KAPITEL 48

Profetia om Moab

1 Så säger härskarornas Herre,

Israels Gud om Moab:

Det blir hemskt för Nebo,

för det ska ödeläggas!

Kirjatajim ska vanäras och erövras.

Borgen ska vanäras och krossas.

2 Moab prisas inte längre.

I Heshbon smider man

onda planer mot henne:

”Kom, låt oss förinta Moab!”

Även du, Madmen, ska tystas,

svärdet ska förfölja dig.

3 Ett skri hörs från Horonajim:

’Våld och stor förödelse!’

4 Moab är krossat,

hennes små barn skriker.

5 Gråtande går de 

uppför sluttningen mot Luhit.

På vägen ner till Horonajim

hörs ångestskri över förödelsen.

6 Fly, rädda era liv!

Bli som en buske i öknen!

7 Eftersom du förtröstar

på dina gärningar och skatter

ska även du erövras.

Och Kemosh ska gå i fångenskap

med sina präster och stormän.

8 Ödeläggaren kommer till varje stad,

ingen stad ska undkomma.

Dalen och slätten ska fördärvas,

så som Herren sagt.

9 Ge Moab en blomma,

men den ska snabbt blåsa iväg.

Hennes städer blir öde och obeboeliga.

10 Förbannad är den som 

slarvigt utför Herrens verk.

Förbannad är den som tvekar

att bloda ner sitt svärd!

11 Moab har levt tryggt från sin ungdom,

i stillhet som vin på dräggen.

Han hälldes inte från kärl till kärl.

Han har inte gått i fångenskap.

Därför smakar han som förr

och hans doft är oförändrad.

12 Lyssna! Därför ska dagar komma, säger Herren, då jag sänder vintappare till honom. De ska tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor. 13 Moab ska skämmas för Kemosh, liksom Israels hus fick skämmas när de förtröstade på Betel.

14 Hur kan ni säga:

”Vi är hjältar och tappra krigare”?

15 Moab ska ödeläggas, 

dess städer intas.

Moabs utvalda unga män

ska gå ner för att slaktas.

Så säger Kungen,

härskarornas Jahve är hans namn.

16 Moabs undergång närmar sig,

hans hemsökelse rycker fram.

17 Sörj över honom, alla ni grannfolk,

alla som känner hans namn.

Säg: ”Bruten är den starka spiran, 

den ärorika härskarstaven!”

18 Kom ner från din härlighet

och sätt dig på torr mark,

du dotter Dibons folk.

För den som ödelagt Moab

har kommit upp mot dig

och förstört dina fästen.

19 Ställ dig vid vägen och spana,

du som bor i Aroer.

Fråga honom som flyr

och henne som undkommit,

säg: ”Vad har hänt?”

20 Moab är vanärat, för det är krossat. 

Jämra er och ropa!

Berätta vid Arnon att Moab är ödelagt.

21 Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat, 22 över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim, 23 Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 24 Keriot, Bosra och över alla andra städer i Moab, nära och fjärran.

25 Moabs styrka är avhugget,

hans kraft är bruten, säger Herren.

26 Gör Moab berusad, för han har förhävt sig mot Herren. Moab ska vältra sig i spyor och folk ska skratta även åt honom. 27 Skrattade inte du Moab åt Israel? Ertappades Israel bland tjuvar, eftersom du alltid skakar på huvudet när du talar om honom?

28 Lämna städerna och bo i klippan,

ni Moabs invånare.

Gör som duvan,

den bygger sitt näste

i sidan av en gapande klyfta.

29 Vi har hört om Moabs högmod

– hans enorma högmod –

hans högfärd,

arrogans och förhävelse

och hans överlägsna attityd.

30 Jag vet om hans hätskhet,

säger Herren.

Det är tomhet, likaså hans beteende.

31 Därför gråter jag över Moab,

jämrar mig för Moabs skull,

suckar över Kir-Heres män.

32 Jag gråter över dig,

du Sibmas vinstock,

mer än jag gråter för Jaeser.

Dina rankor gick över havet

och nådde till Jaesers hav.

Ödeläggaren slog ner 

mitt i din sommarskörd

och din vinbärgning.

33 Glädje och lycka har berövats

de bördiga fälten och Moab.

Jag har stoppat flödet från vinpressarna.

Inga druvor trampas under glädjerop.

Det ropas, men inte av glädje.

34 Det hörs ett skri 

från Heshbon till Eleale och Jahas.

Ropet hörs från Soar 

till Horonajim och Eglat-Selisia.

För också Nimrims vatten har torkat.

35 I Moab ska jag göra slut på dem

som frambär offer på höjderna

och tänder rökelse åt sina gudar,

säger Herren.

36 Därför klagar mitt hjärta

som en flöjt över Moab,

mitt hjärta klagar som en flöjt

över Kir-Heres män,

för allt de äger har gått förlorat.

37 Varje huvud är rakat,

varje skägg avskuret.

På alla händer finns skärsår.

Alla har svept sig i säcktyg.

38 På alla tak och torg i Moab hörs dödsklagan.

För jag har krossat Moab

likt ett kärl som ingen vill ha, säger Herren.

39 Hur nedbruten är inte Moab.

De jämrar sig.

Moab vänder sig bort i vanära.

Moab blir till åtlöje och förfäran

för alla sina grannar.

40 För så säger Herren:

Han ska likt en örn 

med utbredda vingar slå ner på Moab!

41 Keriot intas, fästningarna erövras.

Den dagen ska Moabs hjältar 

känna oro och ängslan

som hos en födande kvinna.

42 Moab ska förintas som folk,

för han har förhävt sig mot Herren.

43 Terror, grop och snara

väntar er i Moab, säger Herren.

44 Den som flyr terrorn störtar i gropen.

Den som tar sig upp ur gropen 

fångas i snaran.

För jag sänder straffets år över Moab, 

säger Herren.

45 Flyktingarna står kraftlösa 

i Heshbons skugga.

För eld går ut från Heshbon,

en låga från Sichon.

Den förtär Moabs tinning,

hjässan på krigslarmets söner.

46 Fördömelse över dig Moab!

Förlorat är Kemosh folk,

för dina söner har fängslats,

dina döttrar har förts i fångenskap.

47 Men i kommande dagar

ska jag återupprätta Moab, säger Herren.

Så långt domen över Moab.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt