KAPITEL 17

1 Ahitofel sa till Absalom: ”Låt mig välja ut tolvtusen män, så ska jag i natt bryta upp och förfölja David. 2 Jag ska överrumpla honom då han är utmattad och modlös och skräckslå honom. Allt hans folk kommer då att fly. Bara kungen ska jag döda. 3 Jag ska föra tillbaka allt folket till dig. När alla återvänt utom mannen du söker, ska hela folket få fred.” 4 Det förslaget gillade Absalom och Israels alla äldste.

Hushajs råd

5 Men Absalom sa: ”Kalla hit arkiten Hushaj. Vi ska även lyssna på honom.” 6 Hushaj kom till Absalom, som frågade Hushaj: ”Det här rådet gav Ahitofel. Ska vi göra som han säger? Om inte, vad tycker du?” 7 Hushaj svarade Absalom: ”Den här gången gav inte Ahitofel något bra råd.” 8 Hushaj fortsatte: ”Du vet att din far och hans män är mäktiga män, vildsinta som en björnhona som förlorat sina ungar ute på marken. Din far är en krigsman som inte vilar med sitt folk under natten. 9 Han har säkert gömt sig i någon håla eller på ett annat ställe. Om några här faller vid första anfallet skulle ryktet spridas om slakt bland de som följer Absalom. 10 Då skulle även den tappraste, med lejonhjärta, helt tappa modet. För hela Israel vet att din far är en mäktig man och att det är tappra män som följer honom.

11 Jag råder dig därför att du låter hela Israel från Dan till Beer-Sheba samlas till dig, talrika som sanden vid havet. Och att du också själv går ut i striden. 12 Vi ska attackera David var han än befinner sig. Vi ska slå ner på honom som daggen över marken. Ingen ska överleva, varken han själv eller någon av hans män. 13 Om han retirerar till en stad ska hela Israel kasta linor kring den staden och dra ner den i dalen så att inte minsta sten blir kvar.” 14 Absalom och alla Israels män sa då att arkiten Hushajs råd var bättre än Ahitofels. Det var Herren som hade ordnat att Ahitofels goda råd omintetgjordes. För Herren ville bringa ofärd över Absalom.

Hushajs varning räddar David

15 Hushaj sa till prästerna Sadok och Ebjatar: ”Ahitofel gav råd till Absalom och Israels äldste. Men jag gav andra råd. 16 Låt nu genast meddela David: Stanna inte över natten vid vadställena i öknen utan gå över Jordanfloden! Annars kommer kungen och allt hans folk att uppslukas.”

17 Jonatan och Ahimaas höll sig vid Rogelskällan. En tjänstekvinna brukade ge till dem information, som de sedan förde vidare till kung David. För de kunde inte gå in i staden och visa sig där. 18 Men en pojke upptäckte dem och meddelade Absalom. Då skyndade sig båda iväg till Bahurim och kom till en man som hade en gårdsbrunn. De steg ner i den.

19 Hustrun tog ett skynke och bredde över brunnsöppningen. Hon strödde gryn ovanpå så att ingen kunde märka något. 20 När Absaloms tjänare kom in i huset till kvinnan och frågade efter Ahimaas och Jonatan, svarade hon: ”De gick över bäcken.” Absaloms män sökte efter dem utan resultat, så de återvände till Jerusalem.

21 Så fort de gav sig av kom Jonatan och Ahimaas upp ur brunnen. De gick för att informera kung David, och de sa: ”Res på er och gå genast över Jordanfloden, för dessa råd gav Ahitofel angående er.” 22 Då reste sig David med allt folket hos sig och gick över Jordanfloden. Vid gryningen var inte en enda kvar, alla hade gått över floden.

23 Ahitofel såg att hans råd inte följdes. Då sadlade han sin åsna och återvände till sin hemstad. Där ordnade han med sitt hus och sedan hängde han sig. Han dog och begravdes i sin fars grav.

24 David hade nått fram till Mahanajim när Absalom gick över Jordanfloden med alla Israels män. 25 Absalom hade satt Amasa över armén istället för Joab. Amasa var son till en man vid namn Jitra, en ismaelit. Han var gift med Abigal, Nahas dotter, Serujas syster, Joabs mor. 26 Israel och Absalom slog läger i Gilead.

27 När David kom till Mahanajim möttes han av Shobi, Nahashs son från ammoniternas Rabba, och Makir, Ammiels son från Lo-Debar, och Barsillaj från Rogelim i Gilead. 28 De hade fört dit sängar, skålar, lerkärl, vete, korn, mjöl, rostad säd, bönor, linsärter, annat rostat, 29 honung, gräddmjölk, fårkött och ost av komjölk. Allt till mat åt David och hans folk. För de tänkte att männen var hungriga, trötta och törstiga i öknen.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt