KAPITEL 16

1 Sänd lamm till landets ledare, från Sela i öknen

till dottern Sions berg.

2 Likt flaxande fåglar utskuffade ur fågelboet,

så är Moabs döttrar vid Arnons vadställen.

3 ”Ge oss råd, kom med beslut!

Låt din skugga under dagen vara riktigt mörk.

Göm de fördrivna, röj inte flyktingarna!

4 Låt Moabs fördrivna bo hos dig

och skydda dem från fördärvaren.

När förtrycket är över, härjningen slut

och tyrannen borta från landet,

5 då ska en tron upprättas i kärlek.

En pålitlig domare ska sitta på den i Davids tält,

en som söker rättvisa och främjar rättfärdighet.”

6 Vi har hört om Moabs oerhörda stolthet.

Och om hans arrogans, högfärd,

aggressivitet och hans tomma skryt.

7 Låt därför Moab gråta i självömkan,

ja, låt alla gråta!

Sucka bedrövat över Kir-Haresets russinkakor.

8 För Heshbons fält försmäktar,

liksom Sibmas vinstockar.

Folkens herrar har slagit ner 

dess ädla druvor vars rankor nådde till Jaeser

och bredde ut sig i öknen.

Dess grenar sträckte sig ut över havet.

9 Därför gråter jag med Jaeser över Sibmas vinstockar.

Jag vattnar dig med mina tårar, Heshbon och Eleale.

Glädjeropen över din frukt och gröda har tystnat.

10 Glädje och lycka har tagits bort från de bördiga fälten.

Och i vingårdarna har sången och jublet tystat.

Ingen trampar vin i pressarna.

Jag har gjort slut på glädjeropen.

11 Så i djupet av min själ stönar 

jag över Moab och Kir-Heres, likt en lyra.

12 Fastän Moab visar sig på offerhöjden

och tröttar ut sig där,

och går till sin helgedom och ber,

så är det till ingen nytta.

13 Detta var det budskap som Herren på den tiden talade om Moab. 14 Men nu säger Herren: Om tre år – som daglönare räknar – ska Moabs ära förvandlas till förakt, så folkrikt det är. De kvarvarande ska vara få och svaga.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt