KAPITEL 4

Nebukadnessars andra dröm

1 Jag, Nebukadnessar, levde sorglös i mitt hus och trivdes i mitt palats. 2 Då fick jag en dröm som skrämde mig. Jag oroades på min bädd av bilder och syner i mitt huvud. 3 Så jag befallde att alla vise män i Babel skulle hämtas till mig för att tyda drömmen åt mig. 4 Magikerna, siarna, astrologerna och teckentydarna kom. Jag berättade drömmen för dem, men de kunde inte ge mig tydningen.

5 Till sist kom Daniel inför mig. Han hade fått namnet Belteshassar efter namnet på min gud, och heliga gudars ande är i honom. Jag berättade drömmen för honom: 6 ”Belteshassar, du främste magiker, jag vet att heliga gudars ande är i dig och att ingen hemlighet är för svår för dig. Beakta min dröm och ge mig tydningen.

7 Jag hade syner i mitt huvud när jag låg på min bädd: Jag såg i min syn ett mycket högt träd stå mitt på jorden. 8 Trädet växte sig stort och väldigt. Det nådde himlen och syntes till jordens ände. 9 Lövverket var vackert och dess frukt så riklig att det gav föda åt alla. Markens djur fann skugga under det och himlens fåglar bodde på grenarna. Allt levande fick sin föda från det.

10 Jag såg syner i huvudet där jag låg på min bädd. Jag såg hur en helig väktare steg ner från himlen. 11 Han ropade högt: ’Hugg ner trädet, kapa grenarna, riv bort lövverket och sprid ut frukten! Låt djuren under trädet fly sin väg och fåglarna flyga bort från grenarna. 12 Men rotstubben ska lämnas kvar i jorden bland markens gräs, bunden med kedjor av järn och koppar. Han ska fuktas av himlens dagg och dela djurens lott bland markens växtlighet. 13 Han ska förvandlas i sinnet från människa till djur. Och sju tider ska gå över honom. 14 Så är det bestämt genom väktarna. Så är det befallt av de heliga. Detta för att de levande ska förstå att den Högste råder över människornas riken. Han ger det åt vem han vill, och kan sätta den ringaste av människor över det.’

15 Det var drömmen som jag, kung Nebukadnessar, såg. Du, Belteshassar, ge mig tydningen! För ingen vis man i mitt rike kan tyda den åt mig. Men du kan, för heliga gudars ande är i dig.”

Daniels uttydning

16 Daniel, som kallades Belteshassar, stod en stund förfärad och oroad av sina tankar. Men kungen sa: ”Belteshassar, låt inte drömmen och uttydningen skrämma dig.” Belteshassar sa: ”Min herre, om drömmen ändå hade gällt dina motståndare och uttydningen dina fiender! 17 Trädet som du såg var stort och väldigt. Det nådde till himlen och syntes över hela jorden. 18 Lövverket var vackert och dess frukt så riklig att det gav föda åt alla. Markens djur bodde under trädet, och himlens fåglar hade sina nästen på grenarna. 19 Du är trädet, o konung. Du har blivit stor och väldig, din storhet har vuxit och nått himlen, och ditt välde sträcker sig till jordens ände.

20 Men kungen såg en helig väktare stiga ner från himlen och säga: ’Hugg ner trädet och förstör det. Men rotstubben ska lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor av järn och koppar bland markens gräs. Han ska fuktas av himlens dagg och ha sin lott bland markens djur, tills sju tider har gått över honom.’ 21 Det här är uttydningen, o konung, och det här är den Högstes beslut som drabbat min herre kungen: 22 Du ska fördrivas från människorna och bo bland markens djur. Du ska äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tider ska gå över dig, tills du förstår att den Högste råder över människornas riken och att han ger dem åt vem han vill.

23 Befallningen att trädets rotstubbe skulle lämnas kvar betyder att ditt rike ska finnas där för dig när du förstått att det är himlen som har makten. 24 Därför, o konung, låt mitt råd glädja dig: Bryt med dina synder genom att leva rättfärdigt, och med dina skulder genom att vara barmhärtig mot de utsatta. Kanske ska din framgång då bestå.”

Nebukadnessars vanvett och upprättelse

25 Allt detta hände med kung Nebukadnessar. 26 Tolv månader senare gick kungen omkring på taket av det kungliga palatset i Babel. 27 Kungen sa: ”Detta är det stora Babel som jag själv byggt med min väldiga makt till ett kungasäte, till ära för mitt majestät!”

28 Medan kungen ännu talade kom en röst från himlen: ”Det är sagt till dig, kung Nebukadnessar: Ditt rike har berövats dig. 29 Du ska fördrivas från människorna och bo bland markens djur och äta gräs som en oxe. Sju tider ska gå över dig, tills du förstår att den Högste råder över människornas riken och att han ger dem åt vem han vill.”

30 Omedelbart uppfylldes ordet på Nebukadnessar. Han fördrevs från människorna och åt gräs som en oxe. Himlens dagg fuktade hans kropp tills håret blev långt som örnfjädrar och naglarna som fågelklor.

31 När den tiden hade gått såg jag, Nebukadnessar, upp mot himlen och återfick mitt förstånd. Då lovprisade jag den Högste, jag lovade och ärade honom som lever i evighet.

För hans välde är ett evigt välde,

hans rike varar från släkte till släkte.

32 Alla jordens invånare

räknas för ingenting.

Han gör vad han vill

med himlens här

och med jordens invånare.

Ingen kan stå emot hans hand

eller säga till honom:

”Vad gör du?”

33 I samma stund återfick jag mitt förstånd och även min härlighet och glans, till ära för mitt rike. Mina rådsherrar och stormän sökte upp mig, och jag blev återinsatt i mitt rike och fick ännu större makt. 34 Nu prisar, upphöjer och ärar jag, Nebukadnessar, himlens Kung. För alla hans gärningar är sanning och hans vägar rättvisa. Och han kan ödmjuka dem som vandrar högmodigt.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt