KAPITEL 51

1 Så säger Herren:

Lyssna! Jag uppväcker

en ödeläggande ande mot Babel

och mot dem som bor i Leb-Kamaj.

2 Jag ska sända främlingar att rensa Babel.

De ska tömma landet när de från alla sidor 

angriper henne på ofärdens dag.

3 Låt inte bågskytten spänna sin båge,

låt honom inte brösta sig i sitt pansar.

Skona inte hennes unga män,

avskilj hela hären åt förintelse!

4 De slagna ska falla i kaldeernas land,

genomborrade på deras gator.

5 För Israel och Juda

har inte övergetts av sin Gud, 

härskarornas Herre,

fastän deras land är skuldfylld

mot Israels Helige.

6 Fly från Babel!

Varje man ska rädda sitt liv!

Gå inte under genom hennes skuld.

För detta är hämndens tid för Herren

då han vedergäller Babel vad hon förtjänar!

7 Babel var i Herrens hand 

en guldbägare som berusade hela jorden.

Folken drack av vinet och blev som galna.

8 Plötsligt föll Babel och krossades.

Sörj över henne!

Hämta balsam för hennes plåga,

kanske kan hon botas.

9 ”Vi försökte bota Babel, men förgäves.

Vi lämnar henne

och går var och en till sitt land!

För hennes dom

räcker upp till himlen

och når till skyarna.

10 Herren har låtit vår rättfärdighet framträda.

Kom, låt oss berätta i Sion

vad Jahve vår Gud har utfört.”

11 Vässa pilarna, fyll era koger!

Herren har väckt anden 

hos de mediska kungarna.

Hans plan är att ödelägga Babel.

Det är Herrens hämnd,

hämnden för hans tempel.

12 Lyft baneret mot Babels murar!

Skärp bevakningen,

ställ ut vakter, förbered bakhåll!

För Herren har planlagt 

och utfört vad han sagt

mot de som bor i Babel.

13 Du som bor vid stora vatten

och är så rik på skatter,

ditt slut har kommit,

livets tråd ska skäras av.

14 Härskarornas Herre 

har svurit vid sig själv:

Jag ska fylla dig med människor,

talrika som gräshoppor.

De ska höja segerrop mot dig.

15 Herren skapade jorden med sin kraft,

grundlade världen med sin visdom,

spände ut himlen med sitt förstånd.

16 När han dundrar brusar himlens vatten.

Han får regnskyar att stiga

från jordens ände.

Han förser regnet med blixtar.

Han för ut vinden från sitt förrådsrum.

17 Alla människor är enfaldiga dårar.

Varje guldsmed ska skämmas över sina avgudar.

För hans gjutna gudabild är bländverk utan ande.

18 De är tomhet, verk att skratta åt.

De ska förstöras när straffet kommer.

19 Jakobs Gud är inte som de,

för han skapade allt och sin egen stam.

Härskarornas Jahve är hans namn.

20 Du är min hammare, mitt krigsvapen.

Med dig krossar jag folkslag

och ödelägger riken,

21 med dig krossar jag

häst och ryttare, vagn och kusk,

22 med dig krossar jag

man och kvinna, gammal och ung,

pojke och jungfru,

23 med dig krossar jag

herde och hjord,

bonde och oxspann,

ståthållare och styresmän.

24 Jag ska inför era ögon vedergälla Babel och Kaldeens alla invånare för allt ont som de gjort i Sion, säger Herren. 25 Lyssna! Jag är emot dig, du fördärvets berg, säger Herren, som fördärvar hela jorden. Jag sträcker ut min hand mot dig och störtar dig ner från klipporna och gör dig till ett utbränt berg. 26 Ingen ska ta ifrån dig varken hörnsten eller grundsten, för du ska bli ödemark för alltid, säger Herren.

27 Res ett baner på jorden,

stöt i horn bland folken!

Avskilj folk till krig mot Babel!

Kalla riken mot henne

– Ararat, Minni och Ashkenas.

Utse en härförare mot henne.

Ryck fram med hästar

likt en tät svärm av gräshoppor.

28 Avskilj folk till krig mot Babel,

Mediens kungar, ståthållare, alla stormän

och varje land de härskar över.

29 Jorden skälver och bävar,

för Herrens planer mot Babel står fast:

att göra Babel öde och obeboeligt.

30 Babels hjältar har slutat kriga,

de sitter i sina fästningar.

Deras styrka har runnit av dem,

de har blivit som kvinnor.

Husen har satts i brand,

bommarna är sönderbrutna.

31 Löpare och budbärare 

springer om vartannat

för att meddela Babels kung

att hela hans stad har intagits,

32 att vadställena har erövrats,

att dammarna är nedbrända

och krigarna panikslagna.

33 För så säger härskarornas Herre,

Israels Gud:

Dottern Babel är som en tröskplats

som trampats till.

Strax är skördetiden inne.

34 Babels kung Nebukadressar

slukade mig och gjorde slut på mig.

Han gjorde mig till ett tomt kärl.

Som ett monster svalde han mig

och fyllde sin buk med mina läckerheter.

Han sköljde ut mig.

35 ”Låt våldet min kropp utsatts för 

komma över Babel”,

säger hon som bor i Sion.

”Låt mitt blod komma över

dem som bor i Kaldeen”,

säger Jerusalem.

36 Därför säger Herren:

Lyssna! Jag tar mig an din sak

och utkräver din hämnd.

Jag torrlägger Babels hav

och torkar ut hennes brunn.

37 Babel ska bli en ruinhög,

ett tillhåll för schakaler,

till bestörtning och förakt.

Ingen ska bo där.

38 Alla ryter de nu som lejon,

morrar som lejonungar.

39 Mitt i deras upphetsning

ordnar jag ett gästabud för dem.

Jag gör dem berusade och exalterade.

Sedan faller de i en evig sömn

utan att vakna, säger Herren.

40 Jag för dem till slakt som lamm,

som baggar och bockar.

41 Sheshak blev intaget,

hela jordens stolthet erövrades!

Babel har väckt bestörtning bland folken!

42 Havet steg upp över Babel,

de brusande vågorna täckte henne.

43 Hennes städer förvandlades 

till ödemark och torr öken,

till ett land där ingen man bor, 

där ingen människoson går fram.

44 Jag straffar Bel i Babel.

Det han slukat tar jag ut ur hans gap.

Folken ska inte mer strömma till honom.

Även Babels murar faller.

45 Mitt folk, dra ut från henne!

Ni alla, fräls era liv

från Herrens brinnande vrede.

46 Bli inte modlösa och rädda 

för rykten i landet.

Ett rykte kommer ena året

och ett annat nästa år:

”Det är våld i landet!”

”Härskare mot härskare!”

47 För lyssna! Dagar kommer

då jag ska straffa Babels avgudar.

Hela hennes land ska vanäras

och alla ska där slås ner.

48 Då ska himmel och jord

och allt i dem jubla över Babel.

För ödeläggarna från norr 

kommer över henne, säger Herren.

49 På grund av Israels dräpta 

måste Babel falla,

ja, det var på grund av Babel

som dräpta låg över hela jorden.

50 Ni som undkommit svärdet,

ge er av, stanna inte!

Minns Herren i fjärran land

och ha Jerusalem i era hjärtan!

51 Vi är vanärade, för vi hånades.

Vi skäms, för främlingar har trängt in 

till de heliga platserna i Herrens hus.

52 Lyssna! Därför ska dagar komma,

säger Herren,

då jag ska straffa Babels avgudar.

Och i hela hennes land ska sårade stöna.

53 Om Babel än steg upp till himlen

och gjorde sin fästning hög och stark,

skulle ändå ödeläggare

från mig nå henne, säger Herren.

54 Det hörs skrik från Babel.

Stor förödelse i kaldeernas land.

55 För Herren ödelägger Babel.

Han tystar hennes skrikande.

Deras vågor brusar som stora vatten,

deras dån genljuder.

56 För ödeläggaren angriper Babel

och hennes hjältar tillfångatas.

Deras bågar bryts sönder.

För Jahve är en hämndens Gud,

han ska sannerligen vedergälla.

57 Jag ska berusa Babels stormän och visa,

hennes ståthållare, styresmän och hjältar.

Sedan faller de i en evig sömn

utan att vakna, säger Kungen.

Härskarornas Jahve är hans namn.

58 Så säger härskarornas Herre:

Babels breda murar

ska jämnas med marken.

De höga portarna ska brännas.

Folken sliter för tomhet,

de arbetar sig trötta

för det som blir lågornas rov.

59 Detta är budskapet som profeten Jeremia gav till Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med judakungen Sidkia i hans fjärde regeringsår. Seraja var kvartermästare.

60 Jeremia skrev ner i en bokulle all den ofärd som skulle drabba Babel, alla nedtecknade ord om Babel. 61 Jeremia sa till Seraja: ”När du kommer till Babel, se då till att du läser upp alla dessa ord. 62 Du ska säga: Herre, du har sagt om denna plats att du ska göra slut på den så att den blir obeboelig för människa och djur, ja, den ska bli en evig ödemark. 63 När du läst upp allt i bokrullen ska du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat. 64 Säg sedan: Så ska Babel sjunka och aldrig mer resa sig på grund av den ofärd som jag sänder över henne. De ska utmattas.”

Här slutar Jeremias ord.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt