KAPITEL 49

Herrens tjänare

1 Hör på mig, kustländer, lyssna, folk i fjärran!

Herren kallade mig redan i moderlivet,

han nämnde mitt namn redan när jag var i min mor.

2 Han gjorde min mun till ett skarpt svärd.

Han gömde mig i skuggan av sin hand.

Han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger.

3 Han sa till mig: ”Du är min tjänare, Israel.

I dig ska jag förhärligas.”

4 Men jag sa: ”Jag har slitit förgäves

och brukat all min kraft på tomhet och vind.

Min rätt är likväl hos Herren

och min lön är hos min Gud.”

5 Och nu säger Herren,

som formade mig från moderlivet till sin tjänare,

för att föra Jakob åter till honom

så att Israel kan samlas hos honom,

– jag är ärad i Herrens ögon

och min Gud är min styrka –

6 han säger: Det är för lite att du är min tjänare

som upprättar Jakobs stammar

och återför de bevarade av Israel.

Jag gör dig till ett ljus för länderna,

så att min frälsning omfattar hela jorden.

7 Så säger Herren, Israels återlösare, Israels Helige,

till honom som är föraktad av människor, 

avskydd av länder, slav under härskare:

Kungar ska se och resa sig, furstar ska se och böja sig.

För Herren är trofast, Israels Helige, som utvalt dig.

Israels återupprättelse

8 Så säger Herren:

I en gynnsam tid svarar jag dig,

på frälsningens dag hjälper jag dig.

Jag ska bevara dig och göra dig 

till ett förbund för folket,

för att återupprätta landet

och fördela egendomar som ligger öde,

9 för att säga till fångarna: ”Kom ut!”

och till dem i mörkret: ”Visa er!”

De ska beta längs vägarna

och finna betesmark på alla kala höjder.

10 De ska varken hungra eller törsta.

Hetta och sol ska inte skada dem.

För den nådefulle ska leda dem

och föra dem till vattenkällor.

11 Jag förvandlar alla mina berg till väg.

Och mina vägar ska höjas.

12 Se, de kommer från fjärran,

några från norr och väster, andra från Sinim.

13 Jubla, du himmel, gläd dig, du jord,

brist ut i jubel, ni berg!

För Herren tröstar sitt folk

och förbarmar sig över sina utsatta.

14 Men Sion säger:

”Herren har övergett mig, Herren har glömt mig.”

15 Kan en mor glömma sitt dibarn

eller sakna omsorg om den hon fött?

Ja, de kan glömma, men jag glömmer inte dig.

16 Se, jag har graverat dig i mina händer.

Dina murar är ständigt inför mig.

17 Dina söner hastar tillbaka.

De som la dig i ruiner och grus drar bort ifrån dig.

18 Lyft din blick, se dig omkring!

Alla samlas och kommer till dig.

Så sant jag lever, säger Herren,

du ska bära dem alla som ett smycke,

likt en brud  ska du fästa dem om dig.

19 Ja, du låg i ruiner och var öde, ditt land var förhärjat.

Nu blir du för trång att bo i.

De som slukade dig är långt borta.

20 Du ska få höra hur dina söner som du berövats säger:

”Här är för trångt för mig, ge mig utrymme att bo här!”

21 Då ska du säga inom dig: ”Vem har fött mig dessa?

Jag var barnlös och ofruktsam,

landsflyktig och fördriven, så vem har fostrat dem?

Jag var lämnad ensam, så varifrån kommer de?”

22 Så säger Herren Jahve:

Lyssna, jag lyfter handen till folken

och reser mitt baner för länderna.

De ska komma med dina söner i famnen

och bära dina döttrar på axlarna.

23 Kungar ska vårda dem och furstinnor amma dem.

De ska falla ner för dig med ansiktet mot marken

och slicka stoftet från dina fötter.

Då ska du inse att jag är Jahve.

De som sätter sitt hopp till mig ska inte bli besvikna.

24 Kan bytet tas från den starke?

Kan rättfärdiga fångar räddas?

25 Ja, så säger Herren:

Fångar ska tas från den starke,

bytet räddas från tyrannen.

Jag ska strida mot dina fiender,

jag ska frälsa dina söner.

26 Jag ska se till att dina förtryckare

äter sitt eget kött och berusar sig 

av sitt eget blod, som av vin.

Då ska all mänsklighet förstå

att jag Jahve, är din Frälsare,

att Jakobs Mäktige är din återlösare.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt