KAPITEL 47

Babel drabbas av ofärd

1 Stig ner och sätt dig i stoftet, jungfru dotter Babel!

Ner från tronen och sätt dig på marken, kaldeernas dotter!

För du ska aldrig mer kallas den milda och bortskämda.

2 Ta kvarnen och mal mjöl.

Ta av slöjan och lyft släpet. 

Blotta benen och vada över floder.

3 Din nakna kropp ska blottas, din skam ska bli sedd.

Jag hämnas och skonar ingen.

4 Vår återlösares namn

är härskarornas Jahve, Israels Helige!

5 Sitt tyst och in med dig i mörkret, kaldeernas dotter!

För du ska aldrig mer kallas kungarikenas drottning.

6 Jag blev vred på mitt folk och vanärade min egendom.

Jag gav dem i din hand och du visade dem ingen nåd.

På de gamla la du ditt tunga ok.

7 Du tänkte: ”Jag är drottning för alltid!”

Du besinnade dig inte och tänkte inte på 

hur det skulle gå för dem.

8 Lyssna nu, du sinnliga, som sitter där så trygg

och säger till dig själv:

”Jag är, det finns ingen annan!

Jag ska aldrig sitta som änka

eller mista något barn.”

9 Bådadera ska drabba dig helt plötsligt en dag:

barnlöshet och änkestånd.

I fullt mått ska de drabba dig, 

trots alla dina svartkonster och kraftfulla besvärjelser.

10 Du kände dig säker i din ondska och sa:

”Ingen ser mig.”

Din visdom och kunskap förde dig vilse,

och du sa till dig själv:

”Jag är, det finns ingen annan!”

11 Men ett ont ska komma över dig

som du inte kan trolla bort.

En hemsökelse ska falla över dig

som du inte kan sona dig ifrån.

En plötslig ödeläggelse ska komma över dig

när du minst anar det.

12 Fortsätt med dina besvärjelser

och alla dina svartkonster,

som du slitit med från din ungdom.

Kanske kan du få hjälp,

kanske kan du orsaka skräck!

13 Du är helt slut av alla råd du får.

Låt dem nu komma och rädda dig,

stjärntydarna och astrologerna

som vareviga månad kungör

vad som ska hända dig.

14 Lyssna, de är lik halm som förtärs av eld,

oförmögna att rädda sitt liv från lågorna.

Detta blir ingen glöd att värma sig vid,

inte som att sitta vid en brasa.

15 Så går det med dem du slitit ut dig med,

dina köpmän från din ungdom.

De irrar alla bort sin egen väg,

det finns ingen som frälser dig.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt