(Översättning från ESV Study Bible, Introduction to 1 Peter.✱)
Författare och titel
Att detta brev skrevs av aposteln Petrus bekräftats uttryckligen i 1:1 och genom författarens anspråk på att vara ett ”vittne till Kristi lidande” (5:1). Brevets titel, Första Petrusbrevet, fungerar som ett tidigt yttre belägg för uppfattningen att brevet skrevs av Petrus. Faktum är att i den tidiga kyrkan fanns det ingen diskussion kring brevets äkthet, för det tillskrevs regelbundet Petrus av de tidiga kyrkofäderna.
Några senare forskare hävdar att brevet är en pseudonym (falskt tillskrivet Petrus). Några har alltså hävdat att: (1) den bildade grekiskan i brevet kan inte ha skrivits av en galileeisk fiskare som Petrus, (2) teologin liknar för mycket Paulus för att tillskrivas Petrus, (3) GT:s citat kommer från grekiskans GT (Septuaginta), men den äkta Petrus skulle ha citerat från hebreiskans GT, (4) brevets bakgrund återspeglar regeringstiden av den romerske kejsaren Domitianus (81-96 e.Kr.) eller Trajanus (98-117 e.Kr.), vilka båda regerade efter Petrus död, och (5) den äkta Petrus skulle ha hänvisat mer till den historiske Jesus.
Ingen av dessa invändningar är tvingande, och det finns övertygande skäl att fortsätta stödja Petrus som författare: (1) Petrus var en fiskare från medelklassen som mycket sannolikt kunde grekiska från sin ungdom. Det finns tydliga belägg på att talad grekiska var ganska vanligt förekommande i Galileen. Dessutom kan Petrus ha använt en sekreterare, nämligen Silvanus (jfr 1 Petr 5:12), för att assistera honom i att utarbeta brevet. (2) Även om de gemensamma inslagen i Petrus och Paulus teologi inte bör överdrivas (för det finns särskiljande teman i Petrusbrevet, t ex den särskilda tonvikten på lidande), så bör det inte vara förvånande att Petrus och Paulus delade samma teologi. (3) Det är knappast oväntat att Petrus skulle citera grekiskans GT när han skrev till grekiska läsare. (4) Det finns inga klara belägg för att brevet skrevs när Domitianus eller Trajanus regerade (se Syfte, omständighet och bakgrund). (5) Läsaren ska vara försiktig med att säga vad en författare ”måste göra”. Även om man alltså inte kan kräva att Petrus ska hänvisa till den historiske Jesus i ett kort brev skrivet för ett visst syfte, så finns det klara belägg för att Petrus hänvisar till några uttalanden av Jesus (t.ex. Luk 12:35 i 1 Petr 1:13, Matt 5:16 i 1 Petr 2:12, Matt 5:10 i 1 Petr 3:14). (6) Slutligen så finns det inga historiska belägg i den tidiga kyrkohistorien att böcker skrivna under pseudonym, särskilt brev, accepterades som auktoritativa och inspirerade. I själva verket ansågs skrivande i någon annans namn som bedrägeri (jfr 2 Thess 2:2, 3:17). På det hela taget finns det övertygande skäl för slutsatsen att aposteln Petrus verkligen är författaren till Första Petrusbrevet.
Datering
Första Petrusbrevets datering är kopplat till frågan om författarskap. De som förkastar Petrus som författare daterar vanligtvis brevet till tiden då Domitianus (81-96 e.Kr.) eller Trajanus ( 98-117 e.Kr.) regerade. Eftersom det finns goda skäl till att hålla fast vid Petrus som författare så bör brevet sannolikt dateras till tiden då Nero (54-68 e.Kr.) regerade. Hänvisningen till Babylon i 5:13 är nästan säkert en hänvisning till Rom, vilket leder till slutsatsen att Petrus skrev brevet från Rom. Han skrev sannolikt före Neros förföljelse i Rom, och därmed blir tidpunkten för utarbetandet rimligen 62-63 e.Kr.
Tema
De som håller ut i tron medan de lider förföljelse bör vara fulla av hopp, för de kommer helt visst att få glädjas av sluttidens frälsning eftersom de redan gläds över Guds frälsande löften här och nu genom Kristi död och uppståndelse.
Syfte, omständighet och bakgrund
Petrus uppmuntrar sina läsare att hålla ut i lidande och förföljelse (1:6-7, 2:18-20, 3:9, 13-17, 4:1-4, 12-19, 5:9) genom att ge sig helt åt Gud (4:19). De ska förbli trogna i tider av nöd, i vetskap om att Gud kommer att rättfärdiga dem och att de helt visst kommer att få glädjas av den frälsning som Herren lovat. Kristi död och uppståndelse står som modell för de troendes liv. Just så som Kristus led och sedan trädde in i härligheten så kommer även hans efterföljare att få lida innan de blir upphöjda.
Brevet är adresserat till kristna utspridda i ”Pontos, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien” (1:1), ett område norr om Taurusbergen i Mindre Asien (nutida Turkiet), se karta. Dessa provinser var etniskt (och ibland språkligt) olika, men alla dessa områden hade påverkats av den grekisk-romerska kulturen och var helt under romersk kontroll från mitten av första århundradet f.Kr. Den ordning i vilken områdena listas betecknar förmodligen den ordning i vilken kuriren (Silvanus, se 5:12) skulle bära brevet till den avsedda läsekretsen.
De flesta forskare är övertygade om att mottagarna av Första Petrusbrevet var främst icke-judar (hedningar). Hänvisningar till den tid ”då ni var okunniga” (1:14), och ”det tomma liv ni ärvde från era fäder” (1:18) tyder på ett hedniskt förflutet som inte passar in på en judisk läsekrets. Därtill passar läsarnas förra livsstil (4:3-4) bättre in på hedningar än på judar. Men tveklöst fanns det också en del judekristna i dessa församlingar, för judar bosatta i ”Kappadokien, Pontus och Asien” var närvarande på pingstdagen och hörde evangeliet i ett tidigt skede (Apg 2:9). Även om mottagarna bokstavligen kan ha varit ”främlingar” (1 Petr 1:1, 17, 2:11), så är det mer troligt att Petrus här talar bildligt: de är främlingar i andlig mening, väntande på deras himmelska arv.
Förr i tiden såg många forskare en imperieomfattande förföljelse av kristna i Första Petrusbrevet, antingen under Nero (54-68 e.Kr.), Domitianus (81-96 e.Kr.), eller Trajanus (98-117 e.Kr.), och använde även detta argument för att förneka att Petrus skrev brevet genom att specifikt placera Första Petrusbrevet till den tid då antingen Domitianus eller Trajanus regerade. Men bevisen saknas för en officiell regeringspolitik mot kristna i den tid då dessa kejsare regerade. Istället förekom sporadiska och ordinära attacker mot kristna under det första århundradet. Neros förföljelse av kristna efter den stora branden i Rom (64 e.Kr.) satte inte igång någon officiell imperieomfattande förföljelse av alla kristna. Inte heller reflekterar Första Petrusbrevet någon officiell hållning mot de kristna. Dessutom, ett imperieomfattande dekret mot de kristna är inte tvingande utifrån Petrus ord om att stå redo att försvara sig i fråga om sin tro (3:15), anklagelserna mot kristna (4:14-16), eller hänvisningen till troendes världsvida lidande (5:9). De problem och anklagelser mot kristna som Petrus nämner i 3:15 och 4:14-16 var typiska för de vardagliga problem som troende kunde möta på grund av sin tro. I en del fall straffades kristna av de romerska myndigheterna, men även i dessa fall var det fråga om en lokal och begränsad respons. Hänvisningen till troende som lider i hela världen (5:9) signalerar inte att det romerska imperiet hade utfärdat ett dekret mot den kristna tron. Den versen visar helt enkelt att den kristna tron stod under hot i hela den grekisk-romerska världen. I själva verket säger Första Petrusbrevet ingenting om kristna som lider fysiskt för sin tro. Fokus ligger på verbala övergrepp och den diskriminering de möter på grund av sitt kristna engagemang (4:3-4). Naturligtvis leder verbala övergrepp lätt till fysisk misshandel, och det är möjligt att en del troende till vilka Petrus skrev också led fysisk misshandel för sin tro (jfr 2:18-20).
Centrala teman
1 De kristna som lider kommer att upphöjas. 1:6-9, 2:18-25, 3:13-22, 4:12-19.
2 Jesu Kristi församling är det nya templet, det nya Israel, det nya gudsfolket. 1:1-2, 2:4-10.
3 Troende ska sätta sitt hopp till sluttidens arv. 1:3-9, 13-16.
4 Kristus dog ställföreträdande för syndare, och hans död är grunden för deras nya liv. 1:17-21, 2:24, 3:13-22.
5 Kristi lidande utgör ett exempel för hans lärjungar. 2:21-23.
6 Vid sin uppståndelse triumferade Kristus över sina fiender. 3:18-22.
7 Kristna ska leva rättfärdigt i sina hem och i samhället. 2:11-3:7.
8 Nytt liv i Kristus är grunden för ett liv i kärlek och helighet. 1:3, 1:13-2:3.
Summering av frälsningshistorien
Kristna ska uthärda lidande för Kristi skull, blicka tillbaka på Kristi lidande och blicka framåt till frälsningens fullbordan vid hans andra ankomst.
Litterära kännetecken
Första Petrusbrevet följer de vanliga grunddragen av ett nytestamentligt brev. Tillsammans med standardingredienser som hälsning – tacksägelse – huvuddel – paraenesis (moraliska uppmaningar) – avslutning, så finns ett mönster av en fram- och bakåtrörelse mellan teologiska påståenden och antingen praktisk tillämpning eller lyriskt berömmande. Boken rör sig på ett ledigt sätt mellan två poler: de rikedomar som troende har i Kristus och de uppgifter de behöver axla i den underförstådda situation där de lever i en fientligt omgivande kultur.
Första Petrusbrevet är sprudlande i tonen och upphöjd i språket. Nästan varje stycke innehåller levande bildspråk och en skicklig användning av symbolspråk. Bokens ton är brådskande och intensiv, något som signaleras genom närvaron av mer än trettio verb i imperativ (i genomsnitt en befallning i var tredje vers). Innehållet och stilen är således högstämd och upplyftande.
Första Petrusbrevets ram
Ca 62-63 e.Kr.
Petrus, som förmodligen skriver från Rom (som kallas ”Babylon” i 5:13), adresserar Första Petrusbrevet till troende i Pontos, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien. Alla dessa namn avser romerska provinser i Mindre Asien, norr om Taurusbergen.
Tidslinje
28/30 e.Kr. Petrus blir en Jesu lärjunge.
30/33 e.Kr. Petrus förnekar Jesus just före korsfästelsen.
33 (el. 30) e.Kr. Jesu död och uppståndelse.
30/33 Petrus vittnar om uppståndelsen, förkunnar vid pingsten.
30/33 Petrus blir en viktig församlingsledare.
38 Petrus vittnar för Cornelius.
41-44 Petrus fängslas av Agrippa, räddas.
44 Petrus lämnar Jerusalem.
50-54 Petrus beger sig till Rom.
54-68 Nero regerar.
62-63 Petrus skriver sitt första brev från Rom.
64 (19 juli) Brand i Rom, Nero anklagar och dödar många kristna.
64-67 Petrus, efter att ha skrivit sitt andra brev, blir martyr i Rom.
(En del årtal är ungefärliga.)
Översikt
I Öppning (1:1-2)
II Kallade som främlingar till frälsning (1:3-2:10)
A Lovprisning för frälsning (1:3-12)
B Det framtida arvet som en sporre till helighet (1:13-21)
C Att leva som det nya gudsfolket (1:22-2:10)
III Att leva som främlingar för att bringa ära till Gud i en fientlig värld (2:11-4:11)
A Det kristna livet som ett krig och ett vittnesbörd (2:11-12)
B Att i samhället vara ett vittne för evangeliet (2:13-3:12)
C Att bemöta lidande på ett gudfruktigt sätt (3:13-4:11)
IV Att hålla ut i lidande (4:12-5:11)
V Avslutande ord (5:12-14)
✱ ESV Study Bible® Notes, copyright 2008 Crossway. Authorized translation of the English edition of the ESV Study Bible introductions, copyright 2008 Crossway. This translation is published and sold by permission of Crossway, the owner of all rights to publish and sell the same.
ESV Studie Bibel® Kommentarer, copyright 2008 Crossway. Auktoriserad översättning av den engelska utgåvan av ESV Studie Bibel introduktioner, copyright 2008 Crossway. Denna översättning är publicerad och såld med tillstånd av Crossway, ägaren av alla rättigheter för att publicera och sälja densamma.
Översättning från engelskan: Ragnar Blomfelt