt i bröstet,

7 både för deras egna och för fädernas synder, säger Herren.

För de tände rökelse på bergen och vanärade mig på höjderna.

Jag ska ge dem vad deras gjorda handlingar förtjänar!

8 Så säger Herren: Någon finner saft i en druvklase

och säger: ”Förstör den inte, för däri finns välsignelse.”

Så ska också jag göra för mina tjänares skull

och inte förgöra dem alla.

9 Jag låter en ätt gå ut från Jakob,

från Juda en som ska ärva mina berg.

Mina utvalda ska äga landet och mina tjänare ska bo där.

10 Saron ska bli en betesmark för får 

och Akors dal en viloplats för boskap,

för mitt folk som söker mig.

11 Men ni som övergett Herren och glömt mitt heliga berg,

som dukar bord åt Lyckan och blandar vinet åt Ödet,

12 jag bestämmer er åt svärdet.

Ni ska alla böjas för att slaktas.

För ni svarade inte när jag kallade, ni lyssnade inte när jag talade.

Ni gjorde det onda i mina ögon och valde det som jag avskyr.

13 Därför säger Herren Jahve:

Mina tjänare ska äta, men ni ska hungra.

Mina tjänare ska dricka, men ni ska törsta.

Mina tjänare ska glädjas, men ni ska skämmas.

14 Mina tjänare ska jubla av glatt hjärta,

men ni ska skrika av hjärtesorg och jämra er i förtvivlan.

15 Namnet ni efterlämnar ska mina utvalda

använda som en förbannelse: ”Herren Jahve ska döda dig!”

Men han ska ge ett nytt namn åt sina tjänare.

16 Den som välsignar sig på jorden ska välsigna sig vid Amens Gud.

Den som ger sin ed på jorden ska ge den vid Amens Gud.

För gårdagens bedrövelser är glömda och dolda för mina ögon.

Det nya Jerusalem

17 Lyssna! Jag tänker skapa en ny himmel och en ny jord.

Det som varit ska man varken tänka på eller minnas mer.

18 Var glada och fröjda er för evigt över det jag skapar!

För jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.

19 Jag ska jubla över Jerusalem och glädjas över mitt folk.

Där ska aldrig mer höras gråt eller klagan.

20 Där ska spädbarn ej dö,

gamla män ej dö i förtid.

Den man som blir hundra år ska betraktas ung.

Den som inte uppnår hundra år ska betraktas förbannad.

21 De ska bygga hus och bo i dem,

plantera vingårdar och äta deras frukt.

22 Deras husbyggen ska inte bebos av andra,

vad de planterat ska inte ätas av andra.

Mitt folk ska bli gamla som träden,

mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.

23 De ska inte arbeta förgäves.

Deras nyfödda ska inte drabbas av något ont.

För de är ett släkte välsignat av Herren,

de och deras ättlingar.

24 Och innan de ropar ska jag svara,

medan de ännu talar ska jag höra.

25 Vargen och lammet ska beta tillsammans,

lejonet ska äta halm som oxen.

Ormen ska äta stoft.

De ska inte göra något ont eller skadligt

någonstans på mitt heliga berg, säger Herren.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt