KAPITEL 25

Frälsning och dom

1 Jahve, du är min Gud!

Jag vill upphöja dig och prisa ditt namn.

För i trofasthet och sanning har du verkställt 

dina underbara planer från forna tider.

2 Staden gjorde du till en stenhög,

en befäst stad till ruiner.

Främlingarnas borg är ingen stad längre 

och ska aldrig återuppbyggas.

3 Därför ska ett mäktigt folk ära dig,

grymma hednastäder frukta dig.

4 Du är ett värn för de svaga

och för de fattiga i deras nöd.

Du är en tillflykt undan storm

och en skugga undan hetta.

För de grymmas andedräkt

är som stormen mot en vägg,

5 som hetta på torr mark.

Som ett moln ger skugga mot hettan så kuvar du 

främlingars larm och tystar de grymmas sång.

6 På detta berg ska härskarornas Herre

ordna en festmåltid för alla folk 

med utsökta rätter och lagrade viner.

Utsökta, mustiga rätter och gammalt gott vin.

7 På detta berg ska han sluka

det täcke som lagts över alla folk,

slöjan som är utbredd över alla folkslag.

8 Han ska sluka döden för evigt.

Herren Jahve ska torka tårarna från alla ansikten

och avlägsna sitt folks vanära från hela jorden.

Herren har talat.

9 Den dagen ska de säga: Se, här är vår Gud.

Vi väntade på honom och han frälste oss.

Här är Herren som vi väntade på.

Låt oss vara glada och jubla över hans frälsning.

10 För Herrens kraft ska vila över detta berg.

Men Moab ska trampas ner där han står,

som halm trampas ner i gödselhögen.

11 Där ska han sträcka ut sina händer likt någon

som försöker simma.

Men hans högmod ska brytas ner

och även hans händers alla knep.

12 Moabs höga fästningsmurar

störtar han och förödmjukar,

han tar ner dem till markens stoft.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt