KAPITEL 64

1 Om du bara ville splittra himlen

och komma ner så att bergen bävar inför dig –

2 som eld antänder kvistar

och kokar upp vattnet –

för att ditt namn ska bli känt för dina fiender

och folken skälva för dig!

3 Du utförde respektingivande och oväntade gärningar.

Du kom ner och bergen bävade inför dig.

4 Aldrig har någon hört, lyssnat till, eller sett en annan Gud än dig,

som kan göra sådant för dem som väntar på honom.

5 Du välkomnade dem som med glädje levde rättfärdigt,

som mindes dig och dina vägar.

Men du blev vred eftersom vi syndade.

Och vi har länge syndat, ska vi någonsin bli frälsta?

6 Vi är alla orena,

alla våra rättfärdiga gärningar är som nersöliga kläder.

Vi vissnar alla som löv, vår synd för oss bort som en vind.

7 Ingen anropar ditt namn,

ingen vaknar och håller sig till dig.

För du har dolt ditt ansikte för oss

och vi smälter bort i våra synder.

8 Men Jahve, du är vår Fader.

Vi är leran och du har format oss,

vi är alla verk av din hand.

9 Herre, var inte så väldigt vred, 

minns inte vår synd för evigt.

Se på oss, vi är alla ditt folk!

10 Dina heliga städer har blivit ödemark.

Sion har blivit ödemark, Jerusalem ligger öde.

11 Vårt heliga och vackra tempel 

där våra fäder prisade dig har elden förtärt.

Allt som var oss kärt ligger i ruiner.

12 Herre, ska du inte ingripa?

Tänker du fortsätta tiga och plåga oss svårt?

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt