KAPITEL 38

Hiskias sjukdom och tillfrisknande

1 I de dagarna blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sa: ”Så säger Herren: Se om ditt hus, för du ska inte leva längre utan dö.” 2 Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad till Herren: 3 ”O, Herre, tänk på att jag vandrat inför dig troget och helhjärtat och gjort gott i dina ögon.” Hiskia storgrät.

4 Då kom Herrens ord till Jesaja: 5 ”Gå och säg till Hiskia: Så säger Jahve, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Lyssna, jag lägger till femton år till ditt liv. 6 Jag ska också rädda dig och denna stad från den assyriske kungens hand och försvara denna stad. 7 Detta ska vara tecknet för dig från Herren på att han ska göra vad han lovat: 8 Se! Jag ska låta solens skugga som går ner på Ahas trappa gå tillbaka tio steg.” Solen gick då tillbaka de tio trappsteg som den förut gått ner.

9 Följande skrev Juda kung Hiskia efter att varit sjuk och tillfrisknat:

10 Jag sa: Mitt i livet går jag in genom dödsrikets portar

och berövas resten av mina år.

11 Jag sa: Jag får ej mer se Herren Jahve i de levandes land.

Jag får ej se en människa mer bland dem som bor i världen.

12 Mitt jordeliv är förbi och jag bärs bort som en herdes tält.

Jag rullar ihop mitt liv som en vävare 

och han skär ner mig från bommen.

Blott en dag går och du gör slut på mig.

13 Jag begrundade till morgonen:

Han kommer att krossa alla mina ben som ett lejon.

Du gör slut på mig innan dag blivit natt.

14 Jag låter som svalan och trasten,

som duvans mollstämda läte.

Med trötta ögon ser jag uppåt.

”Herre, jag är deprimerad, ta hand om mig!”

15 Vad ska jag säga? 

Han har ju talat till mig och han har verkat.

Med bitter själ ska jag släpa mig fram alla mina år.

16 Herre, trots allt detta lever jag, min ande genomlever allt.

Gör mig frisk och håll mig vid liv!

17 Det var för mitt eget bästa som jag blev så hemskt bitter.

Du har älskat min själ ut ur förintelsens grop,

för du har kastat alla mina synder bakom dig.

18 Dödsriket tackar dig inte, döden lovsjunger dig inte.

De som gått i graven hoppas inte på din trofasthet.

19 De levande, de levande tackar dig, så som jag gör i dag.

En far berättar för sina söner om din trofasthet.

20 Herren ska frälsa mig.

Sång och musik ska ljuda i Herrens hus så länge vi lever.

21 Jesaja sa: ”Ta en fikonkaka och lägg den om bölden, så blir Hiskia frisk.” 22 Hiskia sa: ”Vad är tecknet på att jag kan gå upp till Herrens hus?”

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt