KAPITEL 1

1 Den syn om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son, såg när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda.

Ett avfallet Juda

2 Hör, himlar, lyssna, jord!

För Herren talar:

”Barn har jag fostrat och vårdat,

men de har gjort uppror mot mig.

3 Oxen känner sin ägare,

åsnan sin herres krubba.

Men Israel känner inte mig,

mitt folk begriper inte.”

4 Åh, ni syndiga folk, tyngda av skuld,

ni onda avkomma, fördärvade söner!

Ni har övergett Herren, föraktat Israels Helige

och vänt honom ryggen.

5 Varför vill ni ha mer slag?

Varför fortsätta revoltera?

Hela huvudet är skadat, hela hjärtat är sjukt.

6 Från huvud till fot finns inget helt,

bara blåmärken, skråmor och öppna sår,

ej renade, förbundna eller lindrade med olja.

7 Ert land ligger öde, era städer är nerbrända.

Utlänningar förtär era åkrar inför era ögon,

en ödeläggelse och förstörelse av främlingar.

8 Dottern Sion står kvar som en koja i en vingård,

som ett skjul på ett gurkfält, som en belägrad stad.

9 Om inte härskarornas Herre låtit några av oss överleva,

hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.

10 Hör Herrens ord – Sodomsledare!

lyssna till vår Guds undervisning – Gomorrafolk!

11 Varför skulle jag bry mig om alla era slaktoffer? säger Herren.

Jag har fått nog av brännofferbaggar och gödkalvars fett.

Jag har ingen glädje i blod av tjurar, lamm och bockar.

12 När ni träder fram inför mig, vem har då begärt att ni ska

klampa omkring på mina förgårdar?

13 Upphör med era meningslösa matoffer!

Denna vidriga rök!

Nymånad, sabbat och utlysta fester –

jag tål inte syndfullhet blandad med högtid.

14 Jag hatar innerligt era nymånader och högtider.

De har blivit en börda som jag inte orkar bära.

15 När ni i bön sträcker ut era händer så vägrar jag se till er.

Hur mycket ni än ber, jag lyssnar inte.

Era händer är fulla av blod.

16 Tvätta er, rena er!

Avlägsna era onda gärningar, så jag slipper se dem.

Upphör med ondska,

17 lär er godhet, sök rättvisa, förebrå förtryckaren,

försvara den faderlöse, stå på änkans sida!

18 Kom, låt oss tillsammans överlägga, säger Herren.

Fastän era synder är blodröda ska de bli snövita,

fastän de är scharlakansröda ska de bli vita som ull.

19 Om ni är villiga och lydiga ska ni få äta av landets goda.

20 Men om ni vägrar och trotsar ska svärdet äta er,

för Herren har talat.

21 Vilken hora har inte den trogna staden blivit,

hon som var full av rättvisa!

Rättfärdighet bodde därinne, nu mördare!

22 Ditt silver har blivit slagg, ditt vin utspätt med vatten.

23 Dina ledare är upprorsmän och tjuvars kumpaner.

Alla älskar de mutor och jagar efter gåvor.

De försvarar inte den faderlöse

och bryr sig inte om änkans sak.

24 Därför säger Herren, härskarornas Herre, Israels Mäktige:

Åh, jag vill ta ut tröst på mina fiender,

jag vill hämnas på mina ovänner.

25 Jag ska vända min hand mot dig,

smälta grundligt bort ditt slagg,

avlägsna alla dina orenheter.

26 Jag ska åter ge dig domare som förr

och rådgivare som i början.

Sedan ska du kallas ”rättfärdighetens stad”,

”den trogna staden”.

27 Sion ska friköpas genom rättvisa,

de omvända genom rättfärdighet.

28 Men upproriska och syndare ska krossas tillsammans,

och de som överger Herren ska gå under.

29 Ni ska få skämmas över terebinterna som var er lust,

rodna över era utvalda trädgårdar,

30 för ni ska bli som en terebint med vissnade löv,

som en trädgård utan vatten.

31 Den starke ska bli ett fnöske, hans verk en gnista.

Båda ska brinna tillsammans utan att någon släcker.

Nästa

© Ragnar Blomfelt