Uppror mot Mose och Aron
1 Korah, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, tog med sig Datan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens söner, 2 samt 250 män av Israels söner som var församlingsledare, valda från folkförsamlingen, ansedda män. Dessa gjorde uppror mot Mose. 3 De samlade sig mot Mose och Aron och sa till dem: ”Ni har gått för långt! För varenda en i församlingen är helig, och Herren är ibland dem. Så varför upphöjer ni er över Herrens församling?” 4 När Mose hörde det föll han ner på sitt ansikte. 5 Sedan talade han till Korah och alla hans följare: ”I morgon ska Herren visa vem som tillhör honom och är helig. Han ska få komma inför Herren. Den han utväljer ska få komma inför honom. 6 Du Korah, och alla dina följare, gör så här: Ta era fyrfat 7 och lägg eld i dem och rökelse ovanpå inför Herren i morgon. Den man som Herren då utväljer är den helige. Det är ni som gått för långt, Levis söner!”
8 Och Mose sa till Korah: ”Lyssna, ni Levis söner! 9 Är det inte nog för er att Israels Gud avskilt er från Israels församling och fört er nära honom för att tjänstgöra i Herrens tälthelgedom och stå inför församlingen och tjäna den? 10 Han har låtit dig och alla dina bröder, Levis söner, komma nära till sig. Och nu vill ni ha prästämbetet också! 11 Alltså, det är du och alla dina följare som har gått ihop mot Herren! Men vem är Aron att ni skulle klaga mot honom?”
12 Mose sände bud efter Datan och Abiram, Eliabs söner. Men de sa: ”Vi kommer inte! 13 Är det inte nog att du fört oss upp från ett land som flödar av mjölk och honung för att döda oss i öknen? Måste du härska över oss också! 14 Du har då verkligen inte fört oss in i ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar till egendom! Tänker du trycka ut ögonen på dessa människor? Nej, vi kommer inte!” 15 Mose blev rasande och sa till Herren: ”Ta inte emot deras offergåva! Jag har inte tagit en enda åsna ifrån dem eller behandlat illa någon enda av dem.”
16 Mose sa till Korah: ”I morgon ska du och alla dina följare träda fram inför Herren, du själv och de, samt Aron. 17 Varje man ska ta sitt fyrfat med rökelse ovanpå och frambära sitt fyrfat inför Herren, 250 fyrfat. Även du och Aron ska ta var sitt fyrfat.” 18 Varje man tog sitt fyrfat och lade eld på det med rökelse ovanpå och ställde sig vid ingången till mötestältet med Mose och Aron. 19 Korah samlade hela församlingen mot dem vid ingången till mötestältet.
Och Herrens härlighet visade sig för hela församlingen. 20 Herren sa till Mose och Aron: 21 ”Dra er undan från denna församling så ska jag förinta dem på ett ögonblick!” 22 Mose och Aron föll då ner på sina ansikten och sa: ”Gud, du Gud över anden i allt kött, ska du bli vred på hela församlingen för att en enda man syndar?” 23 Då talade Herren till Mose: 24 ”Säg till församlingen att de ska dra sig bort från lägerplatsen kring Korah, Datan och Abiram.”
25 Mose reste sig och gick till Datan och Abiram. De äldste i Israel följde honom. 26 Mose sa till församlingen: ”Håll er ifrån dessa onda mäns tält! Rör inget som tillhör dem, så att ni inte sveps iväg med alla deras synder.” 27 Då drog de sig bort från lägerplatsen kring Korah, Datan och Abiram. Och Datan och Abiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält med sina hustrur, barn och spädbarn. 28 Mose sa: ”Av det följande ska ni förstå att Herren sänt mig att göra alla dessa gärningar, för det är inte något som jag hittat på: 29 om dessa dör på normalt sätt och går bort som alla andra, då har Herren inte sänt mig. 30 Men om Herren utför något oväntat genom att marken öppnar sitt gap och slukar dem med allt de äger så att de störtar levande ner i dödsriket, då ska ni förstå att dessa människor har föraktat Herren.”
31 Så fort Mose talat klart rämnade marken under dem. 32 Jorden öppnade gapet och slukade dem och deras hus, allt Korahs folk med allt de ägde. 33 De störtade levande ner i dödsriket med allt de ägde, och jorden stängde igen över dem. De utrotades ur församlingen. 34 Deras skrik fick hela Israel som stod omkring dem att fly, för de sa: ”Annars slukar jorden oss också!”
35 Och eld gick ut från Herren och förtärde de 250 män som hade framburit rökelse.
36 Herren sa till Mose: 37 ”Säg åt Eleasar, prästen Arons son, att ta fyrfaten ur branden och kasta bort glöden, för fyrfaten är heliga. 38 Fyrfaten som tillhörde männen som syndade och miste sina liv ska man hamra ut till plåtar och täcka altaret med. För de frambars inför Herren och blev heliga. De ska vara ett tecken för Israels söner.” 39 Prästen Eleasar tog då de kopparfyrfat som de uppbrända burit fram, och de hamrades ut för att täcka altaret. 40 De skulle påminna Israels söner att ingen obehörig som inte var av Arons ätt skulle träda fram och tända rökelse inför Herren, för att inte bli som Korah och hans följare. Eleasar gjorde som Herren sagt till honom genom Mose.
Aron bringar försoning
41 Nästa dag klagade hela Israels församling mot Mose och Aron och sa: ”Ni har dödat Herrens folk!” 42 När församlingen kom samman mot dem, vände sig Mose och Aron mot mötestältet som plötsligt täcktes av molnet, och Herrens härlighet visade sig. 43 Mose och Aron ställde sig framför mötestältet, 44 och Herren sa till Mose: 45 ”Gå bort från denna församling så ska jag förinta dem på ett ögonblick!” Då föll de ner på sina ansikten. 46 Mose sa till Aron: ”Ta ditt fyrfat och lägg därpå eld från altaret och ha rökelse över, och gå sen genast till församlingen och bringa försoning för dem. För vrede har gått ut från Herren, hemsökelsen har börjat!”
47 Aron tog fyrfatet som Mose befallt och skyndade sig in bland församlingen. Han såg att hemsökelsen redan börjat bland folket, så han lade på rökelse och bringade försoning åt folket. 48 Han stod mellan de döda och de levande, och hemsökelsen upphörde. 49 Det var 14 700 som dog av hemsökelsen förutom dem som dog på grund av Korah. 50 Aron återvände sedan till Mose vid mötestältets ingång, eftersom hemsökelsen hade upphört.
16. Korah och hans följare nöjde sig inte med att få tjäna i helgedomen, de ville åt prästämbetet också (v. 9-10). Detta ledde till katastrof för församlingen. Jfr 1 Kor 14:33-38. Korah omnämns i Judas v. 11.
16:22. du Gud över anden i allt kött. (Även 27:16.) Jfr Dan 5:23, Ps 104:29, Pred 12:7, Luk 8:55, Apg 7:59.
16:30, 33. dödsriket. I denna kontext kan grundtextens ord (sheol) även avse helvetet.
© Ragnar Blomfelt