KAPITEL 10

1 Fördömelse över dem som stiftar orättfärdiga lagar

och nedtecknar grymma påbud.

2 De tar rättvisan ifrån de svaga

och berövar de förtryckta i mitt folk deras rätt.

De stjäl från änkor och plundrar faderlösa.

3 Vad ska ni ta er till på straffets dag

när hemsökelsen kommer från fjärran?

Till vem ska ni fly för att få hjälp,

och var ska ni göra av era rikedomar?

4 Ni kan då bara krypa ihop bland fångar

eller falla bland dräpta.

I allt detta blidkas inte hans vrede,

hans hand är ännu höjd.

Assur – Guds vredes redskap

5 Fördömelse över Assur, min vredes käpp!

Staven i deras hand är mitt raseri.

6 Jag sände honom mot ett gudsfientligt folk

som jag är vred på.

Jag befallde honom att plundra och ta byte

och stampa ner dem som sopor på gatorna.

7 Men det var inte hans avsikt,

det hade inte han i sinnet.

Han ville verkligen förgöra och fälla många folk,

8 för han säger:

”Är inte alla mina befälhavare kungar?

9 Gick det inte Kalno som Karkemish, Hamat som Arpad,

Samaria som Damaskus?

10 Min näve har träffat andra gudars riken

med fler gudabilder än Jerusalem och Samaria.

11 Så varför skulle jag inte göra med Jerusalem

och dess avgudar som jag gjorde med Samaria

och dess gudabilder?”

12 Men när Herren fullbordat allt sitt verk på berget Sion och i Jerusalem, ska jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans arroganta hjärta och blänket i hans högmodiga ögon. 13 För han säger:

”Jag gjorde detta med min starka hand och visdom,

för jag är så intelligent!

Jag flyttade folkens gränser

och plundrade deras skatter.

Med makt betvang jag härskarna.

14 Min hand fann folkens rikedom

som den finner ett fågelbo.

Jag samlade ihop hela jorden

som man samlar övergivna ägg.

Ingen slog med vingen

eller öppnade näbben och pep.”

15 Ska yxan upphöja sig över honom som hugger?

Ska sågen förhäva sig över honom som sågar?

Som om käppen skulle svinga honom som lyfter den,

och staven lyfta honom som inte är av trä!

16 Därför ska Herren, härskarornas Herre,

sända en tärande sjukdom bland hans kraftiga män.

Och under hans prakt ska det tändas en brännande eld.

17 Israels ljus ska bli en eld, hans Helige en låga,

som bränner och förtär hans törnen och tistlar,

på en enda dag.

18 Hans praktfulla skog och trädgård,

från själ till kropp, ska han tillintetgöra.

Likt en sjuk som tynar bort.

19 De skogsträd som återstår blir så lätträknade

att ett barn kan anteckna dem.

20 Den dagen ska återstoden av Israel

och de överlevande av Jakobs hus

inte längre stödja sig på honom som slog dem.

De ska troget stödja sig på Herren, Israels Helige.

21 En återstod ska vända om, en återstod av Jakob,

till Gud den Mäktige.

22 Israel, även om ditt folk vore som havets sand

ska bara en återstod vända om.

Ödeläggelse är fastställd, med överflöd av rättfärdighet.

23 Herren, härskarornas Herre, ska fördärva i hela landet, 

så som är fastställt.

24 Så därför säger Herren, härskarornas Herre:

Mitt folk som bor i Sion, var inte rädd för Assur

när han slår dig med käppen och lyfter staven över dig,

som i Egypten.

25 Alldeles snart upphör ilskan mot dig

och min vrede omdirigeras till deras fördärv.

26 Härskarornas Herre ska piska dem,

som när han slaktade Midjan vid Orebsklippan.

Han ska lyfta staven över havet, som i Egypten.

27 Den dagen ska Herren 

lyfta Assurs börda från dina axlar

och deras ok från din nacke.

Oket ska brista för att du blir så välfödd.

28 Han rycker fram mot Ajat, drar förbi Migron,

lämnar förnödenheter i Mikmas.

29 De passerar genom passet, tar nattkvarter i Geba.

Rama bävar, Sauls Gibea flyr.

30 Skrik, dotter Gallim! Lyssna, Laisha!

Anatot är förtvivlad!

31 Madmena flyr, Gibeons invånare gömmer sig.

32 Samma dag gör han halt i Nob och svingar sin hand

mot berget, dottern Sion, Jerusalems höjd.

33 Lyssna, Herren, härskarornas Herre,

ska hugga av trädkronan med våldsam kraft.

Högvuxna träd ska fällas, höga stammar ska falla.

34 Han ska fälla snårskogen med yxa,

det mäktiga Libanon ska falla.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt