KAPITEL 20

Israels ständiga upproriskhet

1 I det sjunde året, i den femte månaden på den tionde dagen kom några av Israels äldste för att rådfråga Herren. De satte sig framför mig.

2 Då kom Herrens ord till mig: 3 ”Människoson, tala till Israels äldste och säg: Så säger Herren Jahve: Kommer ni för att rådfråga mig? Så sant jag lever, säger Herren Jahve, jag låter mig inte rådfrågas av er. 4 Men vill du döma dem, du människoson, vill du döma dem? Ge dem då kunskap om deras fäders vidrigheter, 5 och säg till dem: Så säger Herren Jahve: Den dag jag utvalde Israel svor jag högtidligt en ed inför Jakobs ättlingar och gjorde mig känd för dem i Egypten. Jag sa högtidligt inför dem: Jag är Jahve er Gud. 6 Den dagen lovade jag dem högtidligt att föra dem ut från Egypten, till det land jag utsett åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 7 Jag sa till dem: Ni ska alla kasta bort de vidrigheter som era ögon fäst sig vid! Och ingen får orena sig med Egyptens avgudar. Jag är Jahve er Gud.

8 Men de var upproriska mot mig och vägrade lyssna på mig. De kastade inte bort de vidrigheter som deras ögon fäst sig vid, och de övergav inte Egyptens avgudar. Då beslöt jag att ösa min vrede över dem, tömma mitt raseri över dem i Egypten. 9 Jag handlade för mitt namns skull, för att det inte skulle vanäras inför de folk som de levde bland och i vilkas åsyn jag hade gjort mig känd för dem då jag förde israeliterna ut från Egypten.

10 Jag förde dem ut från Egypten och in i öknen. 11 Jag gav dem mina stadgar och lärde dem mina föreskrifter. Den män­niska som håller dem ska leva genom dem. 12 Jag gav dem även mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem. Så skulle de förstå att jag är Jahve, som helgar dem.

13 Men Israels hus trotsade mig i öknen. De följde inte mina stadgar och föraktade mina föreskrifter, fastän den människa som håller dem ska leva genom dem. De vanhelgade grovt mina sabbater. Då beslöt jag att ösa min vrede över dem i öknen och göra slut på dem. 14 Jag handlade för mitt namns skull, för att det inte skulle van­äras inför de folk som sett mig föra ut israeliterna. 15 Jag svor även högtidligt inför dem i öknen att jag inte skulle föra dem in i landet jag gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16 För de föraktade mina föreskrifter och följde inte mina stadgar, och de vanhelgade mina sabbater, för i sina hjärtan följde de sina avgudar. 17 Men jag visade dem skonsamhet och fördärvade dem inte. Jag gjorde inte slut på dem i öknen.

18 Jag sa till deras söner i öknen: Vandra inte efter era fäders stadgar, håll inte deras föreskrifter, och orena er inte med deras avgudar. 19 Jag är Jahve er Gud. Vandra efter mina stadgar och följ noga mina föreskrifter. 20 Håll mina sabbater heliga, så att de blir ett tecken mellan mig och er. Då ska ni förstå att jag är Jahve er Gud.

21 Men deras söner trotsade mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte troget mina föreskrifter, fastän den människa som håller dem ska leva genom dem. Och de vanhelgade mina sabbater. Då beslöt jag att ösa min vrede över dem, tömma mitt raseri över dem i öknen. 22 Men jag drog min hand tillbaka och handlade för mitt namns skull, för att det inte skulle vanäras inför de folk som sett mig föra ut israeliterna. 23 Jag svor högtidligt inför dem i öknen att skingra dem bland folken och sprida ut dem i länderna. 24 Detta eftersom de inte följde mina föreskrifter utan förakt­ade mina stadgar, vanhelgade mina sabbater och fäste sina ögon vid sina fäders avgudar. 25 Och därför gav jag dem stadgar som inte var goda, och föreskrifter som inte kunde ge dem liv.

26 Jag gjorde dem orena med deras offergåvor när de lät sina förstfödda gå genom eld. För jag ville skräckslå dem så att de skulle förstå att jag är Jahve.

27 Tala därför till Israels hus, du människoson, och säg till dem: Så säger Herren Jahve: Även på detta sätt hädade era fäder mig när de var trolösa mot mig: 28 När jag förde dem in i landet som jag högtidligt lovat dem och de fick syn på någon hög kulle eller något lummigt träd, då offrade de där sina slaktoffer, frambar där sina offergåvor som provocerade mig, lät där sina offers blidkande doft stiga upp, och utgöt där sina dryckesoffer. 29 Så jag sa till dem: ’Vad är det för en offerhöjd ni går till?’ Än i dag kallar man det ’offerhöjd’.

30 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Jahve: Ska ni orena er på samma sätt som era fäder och hora efter deras vidriga avgudar? 31 Ni orenar er än i dag med alla era avgudar när ni frambär era offergåvor och låter era söner gå genom eld. Och så skulle jag låta mig rådfrågas av er, ni av Israels hus! Så sant jag lever, säger Herren Jahve, jag låter mig inte rådfrågas av er. 32 Det som dykt upp i ert sinne ska aldrig bli verklighet, när ni tänker: Vi vill vara som hednafolken, som folken i andra länder. Vi vill dyrka trä och sten. 33 Så sant jag lever, säger Herren Jahve, med styrka och kraft och utgjuten vrede ska jag regera över er! 34 Jag ska föra er ut från folken och samla er från de ­länder dit ni skingrats, med styrka och kraft och utgjuten vrede. 35 Jag ska föra er in i folkens öken för att där fälla dom över er, ansikte mot ansikte. 36 På samma sätt som jag dömde era fäder i Egyptens öken ska jag fälla dom över er, säger Herren Jahve. 37 Jag ska låta er gå under staven och föra er in i förbundets band. 38 Jag ska rensa bort ifrån er de trotsiga och dem som är upproriska mot mig. Jag ska föra dem ur landet där de nu bor, men till Israel ska de inte få komma. Då ska ni förstå att jag är Jahve.

39 Men ni av Israels hus: Så säger Herren Jahve: Gå ni alla och fortsätt dyrka era avgudar om ni inte vill lyssna på mig! Men vanhelga inte mer mitt heliga namn med era offergåvor och era avgudar. 40 För på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren Jahve, där ska hela Israels hus tjäna mig, alla som är i landet. Där ska jag visa dem välvilja. Där ska jag begära era offergåvor och förstlingsoffer, alla era heliga gåvor.

41 Som en blidkande doft ska jag visa er välvilja när jag för er ut från folken och samlar er från länderna där ni varit spridda. Jag ska manifestera min helighet bland er inför folkens ögon. 42 Ni ska förstå att jag är Jahve när jag för er in i Israel, landet som jag högtidligt lovade ge åt era fäder. 43 Där ska ni minnas ert beteende och alla de handlingar som ni orenat er med. Ni ska avsky er själva för allt ont ni gjort. 44 Ni ska förstå att jag är Jahve när jag handlar med er för mitt namns skull, ni av Israels hus, och inte utifrån vad ert onda beteende och era fördärvliga gärningar förtjänar, säger Herren Jahve.”

Profetia mot Södern

45 Herrens ord kom till mig: 46 ”Män­niskoson, vänd ditt ansikte söderut och förkunna mot sydlandet, profetera mot skogslandet i söder. 47 Säg till skogen i söder: Hör Herrens ord: Så säger Herren Jahve: Lyssna! Jag ska tända i dig en eld som ska förtära alla dina träd, de friska och de torra. Den flammande lågan ska inte släckas, och alla ansikten från söder till norr ska bli svedda av den. 48 Alla dödliga ska se att jag, Jahve, har tänt elden. Den ska inte slockna.”

49 Jag sa då: ”O, Herre Jahve! De säger om mig att jag bara pratar i gåtfulla liknelser.”

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt