KAPITEL 5

Sången om vingården

1 Jag vill sjunga till min älskade,

en sång till min älskade om hans vingård:

Min älskade hade en vingårdpå en bördig kulle.

2 Han grävde upp den, avlägsnade stenar

och planterade där bästa vinstockar.

Han byggde ett vakttorn i dess mitt

och högg ut ett presskar.

Han förväntade sig söta druvor, men den gav sura.

3 Jerusalems invånare och Juda män,

döm nu mellan mig och min vingård!

4 Vad mer kunde göras för min vingård

än det jag hade gjort?

Varför bar den sura druvor när jag förväntade söta?

5 Nu ska jag säga er vad jag ska göra med

min vingård: Jag ska ta bort stängslet så den blir ödelagd.

Jag ska bryta ner muren så den blir nertrampad.

6 Jag ska göra den öde.

Den ska inte beskäras eller grävas i.

Törne och tistel ska gro.

Jag ska också neka molnen att regna på den.

7 Vingården som tillhör härskarornas Herre

är Israels hus och Juda folk.

De är hans käraste.

Han väntade rättvisa men fann blodsdåd,

han väntade rättfärdighet men fann skrik.

Fördömelser

8 Fördömelse över er som tar över hus efter hus

och åker efter åker tills ingen plats återstår

och bara ni bor i landet!

9 Från härskarornas Herre hör jag: 

’Många stora och vackra hus 

ska ödeläggas och bli obebodda!

10 En vingård på tio plogland

ska bara ge några liter i avkastning,

och likaså med utsädet.’

11 Fördömelse över dem som tidigt går upp

för att ränna efter starka drycker

och blir sittande långt fram på kvällen 

heta av vin!

12 Det är harpa, lyra, tamburin, flöjt och vin 

på deras fester.

Men de är likgiltiga för Herrens gärningar,

de blundar för vad han gör.

13 Mitt folk ska föras bort i fångenskap 

eftersom de saknar förstånd.

De främsta ska svälta,

och hopen försmäkta av törst.

14 Därför vidgar dödsriket sin strupe

och spärrar upp sitt väldiga gap.

Dit ner ska fara stadens främsta

tillsammans med den festande och jublande 

hopen där.

15 Människan ska kuvas, alla ska förnedras,

stolta ögon ödmjukas.

16 Men härskarornas Herre är upphöjd i domen.

Den helige Guden visar sig helig i rättfärdighet.

17 Då ska lamm beta som på egen mark,

och nomader ska äta bland de rikes ruiner.

18 Fördömelse över dem 

som drar missgärningen efter sig

med falskhetens band,

och släpar på synd som med rep,

19 och säger: ”Nu får Gud skynda sig

och snart utföra sitt verk så att vi får se det!

Låt det komma! Låt det hända 

vad Israels Helige bestämt,

så att vi får erfara det!”

20 Fördömelse över dem som kallar ont för gott

och gott för ont, som gör mörker till ljus

och ljus till mörker, bittert till sött och sött till bittert!

21 Fördömelse över dem som är visa i egna ögon

och betraktar sig själva som kloka!

22 Fördömelse över dem som är hjältar i vindrickande

och mästare på att blanda starka drycker!

23 De frikänner den skyldige för mutor

och berövar den rättfärdige rättvisan!

24 Som eldsflamman förtär strå,

som höet sjunker ihop i lågan,

så ska deras rot ruttna,

deras blomning virvla iväg som stoftet.

Detta för att de förkastade

lagen från härskarornas Herre

och föraktade budskapet från Israels Helige.

Herrens vrede

25 Därför flammar Herrens vrede mot hans folk.

Han sträcker ut sin hand mot dem och slår dem.

Bergen skakar, och liken ligger som sopor på gatorna.

Ändå är inte hans vrede blidkad, hans hand är ännu utsträckt.

26 Han reser ett baner för folken i fjärran

och kallar på dem från jordens ände.

Och se hur snabbt och lätt de kommer.

27 Ingen är trött, ingen snavar, ingen dåsar eller sover.

Inget bälte lossnar, ingen skorem går av.

28 Deras pilar är skarpa,

alla deras bågar är spända.

Hästarnas hovar är som flinta

och vagnshjulen som virvelvind.

29 Deras rytande är som ett lejons,

ja, som unga lejon.

De morrar och fångar sitt rov och bär iväg det,

utan någon som räddar.

30 Den dagen ska det dåna mot dem likt havets dån.

Blickar man ut över landet råder mörker och vånda.

Och dagsljuset mörknar av tjocka moln.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt