KAPITEL 9

Davids godhet mot Mefiboshet

1 David frågade: ”Återstår någon av Sauls hus som jag kan visa godhet mot för Jonatans skull?” 2 Sauls hus hade en tjänare som hette Siba, och han kallades till David. Kungen frågade: ”Är du Siba?” Han svarade: ”Jag är din tjänare.” 3 Kungen frågade: ”Återstår ingen av Sauls hus mot vilken jag kan visa Guds godhet?” Siba svarade kungen: ”Det finns kvar en son till Jonatan. Han är förlamad i fötterna.” 4 Kungen frågade var han fanns och Siba svarade att han fanns i ett hus i Lo-Debar som tillhörde Makir, Ammiels son. 5 Då lät kung David hämta honom från Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar.

6 När Mefiboshet, Jonatans son, Sauls sonson, kom till David, föll han ner på sitt ansikte i respekt. David sa: ”Mefiboshet.” Han svarade: ”Jag är din tjänare.” 7 David sa: ”Var inte rädd, för jag ska visa godhet mot dig för din far Jonatans skull. Du ska få tillbaka all mark som tillhört din farfar Saul. Och du ska alltid äta vid mitt bord.” 8 Mefiboshet bugade sig och sa: ”Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en död hund som jag?” 9 Sedan kallade kungen på Sauls tjänare Siba och sa till honom: ”Allt som tillhörde Saul och hela hans hus har jag gett åt din herres son. 10 Du och dina söner och dina tjänare ska bruka marken åt honom och bärga skörden så att din herres son har bröd att äta. Men Mefiboshet, din herres son, ska alltid äta vid mitt bord.” Siba hade femton söner och tjugo tjänare. 11 Siba sa till kungen: ”Din tjänare ska göra allt som min herre kungen befaller sin tjänare.” Mefiboshet åt sedan vid Davids bord som en av kungens söner.

12 Mefiboshet hade en liten son vid namn Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blev Mefiboshets tjänare. 13 Mefiboshet bodde i Jerusalem eftersom han alltid åt vid kungens bord. Han var lam i båda fötterna.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt