KAPITEL 15

Absaloms uppror

1 Efter en tid skaffade sig Absalom en vagn, hästar och femtio man som sprang framför honom. 2 Tidigt varje morgon brukade Absalom ställa sig vid vägen till stadsporten. Och närhelst en man var på väg till kungen för att få en rättssak avgjord, kallade Absalom honom till sig och frågade från vilken stad han kom. När han svarade att han var från den eller den stammen i Israel, 3 sa Absalom: ”Din sak är god och riktig, men hos kungen finns ingen som lyssnar på dig.” 4 Absalom tillade: ”Om ändå jag var satt till domare i landet! Då kunde varje man med någon rättssak eller tvist komma till mig, och jag skulle skipa rättvisa åt honom.” 5 Och närhelst en man kom fram och ville falla ner för honom, sträckte han fram handen, tog tag i honom och kysste honom. 6 Så gjorde Absalom med varje israelit som kom till kungen för att få rättvisa. På det sättet stal Absalom israeliternas hjärta.

7 Efter fyra år sa Absalom till kungen: ”Låt mig få gå till Hebron och uppfylla ett löfte till Herren. 8 För när jag bodde i Geshur i Aram gav din tjänare detta löfte: Om Herren för mig åter till Jerusalem ska jag tjäna Herren.” 9 Kungen lät honom gå och önskade honom välgång. Så Absalom bröt upp och begav sig till Hebron.

10 Men Absalom sände ut spioner till Israels alla stammar med detta budskap: ”Så fort ni hör hornet ljuda ska ni säga: Absalom är kung i Hebron!” 11 Tvåhundra män från Jerusalem följde med Absalom. De var inbjudna och följde med i god tro utan att ana oråd. 12 Medan Absalom offrade slaktoffer sände han bud efter Davids rådgivare giloniten Ahitofel, som befann sig i sin hemstad Gilo.

Sammansvärjningen växte i styrka och Absalom fick allt fler anhängare.

David flyr från Jerusalem

13 En budbärare kom till David och sa: ”Israels män är nu lojala mot Absalom.” 14 Då sa David till alla sina tjänare i Jerusalem: ”Res er upp, vi måste fly, annars undkommer vi inte Absalom! Skynda iväg! Han kan plötsligt angripa oss och bringa ofärd över oss och slå staden med svärd.” 15 Kungens tjänare svarade: ”Vad än vår herre kungen beslutar så är vi dina tjänare.” 16 Så kungen gav sig iväg med hela sitt hushåll. Men kungen lät tio av sina bihustrur blir kvar för att se efter palatset. 17 Kungen drog ut med allt folket efter honom. De stannade till vid det sista huset. 18 Alla hans tjänare passerade förbi honom, likaså alla kereteerna och peleteerna och de sexhundra från Gat som hade följt David därifrån.

19 Då sa kungen till Ittaj från Gat: ”Varför går du också med oss? Vänd om och stanna hos den nye kungen. Du är ju en främling och landsflyktig. 20 Du kom i går, och så skulle jag i dag låta dig irra omkring med oss jag vet inte vart? Återvänd och ta dina bröder med dig. Må nåd och trofasthet vara med dig.” 21 Men Ittaj svarade: ”Så sant Herren lever och så sant min herre kungen lever, där du är vill också din tjänare vara, i liv och död.” 22 Då sa David till Ittaj: ”Gå då, passera du också.” Och Ittaj från Gat passerade tillsammans med alla sina män och alla barn han hade med sig. 23 Hela landet storgrät när folket passerade. Kungen gick över Kidrondalen och allt folket passerade förbi och tog vägen mot öknen.

24 Där var också Sadok med alla leviterna som bar Guds förbundsark. De satte ner Guds ark, och Ebjatar offrade tills allt folket hunnit passera ut ur staden. 25 Då sa kungen till Sadok: ”Bär tillbaka Guds ark in i staden! Om jag har Herrens välvilja så för han mig tillbaka så att jag får se honom och hans boning igen. 26 Men om han säger: ’Jag tycker inte om dig’, så är jag redo, han kan göra med mig vad han anser vara bäst.” 27 Kungen sa vidare till prästen Sadok: ”Är inte du en siare? Återvänd till staden i lugn och ro med din son Ahimaas och Ebjatars son Jonatan, era båda söner. 28 Lyssna, jag väntar vid vadställena i öknen tills jag får ord från er med information.” 29 Så Sadok och Ebjatar återförde Guds ark till Jerusalem och där blev de kvar.

30 David gick gråtande uppför Olivberget, barfota och med täckt huvud. Allt folket som följde honom hade också täckta huvuden och gick gråtande upp. 31 Någon berättade för David att Ahitofel var med bland de sammansvurna kring Absalom. Då bad David: ”Herre, förvandla Ahitofels råd till dårskap.”

32 När David nådde bergets topp där han brukade tillbe Gud, kom arkiten Hushaj emot honom med sönderrivna kläder och jord på huvudet. 33 David sa till honom: ”Följer du med mig blir du bara till besvär. 34 Men om du återvänder till staden och säger till Absalom: ’Jag vill vara din tjänare, o konung. Så som jag förr var din fars tjänare vill jag nu vara din tjänare’, då kan du göra om intet Ahitofels råd. 35 Prästerna Sadok och Ebjatar finns där med dig. Allt du får höra från kungapalatset ska du informera dem om.

36 Deras två söner är med dem där, Sadoks son Ahimaas och Ebjatars son Jonatan. Genom dem ska ni sända bud till mig om precis allt ni får höra.” 37 Så Hushaj, Davids vän, anlände till staden just när Absalom drog in i Jerusalem.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt