KAPITEL 51

Herren tröstar Sion

1 Lyssna på mig, ni som jagar efter rättfärdighet, ni som söker Herren!

Se på klippan ni huggits ur, på stenbrottet ni hackades ur.

2 Se på er fader Abraham och på Sara som födde er.

En enda var han när jag kallade honom.

Men jag välsignade honom och mångfaldigade honom.

3 Ja, Herren tröstar Sion, tröstar alla hennes ruiner.

Han gör hennes öken lik Eden,

hennes ödemark lik Herrens trädgård.

Fröjd och glädje ska höras därinne,

tacksägelse och sång och musik.

4 Hör på mig, mitt folk, lyssna på mig, mitt land,

för undervisning utgår från mig.

Snabbt gör jag min rättvisa till ett ljus för folken.

5 Min rättfärdighet är nära, min frälsning bryter fram,

mina mäktiga armar dömer folken.

Kustländerna hoppas på mig, de väntar på min makt.

6 Lyft blicken mot himlen och se på jorden här nere!

Himlen ska upplösas som rök, jorden slitas ut som kläder.

Även de som bor där ska dö så. 

Men min frälsning varar för evigt, min rättfärdighet ska bestå.

7 Lyssna på mig, ni som vet vad rättfärdighet är,

du folk med min lag i hjärtat.

Var inte rädda för människors förakt,

bli inte modfälld av deras hån.

8 För mal ska äta dem som kläder,

larver ska äta dem som ylle.

Men min rättfärdighet består för evigt,

min frälsning från släkte till släkte.

9 Vakna, vakna, klä dig i kraft, du Herrens arm!

Vakna som i forna dagar, som förr i tiden.

Var det inte du som högg ihjäl Rahav, genomborrade monstret?

10 Var det inte du som torrlade havet, det stora djupets vatten,

och gjorde havsdjupen till en väg så de återlösta kunde gå över?

11 Herrens friköpta ska återvända och komma sjungande till Sion.

De blir krönta med evig glädje.

De ska bli överlyckliga, och sorg och suckan ska fly.

12 Jag ensam är den som tröstar er.

Vem är då du som räds  dödliga människor,

människosöner som är som gräset?

13 Du har glömt Herren din Skapare

som spände ut himlen och grundlade jorden.

Ständigt dagen lång räds du den arge förtryckaren

som står redo att fördärva.

Men var är den arge förtryckaren?

14 Den betvingade blir snart fri.

Han ska inte dö och gravläggas, inte heller sakna bröd.

15 Jag är Jahve din Gud,

som rör upp havet så vågorna dånar.

Härskarornas Jahve är hans namn.

16 Jag har lagt mina ord i din mun

och täckt dig med min hands skugga.

Jag, som planterat himlen och grundat jorden

och som säger till Sion: Du är mitt folk.

Herrens vredesbägare

17 Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem!

Du som druckit hans vredes bägare från Herrens hand, 

tömt berusningens bägare till sista droppen.

18 Av alla söner hon fött finns ingen som leder henne.

Av alla söner hon fostrat finns ingen som tar henne vid handen.

19 Du är dubbelt drabbad: Våld och förödelse, svält och svärd.

Vem känner med dig? Vem tröstar dig?

20 Dina söner ligger utslagna vid alla gathörn, som en antilop i nät.

De är fulla av Herrens vrede, din Guds bestraffning.

21 Så lyssna nu, du som är plågad och berusad, men inte av vin:

22 Så säger Jahve, din Herre och din Gud, som försvarar sitt folk:

Jag tar bort berusningens bägare ur din hand.

Du ska inte dricka mer av min vredes bägare.

23 Jag sätter den i handen på dina plågoandar som sa till dig:

”Lägg dig ner! Vi ska gå på dig!”

Så gjorde du din rygg till mark, till en gata för dem att gå på.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt