KAPITEL 25

Sjuttioårig fångenskap

1 Detta ord kom till Jeremia om hela folket i Juda i det fjärde året då Jojakim, Josias son, var kung i Juda. Det var Babels kung Nebukadressars första regeringsår. 2 Profeten Jeremia sa detta till hela folket i Juda och till Jerusalems alla invånare:

3 I tjugotre år, från Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår och till i dag, har Herrens ord kommit till mig. Jag har ständigt talat till er, men ni har vägrat lyssna. 4 Herren har gång på gång sänt till er alla sina tjänare profeterna, men ni har inte lyssnat eller vänt örat till. 5 Profeterna sa: ”Vänd om, var och en från sin onda väg och sitt onda beteende! Då ska ni för all framtid få bo kvar i landet som Herren gav er och era fäder. 6 Följ inte andra gudar för att tjäna och tillbe dem. Väck inte min vrede med era händers verk. Då ska jag inte göra er illa.” 7 Men ni vägrade lyssna till mig, säger Herren. Ni väckte min vrede med era händers verk till er egen ofärd.

8 Därför säger härskarornas Herre: Då ni inte har lyssnat till mina ord, 9 ska jag kalla på alla stammar i norr, säger Herren, och på min tjänare Nebukadressar, Babels kung. Jag ska se till att de angriper detta land och de boende här och alla folkslag runt omkring. Jag ska avskilja dem åt förintelse och göra dem till föremål för bestörtning, förakt och evig ödeläggelse. 10 Jag ska ta ifrån dem jublet och glädjen, och rösten av brudgum och brud, kvarnens ljud och lampans ljus.11 Hela detta land ska bli till ruin och öken, och dessa folkslag ska tjäna Babels kung i sjuttio år.

12 När sjuttio år har gått ska jag straffa Babels kung och hans folk för deras skuld, säger Herren, och Kaldeen ska jag ödelägga för all framtid. 13 Jag ska se till att landet drabbas av alla de ord som jag talat mot det, allt som är skrivet i denna bok och som Jeremia har profeterat mot alla folkslag. 14 För många folkslag och mäktiga kungar ska förslava dem, och jag ska ge dem efter deras handlingar och deras händers verk.

Guds vrede över folken

15 Detta sa Jahve, Israels Gud, till mig: ”Ta från min hand denna bägare med vredesvin och se till att alla folkslag dit jag sänder dig dricker av den. 16 De ska dricka och ragla och bli galna på grund av det svärd jag ska sända bland dem.”

17 Jag tog bägaren ur Herrens hand och gav att dricka åt alla folk dit Herren sände mig: 18 Jerusalem med Judas städer, dess kungar och stormän, för att ödelägga dem till fasa, förakt och förbannelse, så som det är i dag, 19 farao, Egyptens kung, hans tjänare, stormän och allt hans folk, 20 och alla främmande folk där, alla kungar i Us och alla kungar i filisteernas land, Ashkelon, Gaza, Ekron och de kvarvarande i Ashdod, 21 Edom, Moab och ammoniterna, 22 alla kungar i Tyrus, alla kungar i Sidon och kungarna i kustländerna bortom havet, 23 Dedan, Tema, Bus och alla med håret avklippt på sidorna, 24 alla kungar i Arabien och alla kungar över de blandade stammar som bor i öknen, 25 alla kungar i Simri, alla kungar i Elam och alla kungar i Medien, 26 alla kungar i norr – både dem nära och i fjärran, den ene efter den andre – och alla andra riken i världen över jordens yta. Och till sist ska Sheshaks kung dricka.

27 Säg till dem: Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Drick er fulla och spy tills ni faller och inte förmår resa er! För jag ska sända svärd bland er. 28 Om de vägrar ta emot bägaren ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger härskarornas Herre: Ni måste dricka! 29 För lyssna! Jag har påbörjat ofärden över den stad som bär mitt namn. Skulle ni förbli ostraffade? Ni ska inte bli ostraffade! För jag kallar på ett svärd mot alla som bor på jorden, säger härskarornas Herre.

30 Profetera alla dessa ord för dem, säg:

Herren ryter från höjden,

han ropar högt från sin heliga boning.

Han ryter över sin mark,

ropar som en vintrampare

över alla som bor på jorden.

31 Dånet hörs till jordens ände,

för Herren går till rätta med folken.

Han ska döma mänskligheten.

De onda överlämnar han

åt svärdet, säger Herren.

32 Så säger härskarornas Herre:

Ofärd drar fram från folk till folk!

En väldig storm reser sig

från jordens yttersta gräns.

33 De slagna av Herren på den dagen

ska ligga spridda överallt på jorden.

De ska inte sörjas, samlas ihop eller begravas.

De ska bli gödsel på marken.

34 Jämra er och skrik, ni herdar!

Vältra er i stoftet, ni ledare för hjorden.

För dagen är här då ni ska slaktas.

Ni ska falla och gå i bitar likt en dyrbar vas.

35 Herdarna har ingenstans att fly.

Hjordens ledare kan ej undkomma.

36 Hör herdarna ropa

och hjordens ledare jämra sig,

för Herren ödelägger deras betesmark.

37 De fridfulla ängarna läggs öde

på grund av Herrens brinnande vrede.

38 Likt ett unglejon lämnade han sitt snår.

Deras land har lagts öde

av förtryckarens svärd

och av Guds brinnande vrede.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt