KAPITEL 46

Profetia om Egypten

1 Detta är Herrens ord till Jeremia om folken.

2 Om Egypten och den egyptiske kungen farao Nekos armé. Babels kung Nebukadressar besegrade honom nära Karkemish vid floden Eufrat i judakungen Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår.

3 Förbered sköldarna,

ryck fram till strid!

4 Spänn för hästarna!

Ryttare, sitt upp!

Res er med hjälmarna på.

Polera spjuten, ta brynjan på.

5 Varför får jag bevittna detta?

De är skräckslagna och retirerar.

Deras hjältar är slagna och flyr

utan att vända sig om.

Det är terror från alla håll! säger Herren.

6 Den snabbe kan ej fly,

hjälten kan ej undkomma.

Norrut, vid floden Eufrat,

där stapplar de och faller.

7 Vem är det som stiger som Nilfloden,

likt strömmar som väller fram?

8 Egypten stiger som Nilfloden,

likt strömmar som väller fram.

Han säger:

”Jag ska dra upp och täcka jorden,

förgöra städerna och invånarna där.”

9 Hästar, framåt!

Vagnar, storma fram!

Hjältar, dra ut!

Nubier och puteer bär sköld.

Ludeer spänner bågen.

10 Detta är en hämndens dag

för Herren, härskarornas Herre.

En dag då han hämnas sina fiender.

Svärdet frossar sig mätt

och berusar sig av deras blod.

För detta är ett slaktoffer

åt Herren, härskarornas Herre,

i Nordlandet vid floden Eufrat.

11 Gå upp till Gilead efter balsam,

du jungfru dotter Egypten.

Du prövar förgäves många läkemedel.

Du är obotlig.

12 Folken hör om din vanära.

Ditt skri fyller jorden.

Hjältar snavar på varandra och båda faller.

13 Detta ord talade Herren till profeten Jeremia angående Babels kung Nebukadressar, som skulle slå Egypten:

14 Kungör i Egypten, ropa ut i Migdol,

ropa ut i Memfis och Tachpanches:

”Res dig och gör dig redo!

För svärdet frossar runt omkring dig.”

15 Varför föll dina hjältar?

De kunde inte hålla stånd

eftersom Herren fördrev dem.

16 Han fick många att vackla.

De föll över varandra, och sa:

”Upp, låt oss återvända till vårt folk,

till vårt födelseland,

bort från det härjande svärdet!”

17 Där ropas det:

”Farao, Egyptens kung,

är bara ett buller!

Han tog ej vara på sin tid.”

18 Så sant jag lever, säger Kungen,

härskarornas Jahve är hans namn:

Som Tabor bland bergen kommer han,

som Karmel vid havet.

19 Gör er redo för landsflykt,

ni dotter Egyptens invånare.

För Memfis ska bli en ödemark,

nedbrunnet och obeboeligt.

20 Egypten är en fager kviga,

men en broms 

kommer emot henne från norr.

21 Landets legosoldater

liknar gödda kalvar.

De vänder om och flyr,

förmår ej stå emot.

För ofärdsdagen kommer över dem,

tiden för deras straff.

22 Egypten väser likt en flyende orm.

För de marscherar fram.

De kommer mot henne med yxor,

som skogshuggare.

23 De fäller hennes skog, säger Herren,

hur tät den än är.

För de är fler än gräshoppor, oräkneliga.

24 Egyptens dotter ska stå förödmjukad,

utlämnad åt folket från norr.

25 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Lyssna! Jag ska straffa Amon från No, farao och Egypten, landets gudar och kungar, och dem som litar på farao. 26 Jag överlämnar dem i händerna på dem som vill ta deras liv, åt Babels kung Nebukadressar och hans tjänare. Men därefter ska Egypten bli bebott som i gamla dagar, säger Herren.

27 Var inte rädd, min tjänare Jakob,

var inte förfärad, Israel.

För jag ska frälsa dig ur fjärran plats

och din ätt ur landet där de är fångna.

Jakob ska återvända och ha frid och ro,

ingen ska skrämma honom.

28 Var inte rädd, du min tjänare Jakob,

säger Herren, för jag är med dig.

Jag ska göra slut på alla de folk

dit jag fördrivit dig.

Men dig ska jag inte göra slut på,

bara rättvist tukta dig.

Jag lämnar dig inte helt ostraffad.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt