KAPITEL 32

Jeremia köper åkermark

1 Detta ord kom från Herren till Jeremia under Sidkias tionde regeringsår i Juda. Det var Nebukadressars artonde regeringsår. 2 Vid den tiden var Jerusalem under belägring av den babyloniske kungens här. Profeten Jeremia satt fängslad på vaktgården i judakungens palats. 3 Judas kung Sidkia hade låtit fängsla honom där och sagt: ”Varför profeterar du? Du säger: Så säger Herren: Lyssna! Jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han ska inta den. 4 Och Judas kung Sidkia ska inte undkomma kaldeerna. Han ska ges i den babyloniske kungens hand och tala med honom ansikte mot ansikte, öga mot öga. 5 Han ska föra Sidkia till Babel. Där ska han förbli tills jag tar mig an honom, säger Herren. Om ni krigar mot kaldeerna ska ni inte ha framgång.”

6 Jeremia sa: ”Herrens ord kom till mig: 7 Hanamel, din farbror Shallums son, ska komma till dig och säga: Köp min åker i Anatot, för du har rätt att lösa in och köpa den.” 8 Och som Herren hade sagt så kom min farbrors son Hanamel till mig på vaktgården. Han sa: ”Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har arvsrätt och inlösningsrätt. Köp den åt dig!” Då förstod jag att det var Herrens ord. 9 Så jag köpte åkern i Anatot av min farbrors son Hanamel. Jag vägde upp 200 gram silver åt honom. 10 Jag skrev ett köpebrev som jag förseglade, tillkallade vittnen och vägde upp silvret på en våg. 11 Jag tog köpebrevet, både det förseglade  – avtalet och villkoren – samt det öppna. 12 Jag gav köpebrevet till Baruk, son till Neria, son till Mahaseja, i närvaro av min släkting Hanamel och vittnena som undertecknat köpebrevet och alla andra judar på vaktgården. 13 Jag instruerade Baruk i deras närvaro och sa: 14 ”Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Ta dessa dokument, det förseglade köpebrevet och det öppna brevet. Lägg dem i ett lerkrus så att de bevaras för framtiden. 15 För så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Än en gång ska hus och åkrar och vingårdar köpas i detta land.”

Jeremias bön

16 När jag hade gett köpebrevet till Baruk, Nerias son, bad jag till Herren: 17 ”O, Herre Jahve! Du har gjort himlen och jorden med din stora kraft och utsträckta arm. För dig är ingenting omöjligt. 18 Du visar trogen kärlek mot tusenden och bestraffar fädernas skuld på deras söner efter dem. Du store och väldige Gud, ditt namn är härskarornas Jahve. 19 Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Dina ögon vakar över allt vad Adams söner tar sig för. Du ger åt var och en efter hans vägar, efter frukten av hans handlingar.

20 Du gjorde tecken och under i Egypten och gör så än i dag, både med Israel och hela mänskligheten. Du har gjort dig ett namn som är detsamma än i dag. 21 Du förde ditt folk Israel ut från Egypten med tecken och under, med stark hand, utsträckt arm och stor skräck. 22 Du gav dem detta land som du med ed hade lovat deras fäder, ett land som flödar av mjölk och honung. 23 De kom och tog det i besittning, men vägrade lyssna till dig och vandra efter din lag. De gjorde inget av allt det du hade påbjudit dem. Därför sände du all denna ofärd över dem.

24 Se! Belägringsvallarna närmar sig staden för att inta den. Genom svärd, svält och pest har staden getts i de angripande kaldeernas hand. Det du sagt har inträffat, du ser det själv. 25 Men fastän staden har getts i kaldeernas hand säger du, Herre Jahve, till mig: Köp dig åkern för silver och tillkalla vittnen!”

Guds svar

26 Då kom Herrens ord till Jeremia: 27 ”Jag är Jahve, allt levandes Gud. Skulle något vara omöjligt för mig? 28 Därför säger Herren: Jag ger denna stad i kaldeernas och den babyloniske kungen Nebukadressars hand. Han ska inta den. 29 Kaldeerna som angriper staden ska komma och tända eld på den. De ska bränna ner staden och alla hus där folk tänt rökelse på taken åt Baal och utgjutit dryckesoffer åt andra gudar, och därigenom väckt min vrede.

30 Från deras ungdom har Israels och Judas söner bara gjort det som är ont i mina ögon. Israels söner har ständigt väckt min vrede med vad de tagit sig för, säger Herren. 31 Från den dag då denna stad byggdes och till nu har staden provocerat mig till vrede och ilska. Så den ska bort från mitt ansikte! 32 Israels och Judas söner har väckt min vrede genom all sin ondska. De och deras kungar, furstar, präster, profeter samt Judas män och Jerusalems invånare 33 vände ryggen till mig och inte ansiktet. Och fastän jag ständigt undervisade dem ville de inte lyssna och ta emot förmaning. 34 De satte upp sina vidriga avgudar i det hus som bär mitt namn och orenade det. 35 Baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp för att offra sina söner och döttrar åt Molok. Jag har aldrig befallt dem att göra något så avskyvärt, det har aldrig funnits i mitt hjärta. De fick Juda att synda.

36 Därför säger nu Jahve, Israels Gud, om denna stad som ni säger har getts i den babyloniske kungens hand genom svärd, svält och pest: 37 Lyssna! Jag ska samla dem från alla länder dit jag fördrivit dem i min ilska, vrede och harm. Jag ska återföra dem till denna plats och låta dem bo i trygghet. 38 De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud. 39 Jag ska ge dem ett hjärta och en väg för att de ska frukta mig alla dagar. Så ska det gå väl för dem och deras söner efter dem. 40 Jag sluter ett evigt förbund med dem: Jag ska aldrig vända mig ifrån dem och upphöra att visa dem godhet. Jag lägger fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av ifrån mig. 41 Jag gläder mig när jag visar dem godhet. Och av hela mitt hjärta och hela min själ planterar jag dem i detta land med trofasthet.

42 För så säger Herren: Liksom jag sänt all denna stora ofärd över detta folk, så ska jag sända över dem allt det goda som jag lovat dem. 43 Folk ska köpa åkrar i detta land som ni påstår är en ödemark utan människor och djur, och prisgett åt kaldeerna. 44 Män ska köpa åkrar för silver. De ska skriva och försegla köpebrev och tillkalla vittnen. Så ska ske i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Judas städer, liksom i bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer. För jag ska återupprätta dem, säger Herren.”

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt