KAPITEL 5

Gud ska angripa sitt folk

1 Präster, hör!

Israels hus, lyssna!

Kungens hus, hör på!

Domen gäller er,

för ni har blivit en snara för Mispa,

ett utspänt nät på Tabor.

2 De upproriska är djupt inne 

i sitt slaktande.

Men jag ska tukta dem alla.

3 Jag känner Efraim

och Israel är inte dold för mig.

För Efraim lever nu promiskuöst

och Israel är orent.

4 Deras handlingar hindrar dem

från att vända om till sin Gud.

För en promiskuös ande

är mitt ibland dem, 

och de känner inte Herren.

5 Israels arrogans vittnar mot honom.

Israel och Efraim snubblar 

på grund av deras skuld.

Även Juda snubblar med dem.

6 De går med sina får och oxar

för att söka Herren,

utan att finna honom.

Han har dragit sig undan från dem.

7 De har varit falska mot Herren,

för de har fött illegitima barn.

Nu ska nymånadsfesten

förtära dem och deras åkrar.

8 Stöt i horn i Gibea,

blås i trumpet i Rama!

Slå larm i Bet-Aven:

Akta dig, Benjamin!

9 Efraim ska ödeläggas

på straffets dag.

Bland Israels stammar

kungör jag det som är sant.

10 Judas stormän liknar

sådana som flyttar gränser.

Jag ska ösa min vrede 

över dem likt vatten.

11 Efraim är förtryckt, rättvisan är krossad,

för villigt följde han människobud.

12 Så jag är som mal för Efraim

och som röta för Judas hus.

13 Efraim såg sin sjukdom

och Juda sitt sår.

Då gick Efraim till Assur

och sände bud

till den store kungen.

Men han kan inte hela er

eller bota era sår.

14 För jag är som ett lejon mot Efraim,

som ett unglejon mot Judas hus.

Jag själv river dem och går min väg.

Jag släpar dem bort och ingen kan rädda.

15 Jag går iväg 

och återvänder till min plats

tills de blir varse sin skuld

och söker mitt ansikte.

I sin nöd ska de leta efter mig.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt