Frälsning och dom
1 Jahve, du är min Gud!
Jag vill upphöja dig
och prisa ditt namn.
För i trofasthet och sanning
har du verkställt
dina enastående planer från forna tider.
2 Staden gjorde du till en stenhög,
en befäst stad till ruiner.
Främlingarnas borg
är ingen stad längre
och ska aldrig återuppbyggas.
3 Därför ska ett mäktigt folk ära dig,
grymma hednastäder frukta dig.
4 Du är ett värn för de svaga
och för de fattiga i deras nöd.
Du är en tillflykt undan storm
och en skugga undan hetta.
För de grymmas andedräkt
är som stormen mot en vägg,
5 som hetta på torr mark.
Som ett moln ger skugga mot hettan
så kuvar du främlingars larm
och tystar de grymmas sång.
6 På detta berg ska härskarornas Herre
ordna en festmåltid för alla folk
med utsökta rätter
och lagrade viner.
Utsökta, mustiga rätter
och gammalt gott vin.
7 På detta berg ska han sluka
det täcke som lagts över alla folk,
slöjan som är utbredd över alla folkslag.
8 Han ska sluka döden för evigt.
Herren Jahve ska torka tårarna
från alla ansikten
och avlägsna sitt folks vanära
från hela jorden.
Herren har talat.
9 Den dagen ska de säga:
”Se, här är vår Gud.
Vi väntade på honom
och han frälste oss.
Här är Herren som vi väntade på.
Låt oss vara glada och jubla
över hans frälsning.”
10 För Herrens kraft ska vila
över detta berg.
Men Moab ska trampas ner där han står,
som halm trampas ner i gödselhögen.
11 Där ska han sträcka ut sina händer
likt någon som försöker simma.
Men hans högmod ska brytas ner
och även hans händers alla knep.
12 Moabs höga fästningsmurar
störtar han och förödmjukar,
han tar ner dem till markens stoft.
25:8. Alluderas till i 1 Kor 15:54.
© Ragnar Blomfelt