KAPITEL 9

Judarna dödar sina fiender

1 Kungens befallning och påbud skulle verkställas den trettonde dagen i tolfte månaden, månaden adar. Den dagen hade judarnas fiender hoppats få makt över dem. Men det blev tvärtom. Det blev judarna som fick makt över alla som hatade dem. 2 Judarna samlades i sina städer i alla kung Ahasveros provinser för att angripa dem som ville deras ofärd. Ingen kunde stå emot dem eftersom fruktan för dem hade fallit över alla folk. 3 Alla furstarna i provinserna, satraperna, ståthållarna och de i kungens tjänst bistod judarna, för fruktan hade fallit över dem för Mordokaj. 4 Mordokaj var en mäktig man i det kungliga palatset. Hans rykte nådde ut i alla provinserna eftersom mannen Mordokaj blev allt mäktigare. 5 Judarna slog alla sina fiender med svärd och slaktade och gjorde slut på dem. De gjorde som de ville med alla som hatade dem. 6 I Susas borg slaktade och nedgjorde judarna femhundra män. 7 Och de dödade Parshandata, Dalfon, Aspata, 8 Porata, Adalja, Aridata, 9 Parmashta, Arisaj, Aridaj och Vajsata, 10 de tio sönerna till judarnas fiende Haman, Hammedatas son. Men de avstod från att plundra.

11 Samma dag fick kungen rapport om hur många som dödats i Susas borg. 12 Och kungen sa till drottning Ester: ”I Susas borg har judarna dödat och haft ihjäl 500 män och därtill Hamans tio söner. Vad har de då inte gjort i kungens andra provinser? Säg vad du önskar, det ska beviljas. Säg åter din begäran, den ska uppfyllas.” 13 Ester svarade: ”Om det behagar kungen, tillåt då judarna i Susa att även i morgon handla efter påbudet som gäller i dag. Och låt Hamans tio söner hängas upp på pålen.” 14 Kungen befallde att så skulle ske. Ett påbud utfärdades i Susa och Hamans tio söner blev upphängda. 15 Judarna i Susa samlades även på fjortonde dagen i månaden adar och dödade 300 män i Susa. Men de avstod från att plundra.

16 Även de andra judarna i kungens provinser samlades för att försvara sina liv och få vara ifred för sina fiender. De dödade 75000 personer som hatade dem. Men de avstod från att plundra. 17 Detta hände den trettonde dagen i månaden adar. På fjortonde dagen vilade de och gjorde den dagen till en glädjens festdag. 18 Judarna i Susa hade samlats både den trettonde och fjortonde dagen. På femtonde dagen vilade de och gjorde den dagen till en glädjens festdag. 19 Därför firar landsbygdens judar ute i byarna den fjortonde dagen i månaden adar som en glädjens fest- och högtidsdag. Då sänder de matgåvor till varandra.

Purimfesten instiftas

20 Mordokaj skrev ner dessa händelser. Sedan sände han brev till alla judarna i alla kung Ahasveros provinser, både nära och fjärran. 21 Han påbjöd att de årligen skulle fira den fjortonde och femtonde dagen i månaden adar. 22 För det var på dessa dagar judarna fick ro för sina fiender och den månad då deras sorg vändes till glädje, och klagan till fest. Det skulle vara glädjefyllda festdagar. Och de skulle sända matgåvor till varandra samt skänka gåvor till de fattiga.

23 Judarna godtog som tradition det som de börjat att göra, och som Mordokaj hade skrivit till dem om. 24 För agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplåna judarna. Han hade kastat pur, det är lott, för att krossa och utplåna dem. 25 Men saken kom upp inför kungen. Då befallde han genom en skrivelse att den onda plan som Haman tänkt ut mot judarna skulle vända tillbaka över hans eget huvud. Och Haman och hans söner hängdes upp på pålen.

26 Därför kallades dessa dagar purim efter ordet pur. På grund av allt som stod i brevet och vad de bevittnat och upplevt, 27 antog och fastställde judarna en bestående sed för sig själva och sina efterkommande och för alla som anslöt sig till dem, att de årligen skulle fira dessa båda dagar på bestämd tid och på föreskrivet sätt. 28 Dessa dagar skulle minnas och firas i varje generation, i varje familj, provins och stad. Purimdagarna skulle vara bestående bland judarna och aldrig bortglömmas av deras efterkommande.

29 Drottning Ester, Abihajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade sedan en skrivelse för att med full auktoritet stadfästa detta andra purimbrev. 30 Mordokaj sände brev till alla judar i de 127 provinserna i Ahasveros rike med budskap om fred och stabilitet. 31 Detta för att de skulle stadfästa dessa purimdagar på bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade fastställt för dem, för sig själva och sina efterkommande. Han skrev även om fastor och klagorop. 32 Esters påbud, som stadfäste dessa föreskrifter om purim, nedtecknades i en bokulle.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt