KAPITEL 33

Mose välsignar Israel

1 Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose uttalade över Israels söner före sin död. 2 Han sa:

Herren kom från Sinai

och gick upp över dem från Seir.

Han strålade fram från berget Paran

och kom med mångtusen heliga.

I hans högra hand

fanns en brinnande lag för dem.

3 Ja, han tycker om allt sitt folk.

Alla dina heliga är i din hand.

De samlas vid din fot

och tar emot av dina ord.

4 Mose gav oss en lag,

ett arv åt Jakobs församling.

5 Herren blev kung i Jeshurun

när folkets överhuvuden samlades,

Israels alla stammar.

6 Låt Ruben leva och inte dö.

Men hans män blir få.

7 Detta sa han om Juda:

Herre, lyssna till Judas rop

och för honom till sitt folk.

Kämpa för honom med dina händer.

Hjälp honom mot hans fiender.

8 Om Levi sa han:

Dina tummim och urim

tillhör din gudsman

som du satte på prov i Massa

och kämpade med vid Meribas vatten.

9 Han sa om sin far och sin mor:

’Jag beaktar dem ej’.

Han varken kändes vid sina bröder

eller ville veta av sina barn.

För de tog vara på ditt ord

och höll ditt förbund.

10 Leviterna ska lära Jakob dina stadgar

och Israel din lag.

De ska bära fram rökelse för din näsa

och heloffer på ditt altare.

11 Herre, välsigna hans kraft

och godta hans händers verk.

Krossa höfterna på hans motståndare

förhindra hans fiender att resa sig.

12 Om Benjamin sa han:

Herrens älskade bor tryggt. 

Herren skyddar honom alltid.

Benjamin bor mellan Herrens skuldror.

13 Om Josef sa han:

Hans land är välsignat av Herren

med himlens utsökta gåvor,

med dagg,

med djupets gåvor där nere,

14 med solens utsökta skördar,

med månvarvens utsökta frukter,

15 med de urgamla bergens

yppersta skatter,

med de eviga höjdernas

utsökta gröda,

16 med markens utsökta gåvor

i all sin fullhet,

och med välvilja från honom

som bodde i busken.

Låt detta komma

över Josefs huvud,

över hjässan på fursten

bland bröder.

17 Han är ståtlig som en förstfödd tjur.

Hans horn är som vildoxens

med vilka han stångar folken,

även dem som bor vid jordens ändar.

Sådana är Efraims tiotusenden

och Manasses tusenden.

18 Om Sebulon sa han:

Gläd dig, Sebulon, när du går ut,

och du Isaskar, i dina tält.

19 De inbjuder folk till berget

där de offrar rättfärdiga offer.

För de nyttjar havens ymnighet

och sandens dolda skatter.

20 Om Gad sa han:

Lovad är Gud som ger livsrum åt Gad!

Som en lejoninna är Gad där han bor.

Han river itu både arm och huvud.

21 Han valde bästa delen åt sig själv,

för där var hans härskarlott förvarad.

När folkets överhuvuden samlades

verkställde han Herrens rättfärdighet

och Herrens domar med Israel.

22 Om Dan sa han:

Dan är en lejonunge

som rusar ner från Bashan.

23 Om Naftali sa han:

Naftali mättas av nåd

och full välsignelse av Herren.

Han tar land i väster och söder.

24 Om Asher sa han:

Mest välsignad bland sönerna är Asher.

Han ska vara älskad av sina bröder

och doppa sin fot i olja.

25 Dina reglar ska vara av järn och koppar.

Du är stark alla dina dagar.

26 Ingen är som Jeshuruns Gud,

som rider fram över himlen till din hjälp,

rider på molnen i sitt majestät.

27 Urtidens Gud är din hemvist

och hans eviga armar stöder dig.

Han jagar och förföljer dina fiender

och säger: Förinta!

28 Så ska Israel bo i trygghet.

Jakobs källa lämnas ifred

i ett land med säd och vin.

Och himlen dryper av dagg.

29 Välsignad är du, Israel!

Vem är som du?

Ett folk som Herren frälst.

Din skyddande sköld

och ditt triumferande svärd.

Dina fiender ska krypa för dig

och du ska stampa på deras höjder.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt