KAPITEL 3

Kung Og besegras

1 Sedan vek vi av och drog upp mot Bashan. Och Og, kungen i Bashan, ryckte ut med hela sin krigshär för att kriga mot oss vid Edrei. 2 Men Herren sa till mig: ”Var inte rädd för honom! Jag ger honom och hela hans krigshär och hans land i dina händer. Gör med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Heshbon.” 3 Så Jahve vår Gud gav också Og, kungen i Bashan, och hela hans krigshär i våra händer. Vi slog honom och lät ingen överleva. 4 Vid den tiden erövrade vi alla hans städer. Det fanns ingen stad som vi inte tog ifrån dem: sextio städer, hela landsträckan Argob, Ogs rike i Bashan. 5 Alla var befästa städer med höga murar och med portar och bommar. Därtill många obefästa byar. 6 Vi utplånade dem fullständigt, liksom vi hade gjort med kung Sichon i Heshbon. I varje stad utplånade vi alla män, kvinnor och barn fullständigt. 7 Men all boskap och det vi tog från städerna behöll vi som krigsbyte.

8 Vid den tiden erövrade vi landet från amoreernas två kungar som härskade öster om Jordanfloden, från Arnons dalsänka till berget Hermon. 9 Sidonierna kallar Hermon för Sirjon, medan amoreerna kallar det Senir. 10 Vi erövrade alla städerna på slätten, hela Gilead och hela Bashan ända till Salka och Edrei, städerna i Ogs rike i Bashan. 11 Og, kungen i Bashan, var den ende kvarvarande av refaiterna. Hans järnsäng finns ännu i ammoniternas Rabba. Den är fyra och en halv meter lång och två meter bred, enligt standardmått.

Stammarna öster om Jordanfloden

12 Så vi erövrade detta land den tiden. Jag gav åt rubeniterna och gaditerna området som breder ut sig från Aroer vid Arnons dalsänka, samt hälften av Gileads bergsbygd med dess städer. 13 Resten av Gilead och hela Bashan, Ogs rike, gav jag åt ena hälften av Manasse stam. Hela området Argob och Bashan brukar kallas refaiternas land. 14 Jair, Manasses son, tog hela området Argob ända till geshureernas och maakateernas gräns. Efter sitt eget namn kallade han Bashan för Jairs byar, som det heter än i dag. 15 Åt Makir gav jag Gilead. 16 Åt rubeniterna och gaditerna gav jag området från Gilead till Arnons dalsänka – gränsen gick mitt i floden – och upp till Jabboks dalsänka som är ammoniternas gräns, 17 dessutom Arabah med Jordanfloden som gräns från Kinneret till Arabah-havet, det är Döda havet, nedanför Pisgas branter i öster.

18 På den tiden befallde jag er: ”Jahve er Gud har gett er detta land till egendom. Alla ni tappra män, beväpna er och gå över i spetsen för era bröder, Israels söner. 19 Men era hustrur och barn och er boskap – jag vet att ni har mycket boskap – ska förbli i de städer jag gett er. 20 Först när Herren låtit era bröder få ro, den ro som ni fått, och de också har erövrat det land som Jahve er Gud ska ge dem på andra sidan Jordanfloden, kan ni återvända till den egendom jag gett var och en av er.”

Mose får inte komma in i Kanaan

21 På den tiden befallde jag Josua: ”Dina egna ögon har sett allt vad Jahve er Gud har gjort med dessa båda kungar. Det samma vill Herren göra med alla riken där du drar fram. 22 Var inte rädda för dem, för Jahve er Gud strider för er.”

23 På den tiden bönföll jag Herren: 24 ”Herre Jahve, du har börjat visa för din tjänare din storhet och väldiga kraft. Vilken gud i himlen eller på jorden kan utföra sådana gärningar och storverk som du? 25 Låt mig få gå över dit och se det goda landet på andra sidan Jordanfloden, detta vackra bergslandskap, och Libanon.”

26 Men Herren var vred på mig på grund av er och lyssnade inte på mig. Han sa till mig: ”Det är nog! Tala inte mer till mig om detta. 27 Stig upp på toppen av Pisga och vänd blicken mot väster och norr, mot söder och öster. Se och betrakta, för du ska inte gå över Jordanfloden. 28 Anförtro Josua ditt uppdrag, uppmuntra och styrk honom. För han ska gå över dit i spetsen för detta folk, och det land du ser ska han ge dem till egendom.”

29 Sedan stannade vi i dalen mitt emot Bet-Peor.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt