Guds löften till David
1 Det hände när kungen satt i sitt hus och Herren hade gett honom fred från alla hans fiender runt omkring. 2 Då sa han till profeten Natan: ”Se, här bor jag i ett cederhus medan Guds ark bor i ett tält.” 3 Natan sa till kungen: ”Gå till verket med allt som ligger på ditt hjärta, för Herren är med dig!” 4 Men det hände den natten att Herrens ord kom till Natan: 5 ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga ett hus åt mig att bo i? 6 Jag har inte bott i ett hus från den dag jag förde Israels söner upp från Egypten till denna dag. Jag har flyttat omkring i ett tält, i en tälthelgedom. 7 Jag har färdats överallt med alla Israels söner. Sa jag någonsin ett ord till någon av Israels stammar, som jag satte till herdar för mitt folk Israel: ’Varför har ni inte byggt mig ett cederhus?’
8 Säg nu till min tjänare David: Så säger härskarornas Herre: Jag hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, och satte dig till furste över mitt folk Israel. 9 Jag har varit med dig överallt dit du gick. Jag har utrotat alla dina fiender för dig. Jag ska göra dig lika ryktbar som de största namnen på jorden. 10 Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera dem där. De ska få bo där utan att störas. De ska inte förtryckas mer av onda män som förr, 11 som på den tid då jag insatte domare över mitt folk Israel. Jag ska ge dig ro från alla dina fiender. Nu kungör Herren för dig att Herren ska bygga ett hus åt dig. 12 När dina dagar fullbordats och du vilar hos dina fäder ska jag resa upp en ättling till dig, av ditt eget kött och blod. Jag ska befästa hans kungadöme. 13 Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt. 14 Jag ska vara hans far och han ska vara min son. När han felar ska jag straffa honom med käpp och slag så som fäder gör. 15 Men min trogna kärlek ska inte avlägsnas från honom, så som jag avlägsnade den från Saul då jag avlägsnade honom för dig. 16 Ditt hus och ditt kungadöme ska bestå inför mig för evigt. Din tron ska vara befäst för evigt.”
17 Natan framförde till David alla dessa ord och hela denna uppenbarelse.
Davids bön
18 Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa: ”Vem är jag, Herre Jahve? Och vad är mitt hus eftersom du fört mig hit? 19 Och ändå var det för lite i dina ögon, Herre Jahve. Du har även talat om din tjänares hus i framtiden. Detta är till undervisning för mänskligheten, Herre Jahve. 20 Vad mer ska David säga till dig? Du känner din tjänare, Herre Jahve. 21 För ditt ords skull och enligt din vilja har du gjort allt detta väldiga och låtit din tjänare få veta det. 22 Därför är du stor, Herre Jahve, för ingen är som du. Och det finns ingen Gud förutom dig, efter allt vad vi har hört. 23 Vilka är som ditt folk Israel, ett enastående folk på jorden? Gud friköpte folket åt sig som sitt eget och gjorde sitt namn känt. Du gjorde stordåd för dem och respektingivande gärningar för ditt land, inför ditt folk som du friköpte från Egypten och andra folk och deras gudar. 24 Du har befäst ditt folk Israel som ditt folk för evig tid. Och du, Jahve, har blivit deras Gud. 25 Bekräfta nu för evigt, o Jahve Gud, det ord du talat angående din tjänare och hans hus. Uppfyll ditt löfte. 26 Då ska ditt namn upphöjas för evigt och folk ska säga: ’Härskarornas Herre är Gud över Israel.’ Och din tjänare Davids hus ska befästas inför dig. 27 För du, härskarornas Herre, Israels Gud, har uppenbarat detta för din tjänare: ’Jag ska bygga ett hus åt dig.’ Därför har din tjänare fått mod att be denna bön till dig. 28 Och nu, Herre Jahve, du är Gud. Dina ord är sanning. Och du har lovat din tjänare detta goda. 29 Var nu villig och välsigna din tjänares hus så att det förblir för evigt inför dig. För du, Herre Jahve, har talat, och genom din välsignelse ska din tjänares hus bli välsignat för evigt.”
7. 1 Krön 17.
7:6. från den dag. Över 400 år tidigare.
7:12. en ättling till dig. Salomo.
7:14. Den första meningen citeras i Hebr 1:5 och syftar där på Jesus Kristus.
© Ragnar Blomfelt