(Översättning från ESV Study Bible, Introduction to John.✱)


 

Författare och titel

Titeln säger att Evangeliet skrevs av Johannes, och andra belägg identifierar denne Johannes som Sebedaios son. Interna bevis tyder på att författaren var (1) en apostel (1:14, jfr 2:11,19:35), (2) en av de tolv lärjungarna (”den lärjunge som Jesus älskade”, 13:23, 19:26, 20:2, 21:20, jfr 21:24-25), och ännu mer specifikt, (3) Johannes Sebedaios son (notera förbindelsen av ”den lärjunge som Jesus älskade” med Petrus i 13:23-24, 18:15-16, 20:2-9, 21:2-23, jfr Luk 22:8, Apg 1:13, 3:1-4:37, 8:14-25, Gal 2:9). Det externa beviset från kyrkofäderna stöder denna identifikation (t.ex. Irenaeus, Mot Heresierna 3.1.2).

Datering och platsen där det skrevs

Den mest sannolika dateringen för författande är perioden mellan 70 e.Kr. (datering för templets förstörelse) och 100 e.Kr. (slutet av Johannes livstid), men det saknas tillräckligt med belägg för att vara mer exakt. En datering efter 70 e.Kr. föreslås, bland annat genom hänvisningarna i 6:1 och 21:1 till Tiberiassjön (ett namn allmänt använt om Galileiska sjön endast i slutet av första århundradet), hänvisningen i 21:19 till Petrus martyrskap (förmodligen mellan 64-66 e.Kr.), och ingen hänvisning till saddukeerna (som upphörde att vara ett judiskt religiöst parti efter 70 e.Kr.). Vittnesmål från den tidiga kyrkan talar också för en datering efter 70 e.Kr. Clemens av Alexandria uppgav: ”Sist av alla utarbetade Johannes ett andligt Evangelium när han blev varse att de externa omständigheterna hade klargjorts [i de andra kanoniska Evangelierna]”. (Eusebios, Kyrkohistoria 6.14.7.)

Den mest sannolika platsen för författandet är Efesos i Mindre Asien (dagens Turkiet), som var en av de viktigaste städerna i det romerska riket vid tiden (Irenaeus, Mot Heresierna 3.1.2, jfr Eusebios, Kyrkohistoria 3.1.1). Men Johannesevangeliets tänkta läsekrets sträcker sig utöver varje historisk inramning.

Tema

Johannesevangeliets tema är att Jesus är den utlovade Messias och Guds Son. Genom tro på Jesus kan folk få evigt liv (jfr 20:30-31).

Syfte, omständighet och bakgrund

Johannesevangeliet skrevs av aposteln Johannes, Sebedaios son, en palestinsk jude och en medlem av Jesu inre apostoliska krets under hans jordiska verksamhet. Johannes ursprungliga åhörarkrets bestod av både judar och icke-judar som levde i den större grekisk-romerska världen i Efesos och däromkring mot slutet av första århundradet e.Kr. Han förklarar ofta judiska seder och palestinsk geografi och översätter arameiska termer till grekiska, och visar därmed medvetenhet om icke-judiska läsare. Han presenterar också Jesus som Ordet som blir kött mot bakgrund av grekiskt tänkande som inkluderar stoicism och tidig gnosticism. Men Johannes visar också medvetenhet om judiska läsare när han påvisar att Jesus är den judiske Messias, den som uppfyller många gammaltestamentliga teman, och är Guds Son som sändes av Gud Fadern för att uppenbara den ende sanne Guden och skänka befrielse åt mänskligheten.

Uppgiften i 20:30-31 som anger bokens syfte får det att framstå som att Johannes skrev med evangelisation i åtanke. Men djupet i hans undervisning visar att han inte bara ville att läsare skulle komma till en begynnande frälsande tro på Jesus, utan också att de skulle växa in i en rik, välinformerad tro. Johannes centrala utsaga är att Jesus är den efterlängtade Messias och Guds Son, och att människor genom att tro på honom har evigt liv. För detta ändamål framställer han belägg på flera valda messianska tecken utförda av Jesus samt en rad vittnen till Jesus, vilket inkluderar Skrifterna, Johannes Döparen, Jesus själv, Gud Fadern, Jesu verk, Anden, och Johannes själv. Det är också sannolikt att Johannes ville presentera Jesus som det nya templet och centra för Guds folks lovprisning, ett koncept som skulle vara särskilt kraftfullt om tidpunkten för utarbetandet (vilket verkar troligt) var efter 70 e.Kr. (tiden då Jerusalems tempel förstördes).

Centrala teman

1 Jesus är Gud. 1:1-2, 18, 5:17-18, 8:58-59, 10:30-33, 20:28.

2. Jesus existerade före världens skapelse. 1:1-2, 8:58, 17:5, 24.

3. Jesus har övernaturlig kunskap. 1:48, 2:4, 19, 23-25, 3:14, 4:17-18, 6:51, 70, 8:28, 9:3, 10:15, 17-18, 11:4, 14, 12:24, 32, 13:10-11, 38, 21:18-19.

4. Jesus är Messias och Guds Son. 1:36, 41, 49, 3:18, 4:25, 29, 5:25, 7:26, 27, 31, 41, 42, 9:22, 10:24, 36, 11:4, 27, 12:34, 19:7, 20:30-31.

5. Jesus är ”Jag Är.” 4:26, 6:20, 35, 48, 51, 8:12, 18, 24, 28, 58, 9:5, 10:7, 9, 11, 14, 11:25, 13:19, 14:6, 15:1, 18:5-6, (jfr 2 Mos 3:14-15, Jes 41:4, 43:10-13, 25, 45:18, 51:12, 52:6).

6. Jesus, den utsände Sonen, återspeglar honom som sände. 3:17, 35-36, 5:19-26, 6:40, 8:35-36, 14:13, 17:1.

7. Jesus är fullbordandet av judiska högtider och institutioner (även templet). 1:29, 36, 2:14-22, särskilt v. 21, 4:23-24, 8:12, 9:5, 19:14.

8. Jesus är den som skänker evigt liv. 1:4, 3:15-16, 36, 4:14, 36, 5:24, 26, 39-40, 6:27, 33, 35, 40, 47-48, 51, 53-54, 68, 8:12, 10:10, 25, 28, 11:25, 12:25, 50, 14:6, 17:2-3, 20:31.

9. Jesu tecken visar att han är Messias (jfr även ovan: Jesus är Messias och Guds Son). 2:1-11, 13-22, 4:46-54, 5:1-15, 6:1-15, 9:1-41, 11:1-44.

10. De som vittnar om Jesus betygar att han är Messias. 1:7-8, 15, 19, 32, 34, 3:11, 32-33, 4:39, 5:31-39, 8:14, 18, 10:25, 15:26-27, 18:37, 19:35, 21:24.

11. Fader, Son och Ande är enade i deras verk av uppenbarelse och återlösning. 14:17-18, 23, 26, 15:26, 20:21-22.

12. Jesu död är frälsningens grund. 1:29, 3:14-15, 6:51-58, 10:15, 11:50-52, 12:24, 15:13.

13. Gud är suverän i frälsning. 3:21, 5:21, 6:37-45, 64-65, 10:16, 26-30, 15:16, 17:2, 6, 9.

14. Frälsning fås genom tron på Jesus som Messias och Guds Son. 1:12, 3:15, 16, 5:24, 6:29, 35, 8:24, 11:25-27, 42, 12:44, 17:8, 21, 20:31.

15. Troende får erfara frälsningens privilegier redan här och nu under denna nuvarande onda tidsålder. 3:18, 36, 4:23, 5:24, 6:39-40, 10:10, 26-29, 11:25-26.

16. Troende är kallade att fortsätta Jesu mission (jfr även ovan, Jesus, den utsände Sonen). 4:38, 15:16, 17:18, 20:21-22.

Summering av frälsningshistorien

Jesus kommer som Gud i köttet (1:14), den som uppenbarar Fadern (14:9), och som den messianske Kungen (1:41, 49, 4:25, 6:15). Han fullbordar GT och dess symboler, särskilt dess löften om evig frälsning. Det slutliga fullbordandet sker genom hans korsfästelse och uppståndelse.

Litterära kännetecken

Den huvudsakliga genren är evangelium, som kombinerar tre ingredienser – vad Jesus gjorde, vad Jesus sa (förkunnelse och dialog), och människors reaktioner på Jesus. Inom denna genre finner vi vanliga underkategorier inom evangelium: kallelseberättelser, igenkännandeberättelser, vittnesberättelser, konfliktberättelser, mötesberättelser, mirakelberättelser, förkunnelser, ordspråk eller talesätt, passionsberättelser, uppståndelseberättelser och framträdanden efter uppståndelsen.

Det som balanserar denna berättelserikedom är utförliga förkunnelser av Jesus. Johannesevangeliet använder sig också ofta av symbolik, särskilt med hänvisning till Kristus, som porträtteras med bilder som t.ex. ljus, bröd, vatten, och herde. Som en förlängning av detta är den första halvan av boken uppbyggd kring sju stora ”tecken” som Jesus utförde, som bevis på sin messianska identitet (se 2:1-11, 4:46-54, 5:1-15, 6:5-13, 6:16-21, 9:1-7, 11:1-44). Sedan, för att göra det mer komplext, så länkar Johannes ofta ett ”tecken” eller en annan stor symbol med ett motsvarande uttalande av Jesus i form av antingen ett samtal eller en fullt utvecklad förkunnelse. Till exempel så föder Jesus femtusen män (6:1-13), något som följs några verser senare av Jesu tal om att han är livets bröd (6:25-40).

Litterära motiv inkluderar: (1) uttalanden som missförstås: Jesus gör ett uttalande, en åhörare uttrycker en överdrivet bokstavlig förståelse av Jesu ord, och Jesus förklarar den sanna och andliga innebörden av hans ursprungliga uttalande (nio fall: 3:3-8, 4:10-15, 4:31-38, 6:47-58, 7:33-36, 8:21-30, 8:31-47, 8:56-58, 11:11-15), (2) händelser eller uttalanden som förekommer i tretal (t.ex. tre förnekelser av Jesus, tre uttalanden från korset) och uttalanden som förekommer i sjutal (däribland sju stora tecken och sju ”jag är” uttalanden av Jesus), och (3) förstärkta kontraster utspridda i boken (t.ex. ljus kontra mörker, liv kontra död, det flyktiga kontra det eviga, sjukdom kontra hälsa, kärlek kontra hat).

Tidslinje

6 f.Kr. Johannes Döparen föds.

5 f.Kr. Jesus föds.

4 f.Kr. Flykten till Egypten, Herodes död, åter till Nasaret.

8 e.Kr. Jesus, 12 år, samtalar med lärare i templet.

8-28/30 e.Kr. Jesus arbetar som snickare i Nasaret.

28/29 Johannes Döparen börjar sin tjänst.

28/30 Jesus börjar sin tjänst, Johannes blir en lärjunge.

33 (el. 30) Jesus blir korsfäst, och uppstår.

67 Jerusalems församling flyr till Pella.

70 Jerusalems tempel förstörs.

81-96 Domitianus regerar.

85-95 Johannesevangeliet skrivs.

85-95 Johannes skriver 1-3 Johannesbreven, sannolikt från Efesos.

95-96 Johannes skriver Uppenbarelseboken från Patmos.

(En del årtal är ungefärliga.)

Johannesevangeliets ram

Händelserna i Johannesevangeliet sker i Palestina, som införlivades med det romerska riket 63 f.Kr. Herodes den store, som blev utsedd av romarna som kung över judarna 37 f.Kr. regerade fram till sin död 4 f.Kr. Romarna delade upp Herodes rike bland hans efterkommande. Den övervägande hedniska regionen Dekapolis, eller ”tio städer,” var en lös konfederation av självstyrande städer som förvaltades av den romerska legaten av Syrien.

johanneskarta

Översikt

I Prolog: Det inkarnerade Ordet (1:1-18)

II Messias tecken (1:19-12:50)

A Johannes Döparens vittnesbörd och Jesu första vecka i tjänst (1:19-2:11)

B Jesu tjänst i Jerusalem, Judeen, Samaria, och för hedningar (2:12-4:54)

C Växande judisk opposition, ytterligare tecken (5:1-10:42)

D Den sista Påskmåltiden, det slutliga tecknet och efterverkningarna (11:1-12:19)

E Hedningars närmande och judarnas förkastande av Messias (12:20-50)

III Avskedsförkunnelse och Passionsberättelsen (13:1-20:31)

A Tvagningen och instruktioner för den nya messianska gemenskapen och Jesu sista bön (13:1-17:26)

B Jesus arresterad, hans rättegång, död och begravning (18:1-19:42)

C Jesu uppståndelse, uppenbarelser, och utsändande av hans lärjungar (20:1-29)

D Uttalade syfte: Jesus är Messias, Guds Son (20:30-31)

IV Epilog: Petrus uppgift, och uppgiften för den lärjunge som Jesus älskade (21:1-25)


 

ESV Study Bible® Notes, copyright 2008 Crossway. Authorized translation of the English edition of the ESV Study Bible introductions, copyright 2008 Crossway. This translation is published and sold by permission of Crossway, the owner of all rights to publish and sell the same.

ESV Studie Bibel® Kommentarer, copyright 2008 Crossway. Auktoriserad översättning av den engelska utgåvan av ESV Studie Bibel introduktioner, copyright 2008 Crossway. Denna översättning är publicerad och såld med tillstånd av Crossway, ägaren av alla rättigheter för att publicera och sälja densamma.

Översättning från engelskan: Ragnar Blomfelt